Jag har kanske varit i häst(skrivar)branschen för länge, men från läktarplats i Helsingborg i helgen kunde jag inte låta bli att sitta och jämföra dagens hoppryttarungdomar mot dem som fanns för tio år sedan. Utvecklingen är så enorm att man knappt kan jämföra det som var förr mot dagens standard.

 Så skriver Skånskans Christel Behrmann i sin blogg.

    Har stående på schemat att rida Tors gamla travhäst Big Hope varje tisdag. Det har gått bra hittills och jag utökade med att rida ut runt stora hagarna och runt kullen. Eftersom hon inte rids så har hon inte varit åt det hållet förut. Näsborrarna fnös oavbrutet  men hon gjorde ingenting.
    Efter turen red jag till ridhuset. Där mötte Tor oss. Då blev hon plötsligt alldeles till sig. Hoppade runt och till och med gnäggade!
    ”Husse, husse!”
    Sedan gick ridningen i ridhuset inte alls lika bra som vanligt. Hon tittade och försökte dra sig till Tor hela tiden. Gulligt att hon är så förälskad i honom =) men det försvårade träningen.
    Jag kom överens med Tor att jag ska rida henne själv nästa gång. Berättade att Pijano också hade svårt i början när någon annan red och jag var med. Han tittade hela tiden efter mig.
    Imorgon ska jag rida Raffe på förmiddagen och Cochran på eftermiddagen. Tänkte träna att rida skänkelvikning över en bom med Raffe. Det har han aldrig gjort förut. Cochran var i gasen förra veckan och vi hade en halvtimmes rodeo istället för att träna cavaletti. Får se om han är lika pigg imorgon. Tänkte longera av honom lite först så han får bocka av sig i linan innan jag rider så blir han säkert bättre.

Massor av nyfikna ungdomar tog sig till Kungsgården i Flyinge i mitten på januari. Det var nämligen DUS, distriktets ungdomssektion, som arrangerade en aktivitetsdag för att informera om hästanknutna utbildningar. En av höjdpunkterna var förmiddagens hoppclinic med Peter Eriksson.

Läs reportaget på hippson.se

    Hade som jag skrev i föregående inlägg en härlig dag/kväll med att rida tre hästar i rad. Dock ”glömde” jag (eller snarare ville glömma) att jag inte är frisk… (Fibromyalgi som ni flesta vet vid det här laget.)  Det straffar sig och idag har jag ont i varenda muskel och fått ta dubbel dos starka värktabletter.
    Det känns ungefär som att sitta i fängelse i sin egen kropp. Jag vill göra en massa saker, som vem som helst; gå upp på morgonen (utan kaffe och värktabletter för att ta mig ur sängen), handla (kan inte bära kassar), städa (kan inte dammsuga mer är ett rum innan ryggen ”går av”), sköta mina hästar (måste få hjälp med att ta in spån och andra tunga saker).
    De som fått sitta upp och rida mina hästar förstår direkt. För de ligger aldrig på i handen och är superlätta för hjälperna. De rids med ”tankeförmåga”. Men jag orkar inte hålla i ett par tyglar eller sitta och driva, så jag kan inte rida på annat sätt.
    Måste ut och ta hand om dem. Men jag kommer inte att rida idag. Faktum är att jag bokat in en ansiktsbehandling och tänker ligga och bli bortskämd på en skönhetssalong under eftermiddagen. Det kan mina kropp behöva.

Elin Konradsson blev bara elva år.
Tisdagen den 23 september 2008, avled hon hastigt och oväntat under en ridtur på älsklingshästen Rohwina.

Läs artikeln i Blekinge Läns Tidning.

