Som jag började skriva i lördags så har jag och Martin varit på Vargheden i Dalarna och ridit islandshäst. Mitt spontana intryck är att dessa hästar är mycket lämpade för personer som inte har så stor ridvana eller är rädda.
    Många av de som kommer och rider islandshäst är kvinnor som ridit i sin ungdom. Slutat rida när de fått barn. Sedan vill ta upp ridningen igen och då börjar rida islandshäst.
    Islandshästar är verkliga fantastiska turhästar. Terrängen är både möjlig och omöjlig på vissa ställen. Men det vållar aldrig några problem. Hästarna är säkra på foten och det är bara att låta dem gå. Själv har jag ju arabhäst och Pijano kan också utan problem ta sig fram så här. Men skillnaden mellan en islandshäst och en arabhäst är att en arabhäst inte lämpar sig för ovana ryttare. En arabhäst är så lydig och tillgiven att om ryttaren gör fel: så gör den fel. En islandshäst kan du göra lite fel på och den rättar sig efter situationen istället.
  
  Jag fick rida Kjarkur. Jag hade önskat en lätt och vändbar häst som jag skullle kunna sticka iväg på från ledet som jag ville för att ta bilder. Kjarkur var perfekt kamerahäst! Medan övriga ryttare red i samlad grupp galopperade jag ibland iförväg för att kunna stå och vänta in ekipagen för att ta bilder.
   
    Martin har ju ridit sedan han var liten men det är på ridskola och mina hästar. Det var första gången han red en islandshäst. Han fick en häst som hette Strákur och då Martin är en van ryttare fick han ta ut Strákur på hans första heldagsritt.
    Ylva och Kenneth som driver Vargheden är väldigt noga med att underhålla sina hästar. Alla var mycket välridna och angenäma att rida. Ylva som är auktoriserad ridledare på islandshäst håller även vanliga ridlektioner på dem.