Skulle ju rida Big Hope åt Tor idag. Jag håller ju på att rida in henne. Just som jag kom ut med hästen sadlad och klar så hör jag att traktorn kör igång i ridhuset. OK. Orkar inte vänta. Rider ut en sväng först. Det är ju nyttigt.

Hon var lite på tårna och tyckte de röda stugorna vi red förbi på vägen hem var läskiga. Men eftersom jag alltid är lugn och trygg så bryr jag mig inte om hästen hoppar till utan rider bara vidare.

Åter till ridhuset. Där inne körde fortfarande traktorn för fullt. Red fram till dörren och kikade in. Funderade på hur lång tid det kunde vara kvar. Men den körde och körde..

Big Hope tittade på traktorn och första vändorna den kom nära dörren tyckte hon var otäckt. Men jag tyckte det bara var nyttig miljöträning så jag lät henne stå kvar där och titta. Tillslut hade hon tittat så länge att hon undrade om det inte räckte snart och vi kunde gå därifrån.

Då gjorde jag något som mina stallkamrater kallar mig för att jag är ”galen”.

– Jag red in i ridhuset när traktorn körde runt och harvade.

Så gör jag ju alltid med mina hästar. Då tar jag inte hänsyn till om det är en traktor, tåg eller vad som helst. De ska känna sig trygga med mig och lita på mig. Frågan var nu om Big Hope litade så mycket på mig…

Hon for iväg ett par gånger. Men det var ingen större fara. Sedan gick det hur bra som helst. Så jag red henne i volter omlott med trakorn så vi inte skulle vara ivägen för den. Det blev riktigt fina volter också. Hon som har haft så himla svårt för det. Men det är klart. Har man gått på rakbana och stora travbanor så ska man in i ett litet ridhus och rida små runda cirklar. Big Hope fattade verkligen ingenting ibörjan. Men nu har polletten alltså ramlat ner och hon har också lärt sig balansera sig med en ryttare. För hon var mycket stadigare och vinglade nästan inte alls.

Ringde till Tor sedan och berättade om mitt tilltag. Men han höll med om att hon ska vänja sig vid allt. Och varför inte rida i ett ridhus med en traktor i? Hon har ju knappt varit i ridhus överhuvudtaget så hon kan ju inte ha någon större uppfattning om hur där ska vara. Det kanske är en traktor där ibland och ibland inte.

    Tor ringde sent igår kväll. Gav mig det stora förtroendet att ta hand om hans häst Big Hope. Han kände sig inte bra och måste uppsöka vårdcentral idag.
    Tja. Gubben är i alla fall 72 år. Så ålderskrämpor hör ju livet till. Big Hope kommer att tas hand om på bästa sätt. Men det vet han. Jag rider ju henne på tisdagar så det är ju klart jag kan mocka och ta hand om henne då på samma gång. Sist red jag ju ut med henne i skogen och det gick så bra så. Får se hur det är med underlag idag. Hon har fyra brodd i men inte snösulor så är det styltväder blir det ridhuset.
   

Alexander Zetterman, 17, från Linderöd red så fort att ridbyxorna gick sönder.
– Måste springa och byta, nästa klass börjar snart, sa han och försvann till hotellrummet direkt efter andraplatsen på Laetitia i fredagsförmiddagens 1,40-klass.

Det rapporterar Skånskan.se

 En kylig morgon i början av november klev jag av tåget i Mongoliets huvudstad Ulan Bator. Efter nästan fem dygn med den transsibiriska järnvägen från Moskva hade jag nått världens mest glesbefolkade land. Målet med min vistelse där var att bo och rida några dagar med en nomadfamilj på stäppen.

Läs artikeln i Östersunds-Posten.