    Red Pijano på lektion för Anna Persson idag. Fick göra en för oss ny övning som Anna lärt sig av Eva-Karin Oscarsson. Som i sin tur fått den av sin tränare Pether Markne.
    Det var att först i skritt rida på en 20 m volt och sedan på fyrkantspåret i skritt med små serpentinbågar. Bågarna ska vara så små att det bara blir ett par steg i varje båge. Hästen ska böjas ordentligt och med ledande tygeltag om det behövs. När man fått igenom hästen i sidorna fortsätter man samma övning i trav. Jättekul att få lite nya tips och vyer!
    Efter det fick jag rida två små serpentinbågar på varje långsida i galopp. Sluta in och skänkelvikning ut. Pijano r en riktig liten luring och jag fick lägga upp stigbyglarna för han är en rackare på att sätta över folk och byta galopp.
    Det blev ett ordentligt pass med andra ord.

När hästägaren fick besök av en 19-årig Sjöbotjej i sitt stall upptäckte hon något hon kände igen, en ridhjälm som hon nyligen hade blivit av med.

Läs mer i Norra Skåne

   
Flerfaldiga VM-ryttaren Nina Keskitalo använder dressyrövningar för att stärka och förbättra tölten hos islandshästar:
    – I tölten är det väldigt viktigt att hästen är smidig i sidorna. När man väl kommer ut på ovalbanan är det en förutsättning att hästen är lösgjord, lydig för skänklarna och eftergiven i bakbenen.
    Den första övningen består av att man ska kombinera öppna med raka linjer. Att man helt enkelt rider i öppna för att få hästen mer rakriktad.
    – Man rider i öppna dels för att öka hästens bärighet, dels för att få den eftergiven i sidorna. Två saker som är väldigt viktigt för att få fram en välbalanserad, smidig tölt.
    – Ett ganska vanligt problem med islandshästar är att de går förböjda i halsen, skjuter ut bogen och flyttar bakdelen från linjen. Då är det lätt att man som ryttare vikter sig i sidan så att yttre sittben åker utåt varvid man då uppmuntrar hästen till att göra fel, säger Nina.
    – Skritta hästen i öppna lite innanför spåret så att du verkligen känner att hästen inte flyttar bakdelen åt sidan utan det är framdelen man ska flytta in med eftergift i innersidan.

    – Är öppnan bra, kommer hästen lätt att vända rakt över banan med framdelen och bakdelen i samma spår med ett jämnt stöd i tyglarna, fortsätter hon.
    Väl på andra sidan ridbanan så vänder man och rider i öppna åt andra hållet innanför spåret.
    – Mycket av iden med denna övning är att man som ryttare blir tvungen att koncentrera sig på att sitta rakt över hästen och inte vika sig i sidan. Sitter man inte rakt kommer hästen inte att gå rakt med jämnt stöd i båda tyglarna när man vänder över banan, förklarar Nina.

    Nästa övning som Nina brukar använda sig av är att man rider öppna i tölt en bit in på långsidan, vänder en kort diagonal (snett igenom) med en tempoökning. Så resten av andra långsidan i öppna åt andra hållet.
    – Det är samma sak här: Sitter man snett, viker sig, över hästen kommer hästen inte att vända in rakt över diagonalen.
    – I slutet av diagonalen när man tar ner hästen i öppna så ska man också undvika motstånd i den nya innersidan.
    Genom dessa övningar blir hästen gymnastiserad och liksidig. Den styrka man bygger upp i bakdelen kommer väl till pass när hästen sedan ska ridas på ovalbanan.

    – Den tävlingsform som vi rider på 250 m bana kräver att hästen är väl förberedd. Då ska jobbet redan vara gjort på hästen. Vi rider ju rakt fram på en ganska öppen yta. Är hästen då inte lydig och genomriden så finns det inte mycket man kan göra för att förbättra, förklarar Nina.

(Denna artikel har tidigare publicerats i Hästmagazinet 2006)

Ryttaren har ett stort inflytande på hästens hälsa och välbefinnande och det finns risk för att hästen påverkas negativt om ryttarens sits avviker alltför mycket från den korrekta sitsen. Läs mer om en studie på Strömsholm där syftet var att `mäta´ en grupp ryttares sitsfel, testa ett avsuttet träningsprogram samt undersöka om hästens beteende påverkas av ryttarens sits på

www.horseconnexion.org/Swedish/Research_News/Frames/Index.htm