När jag lade ut ”Ridit mig trött” så skrev en läsare in följande inlägg:

”Det är märkligt. Vi svenskar får lära oss att sitta och klämma på våra hästar. Dags att det blir en uppryckning på grundnivån… Framåtbjudning, uppmärksamhet och samarbetsvilja. Att det ska vara så svårt…”

Ja varför får folk lära sig det? Jag ställde den frågan till Jens Fredricson som svarade:

– Det är en missuppfattning i så fall. Det handlar bara om dålig ridning och dåligt ridna hästar. Man ska alltid rida med sitshjälperna i första hand.

– All träning och grundridning baseras på ridinstruktion Ridlära 1 och 2. Där står exakt. Om folk gör och lär ut fel så har de inte läst ordentligt.

Så här står det i Ridhanboken 1, citerat:

”Ju mjukare och mer stilla ryttaren sitter, desto bättre reagerar hästen för vikthjälperna. Ryttaren måste i alla rörelser kunna bibehålla sin egen tungdpunkt så att den överensstämmer med hästens tyngdpunkt. En sådan ryttare är för hästen lätt och angenäm att bära. Svårigheten består i att tyngdpunkten ständigt förändras (dynamisk jämvikt) och att ryttaren måste anpassa sig efter detta. En ryttare som inte sitter i balans och som inte kan följa med i hästens rörelser stör hästens gång och form, och detta påverkar framåtbjudningen negativt.”

Jens fortsatte vidare att hänvisa till utbildningsskalan:

Grundläggande fas: Takt, Lösgjordhet

Utveckling av påskjutet: Stöd, Schvung

Utveckling av bärighet: Rakriktning, Samling

tillsammans ger detta Genomsläpplighet (ridbarhet)

Men då bad jag honom förklara varför det står ”stöd”? Det är ju hur vanligt som helst att folk sitter och rider och att instruktörer lär ut att hästen ska ridas med ett ”stöd”. Vad menas med det i så fall? Jens själv lär ju ut att hästen ska bära sig själv utan stöd?

– Om du istället tar det englelska ordet för ”stöd” = ”connection”. Från hästens bakdel genom kroppen via hästens mun som ska fortplanta sig till en ”connection” i ryttarens hand.

Mitt spontana förslag efter hans svar blir att man borde ändra den svenska översättningen till ”kontakt” istället för ”stöd”. Det skullle ju onekligen bidra till mindre missförstånd för alla som inte läser varenda sida i Ridhandboken.

– Det viktigaste är att ryttaren har koll på vikthjälpen. Vikten handlar om en bra sits. Jag lägger noll fokus på var den har huvudet, det som är viktigt är att hästen bjuder framåt. På engelska heter det ”decire to move”.

– Jag får aldrig bli stark i mina hjälper. Gör det istället smart för dig. Om jag rider en häst och ska försöka få den att svänga. Men hästen förstår inte. Vad gör jag då?

– Jo jag har en snäll fru som heter Malin. Då ber jag henne ställa sig där jag ska svänga, och då svängde hästen: Duktig häst!

– Hästutbildning måste ta sin tid. Hästarna ska ridas bakifrån och framåt. Hoppning är för mig helt ointressant förrän de är självbäriga. För är de inte självbäriga måste ju jag bära på dem. Mycket problem med unghästar kommer just av att de inte är självbäriga för handen.