   
Var ute och red på Waggie idag. Strålande sol! Kom nästan inte ihåg hur solen ser ut=) Provade att rida i kanten på några åkrar. Ett par var fina och jag kunde ta en liten galopp på skaren.
    Waggie var väldigt nöjd och frustade ljudligt. Imorgon ska jag rida båda mina hästar för Erik och en galopp ute på en äng dagen innan är fin fin uppladdning.
    Red Big Hope idag också. Hon var jätteduktig och kom ihåg allt vi hade gjort sist. Jag utökade med att försöka forma henne och jobba mer men rygg och bakben. Det gick rätt bra för att vara en gammal travhäst. Högra varvet var betydligt sämre än hennes vänstra. Så det märktes tydligt att hon gått på banan mest i vänstervarv. Men det får man träna upp så hon blir mer liksidig även om det kanske aldrig går att få bort helt.
    Avslutade med att skritta runt Christinas hage. Det kritiska är ju att rida bort från stallet. Men Big Hope var så nöjd med att rida med mig så det gick helt problemfritt.
 

(Foto: Roland Thunholm)

   
Det var ett bra tag sedan jag red tandem med mina hästar. Men så idag fick jag ett ryck och selade upp hästarna. De stod som ljus  =) Hästminne heter det ju. Och de hade definitivt inte glömt =) =)
    Waggie blev så till sig att så fort jag började köra (rida) iväg så gick hon i passage hela vägen. Jätteglad att få visa ”Jag kan, jag vet”
    Det gjorde hon också! Hon svängde klockrent när ja tog i tömmen och ropade:
    ”Vänd, Waggie, vänd.”
    Vi klarade t.o.m. skänkelvikning helt utan problem fast jag knappt kom ihåg hur man gör… Men stolta fröken Waggie kom ju ihåg allt så jag och Pijano fick ”hänga med” så vi fick komma ihåg hur saker och ting ska vara =)
 

   (Foto: Roland Thunholm)

    Tor var nöjd efter min ritt med Big Hope häromdagen. Han har nu bokat att jag ska rida henne varje vecka.
    Det är kul och givande att rida olika hästar. Igår red jag också unghästen Cochran som jag berättade om, och idag har jag ridit PRE-valacken Raffe. Raffe har bott utomlands med sin ägarinna under förra året. Så det var ett kärt återseende. Vi matchade varandra direkt. Han är lika uppmärksam och lätt på hjälperna som mina hästar. En fröjd att rida. Dessvärre är kondisen dålig men det får vi rida upp. Pratade nyss med hans ägare Tina och vi kom överens om att jag ska åka ut och rida honom varje fredag framöver =)

    Om det är vädret eller något som går vet jag inte. Men många är sjuka. Jag med. Ska se om jag får ut någon medryttare att rida idag. För jag  är inte i någon vidare form.

    Mitt jobb är världens bästa! Jag får gå på tävlingarna på Scandianvium, föreläsningar på SLU, Strömsholmstävlingarna, clinics… Även om jag är där för att skriva så  lär man sig ju en massa samtidigt. Verkligen nytta med nöje!
    För flera år sedan var jag på en föreläsning för Maria Gretzer. Hon förespråkade att man ska ha en plan för varje ridpass. Har man själv en dålig dag och inte orkar träna, då rider man ut i skogen. Ridbanan är hästens arbetsplats. Det är inget ställe man ska rida runt, runt på och tråka ut hästen och göra den omotiverad.
    Jag tänker varje dag på vad hon sa. Att ha en plan. ”Idag ska jag träna på övergångar” eller ”Idag ska jag hoppa på volt”. Så ser jag till att genomföra det. Igår var det träning för Erik Berggren och både Pijano och Waggie hade riktigt bra dagar och det var jättekul! Fast jag som inte tål snöregn var tvungen att ta tabletter för att rida. Idag är jag ännu sämre och har ingen ork alls. Så då gjorde jag som Maria Gretzer sagt: ut i skogen.
   

    Gu´vad jag är trött! Får inte upp ögonen! Orkar inte rida idag. Vad är det här?? Jag som ÄLSKAR att rida! Måste vara sjuk på nå´t sätt.