Tja. Tävlingen i Vingåker var visserligen förra söndagen. Men tyvärr har jag inte haft möjlighet att göra iordning de fina bilderna på Emma och Pijano förrän nu..
Det var helt fantastiskt att se dem! =) Jag har ju lärt upp dem båda och stoltare ”mamma” (känner jag mig nästan mer än som tränare) får man nog leta efter!

Working equitation består som ni kanske vet, eller inte vet, av tre delmoment: dressyr, teknik och fart. (Det sistnämna kallas även speed.) Banan är som agility – fast till häst! Man ska runt tunnor, genom grindar, över broar, gör ett litet hopp, slalom, skänkelvikning över bommar och rygga i vinkel. Pijano som ju har tränat detta sedan 2003 är väldigt snitsig och en perfekt läromästare! Emma är ju bara femton år och alltså junior.
Bra poäng och placering fick de också. Men exakt vad vet jag inte. Jag har varit så ledsen över att lämna tillbaka Uro så jag har tappat kollen på det mesta just nu. Försöker samla mig och planera för framtiden ändå och gå vidare. Hoppas jag en dag får någon ny fin häst att rida =(.

Eva

Det var lite svårt med bilder i ridhuset men något som liknar oss har jag fått från Emmas kamera. Jag red Uro i Lätt B och Emma red Pijano i Lätt A. Det blev en lååång dag men hästarna gick så bra så det var ju ändå huvudsaken.

Uro gör framsteg och bockade inte en enda gång. Däremot var han jätterädd för domarbordet. Huuuh! Men det var nästan de flesta hästar mer eller mindre – förutom Pijano då för han är ju aldrig rädd för nå’t. Uro skötte sig riktigt bra och gjorde inga större dumheteter. Men stannade mitt i andra travvolten för att bajsa. Vissa saker skötte han jättetrevligt men allt som hade med övre kortsidan med domarbordet att göra gick han spänt och en bra bit innanför staketet. Det får jag vara nöjd med att det går framåt. Mer kan man inte begära just nu. Det gäller bara att han få komma ut och vänja sig helt enkelt. Få rutin.

Pijano önskade jag mig mer av. Han kan ju precis allt och betydligt mer än Lätt A. Men han kan vara en luring. Bli het, springa i skänkelvikningar man hindrar honom från att dra iväg, piaffera i halterna och varför inte galoppombyten i varje?

”Ser’u domar’n, värsting alltså!”, säger han precis som seriefiguren Mulle. Bara det att det ska varken vara byten i varje eller piaff i de här programmen…

Jag lät nu Emma få rida Pijano som läromästare. Och jag blev tok-stolt när han kom in som värsta lipzzanerhingsten med flickan på ryggen och visade hela ridhuset var verklig dressyr är för något! Han gjorde inte en enda av sina ”luringar”, har aldrig gått så bra och de fick hela 66,8 procent och blev tvåa i klassen =) =) =) =)

Eva

Har fått ett par bilder från Emma från hennes första WE-tävling med Pijano. Emma var enda junioren i startfältet och tog som jag tidigare nämnt en tredjeplats i den medelsvåra klassen =) !!

hälsn stolt tränare
Eva

Emma och jag gick upp 4 respektive 5 igår morse för att åka och tävla med Pijano och Uro på regional tävling (medelsvår) WE i Katrineholm. Emma och Pijano placerade sig trea i sin debut – GRATTIS!!

Jag vill tack domaren Charlotta Ingvarsdotter för de fina poängen och bedömningen av Uro. Det var Uros första tävling på två år och första överhuvudtaget i WE.

hälsningar Eva

Emma mailade mig och ville visa hur fint Pijano hoppade på Ryttarstadion. Ett hinder blev lite tokigt så de fick fyra fel. Men det är vi alla (inkl. Pijano) väldigt nöjda med =). Ni kan också titta om ni vill, hon har lagt det på You Tube.

Eva

Waggie – originalet

Som de flesta av er vet så miste jag ju min gamla fina trotjänare Waggie förra året efter tio underbara åt tillsammans. Hon var 20 år gammal och bröt benet i hagen. Nödslakt fick komma ut och hon behövde aldrig stå och lida. Egentligen det bästa man kunde önska: Hon fick avgå med flaggan i topp!

Under samma tid blev jag erbjuden att ta emot en häst för träning: Den godkända hingsten Uro. Och det är så märkligt: Han är så otroligt lik Waggie. Faktum är att han är så lik henne så han hennes motsvarighet, fast i maskulint format.

Jag köpte Waggie när hon var 9,5 år. Uro blir 9 nu. Han har exakt samma energi, bruna hårrem, otålighet, mängd stöv i ryktskrapan, kliar sig på frambenet med tränset på…. Ja. Han är verkligen en ny Waggie =)

Det går även väldigt bra med Uro och Pijano. Uro ser upp till Pijano som sin största ”idol”. Vem som är hingsten här är ingen tvekan om!! ( =Pijano är kungen!!)

