I mitten på november höll Bo Tibblin öppen träning på Svedens gård utanför Falun. Det var många som bänkat sig i det nya ridhuset för att lyssna till ”Årets tränare 2007”, när han höll lektion för fem olika ekipage. Hästarna var på olika utbildningsnivå, från fyra år och upp till Intermediaire. Arrangörer var Svedens Ponnyklubb och Falu Ryttarsällskap.

Reportage finns att läsa på Hippson

    Hela denna vecka har varit en FRÖJD att rida lilla Pijano. Han har gjort allt PERFEKT! (Vilket han inte gjorde på KM om ni läste..)
    Ska tävla honom på söndag och jag hoppas verkligen att det håller i sig.

När Ludger Beerbaum gratulerar till en bra runda, då vet man att man ridit bra. Men det gjorde han alltså efter min runda i den första delen av World Cup-finalen. Så tack för all del, Ludger. Vi gjorde det riktigt, riktigt bra! Och jag säger vi för jag är jättestolt över både Flippan och mig själv.

Läs Baryards betraktelser på Sportbladet

    När Tina Lund hoppade i danskt mästerskap år 2005 hade hennes häst Lanthanid ett sår på sidan.
    Nu får Dansk Rideforbund och huvudfunktionärerna skarp kritik för att hon tilläts fortsätta i mästerskapet.

Länk på hastmagazinet.com

Hej igen. Ni som följer denna blogg vet att jag varit sjuk men nu äntligen är på benen igen. Och ni kan säkert förstå hur mycket jag ligger efter med allt..
Jag har jobbat dygnet runt senaste dagarna och var så trött när jag kom hem igårkväll att jag inte ens orkade slå på datorn. Men nu har jag i alla fall RIDIT!!! Båda mina hästar dessutom. Gu va HÄRLIGT!!!!

  
  Igår efter Hästmässan i Västerås åkte jag till stallet för att mocka och rida mina hästar. För att hinna att just rida gjorde jag vissa prioriteringar. Den första prioriteringen blev att de fick ha lera kvar i manen. Tyckte det var viktigare att hinna rida båda hästarna än att stå och borsta lera hela kvällen.
    Den andra prioriteringen var att jag sparade in tid på att sadla på och av. Att rida barbacka ibland är bara nyttigt för balansträningen. En gång var jag på kurs och Pijano fick ett fästingbett precis i sadelgjordsläge. Jag hade åkt dit och betalat dyra pengar för att få rida för denna tränare. Vad skulle jag göra? Provade rida barbacka och tror ni inte tränaren dessutom lät mig galoppera på en hand. Det ville inte ens jag först. Men jag provade eftersom han tyckte det och det gick alldeles utmärkt. Balansen ska man inte hålla i tyglarna ändå.
    Igår tog jag fram två pinnar och red en övning barbacka. Den övning ni ser på bilden. Man ska ligga och rulla i jämn galopp runt dessa, lite i rörelsen öppna, och så nära pinnen som möjligt. Man ska inte behöva ta upp hästen i varje sväng utan man ska ha ett jämnt tempo. Ganska svårt första gångerna innan man kommer in i det.
    När man klarar det varierar man och rider ibland in och gör ett galoppombyte och byter varv. Rider ett par varv. Nytt galoppombyte. Så minskar man tills man kan rida i en snäv ”Konsum-åtta” (inte vanlig 8:a) med byten varje gång.
    Barbacka har du ingenting att sitta emot och ”fuska” med. Har du en sadel kan hästen mycket lättare plocka över ryttaren på den ena eller andra sidan och du som ryttare kan ta hjälp av stigbyglarna för att sitta snett. Du har väl hört uttrycket ”på bar backe”. Jag gissar att ordet barbacka kan komma därifrån då det är vad en ryttare är när den ställs inför det faktum att inte kunna ta stöd i sadeln. Du (hästen) blir naken på mer än ett sätt.
   

   
Waggie har normal temperatur i tre ben av fyra. Det fjärde är alldeles kallt. Va, är hon halt på tre ben och frisk på ett? tänkte jag först. Kände igenom hela benen flera gånger: inga svullnader, hon har inte ont. Bad Anna känna:
    – Konstigt, aldrig känt, kan vara blodcirulationen, föreslog hon.   
    Gick och hämtade Tor. Han är ju gammal hästkarl. Även om det är inom travet, men det har ju ingen betydelse, häst är häst.
    – Jo det måste vara cirkulationen, konstaterade han.
    Jag berättade att Waggie inte hade gått i hagen för vi skulle iväg på tävling så hon hade stått inne.
   – Ja då är det väl inte så konstigt, tyckte Tor.   
    Dagen efter var det snarare ännu varmare respektive ännu kallare. Men hon var pigg och hur fin som helst att rida. Inte minsta halt, inte ens stel. Cirkulationsproblem. Är det farligt? Är det hjärtat som börjar bli dåligt? Hon är ju gammal – 19 år!! Är detta normala åldersförändringar och inget alls att oroa sig för, eller något som ska kollas upp?
    Ringde hem till Bosse (Sjöholm: Waggies veterinär). Pratade med hans fru, som hjälpte mig få prata med honom:
    – Är hon pigg och frisk för övrigt är det inte hjärtat, lugnade han mig.
    Jag berättade att hon dessutom varit högbrunstig.
    – Ja då är det definitivt inget att oroa sig för.
    Så förklarade han med några fina ord jag inte kommer ihåg men innebörden var i alla fall att den dåliga blodcirulationen var lokal. Det var inte hjärtat som var dåligt. Att hon ska röra på sig och att jag ridit var bara bra, det ordinerade han särskilt att jag måste fortsätta göra för att hålla cirkulationen igång.
    Känns bra att få prata med Bosse.
    – Jag vet, det var därför jag svarade när du ringde. Jag hörde från min fru nyss, svarade han.

(Fotot har Camilla på Equipage tagit)