Uro har ju fått ärva alla saker efter Waggie. Allt utan hennes personliga rosa saker. De har jag särskilt lagt undan och har som speciellt minne av henne. Det får ingen annan häst använda. Men sista veckan har jag börjat fundera på om Uro trots allt inte borde få äran att bära rosa benskydd och schabrak. För trots allt är det ju samma rosa som Sportbladet. Och han är manlig nog att kunna bära Sportbladet-rosa precis som sportkillarna här på redaktionen. För han axlar väl titeln som min nya Waggie =) =)

Eva

”Eva var en stalledräng”, sjöng min farfar när jag var liten.

Ja. Han hade rätt. Har jobbat som en riktig stalledräng och förberett allt i med hästarna så att allt är klart inför julen. Har tvättat alla täcken och schabrak. Lagt in extra mycket strö och satt på dem rena och röda termotäcken så de är riktigt julfina.

Pijano har jättefint julpyntat. Har alltid haft pyntat och fint till mina hästar. Saknar såklart Waggie då detta är första julen utan henne på tio år. Känns väldigt tomt fast jag har både Raffe och Uro att ta hand om också. Tråkigt nog går det inte att julpynta till någon av dem. De är helt hopplösa!! Hade satt bara lite grand utanför boxarna. Men de lyckas få så långa läppar så de kan få dem genom ett galler, ut på andra sidan och nå någon liten, liten del och totalförstöra minsta lilla tomte =(.

Men under julen ska jag faktiskt inte rida någonting alls. Måste vara lite ”hemmadräng” och umgås med släktingar under de röda dagarna. Vi firar alltid mycket och stora jular i vår släkt. Dessutom är vi så många att alla inte får plats utan vi får dela upp oss och träffas i olika hus. Om ni kommer ihåg så firade jag och Waggie våra födelsedagar (vi fyllde jämnt båda två) i februari i år i stallet. Det behövdes ett helt ridhus för att få plats med hela tjocka släkten på en gång =).

    När jag år 2000 bodde och red hemma hos John Whitaker så lärde John mig ”road work”. Alla Johns hästar går ”roadwork” minst ett par gånger i veckan.
    Roadwork är att man rider i skritt och arbetstrav under lättridning på väg i minst en timme. Just det faktum att underlaget är hårt, tom trav på asfalt, stärker hästarnas ben. John är ju känd för att ha långlivade hästar, som tävlar i svår klass upp till 23 års ålder, så han kan bara inte ha fel.
    Idag var jag ute och red ”roadwork” med Pijano och Raffe igen. Rider den ena och har den andra som handhäst. Det tar ju som sagt en timme och hålla på och sadla båda och rida dem samma sträcka tar ju dubbelt så lång tid. Speciellt betyder tiden extra mycket nu om jag ska hinna rida båda innan det blir mörkt.
    Så tänk på det kära vänner. Att hästar behöver gå på olika underlag för att hålla. Inte bara i mjuka ridhus.

Får ofta höra vilken disciplin jag har på hästarna. Jo tacka för det. Har man haft två hästar själv i flera år och kört land och rike runt. Åkt på hoppträningar mörka, regniga höstkvällar, hittar knappt i och ur transporten, så stå och sadla vid bagageluckan på en främmande stallplan. Ingen hjälp. Ja det funkar inte då att ha hästar som inte funkar.

Tar alltid in Pijano och Raffe samtidigt. De går ju tillsammans i hagen. En lerig dag som denna är det oerhört praktiskt att ha hästar som är väluppfostrade. Jag hade i förväg dragit ut vattenslangen. Så när jag kom med dem från hagen fick de snällt stanna där i backen upp till stallet. Ingen hade jag som kunde hålla i. De fick båda stå där snällt bredvid varandra på långt grimskaft medan jag spolade av dem.

Pijano är ju van från början att jag hade Waggie. Men Raffe var inte van att hanteras tillsammans med annan häst. Men han har kommit in i det nu. Jag tänker på Gabi Dew som hanterade 13 ponnyhingstar samtidigt. Ett, par tre stycken hemma i stallet är väl då ingenting. Det är jag som är gruppens ledare. Och det är jag som bestämmer oavsett om det är en, två, tre eller sex hästar.

Det gäller som alltid: att vara konsekvent.

Då och då bjuds jag in att hålla kurser i cirkuskonster med häst. Det brukar alltid vara varierande raser och i de flesta fall är alltid någon islandshäst med. Kul tycker jag att få arbeta med allt från kallblod till minishettisar.

Imorgon ska jag ut till Lillhästen i Stav. Var där för ett par veckor sedan en torsdagskväll. Då passade jag på att ta denna bild på en minishettis som med hjälp av morotsskivor fick lära sig att rulla ut en matta.

Konster med hästar kan man göra både från marken och uppsuttet. Man börjar i princip alltid från marken beroende på vad det är. Vilka konster man väljer lära sin häst beror på dess eget temperament och förutsättningar. Det gäller att tänka efter före vad som kan hända när man lärt hästen ett visst trick. För ibland kan ju hästen ta till det om den råkar missförstå fast det inte var meningen. Det har hänt med Pijano flera gånger. Hans medryttare Sanna skulle knacka ur en snöstylta en gång. Hon stod då i samma position och knackade som jag gör när jag vill han ska gå ner på knä, varpå hästen då gjorde det…