Foto: LUNDHOLM, VOGEL-RÖDIN

Har under flera veckor haft Robert Brobergs melodi ”Det som göms i snö kommer upp i tö. Pling, pling.. Liten fågel hittar gammal frö.. Pling, pling…”
Såg honom förresten på TV för lite sedan. Jag är väl ingen stor TV-tittare direkt men då jag hörde att han skulle vara med så kollade jag. På 90-talet hade han och jag kontakt. Jag, Martin och Mattias var hemma hos honom i hans ”Blå Huset” i Sundbyberg. Sedan kom hans dåvarande fru/sambo med dotter och fick rida på min dåvarande häst Shades of Peace.
Den mannen: det är en äkta konstnär!! Han hade målat trappräckena polkagrisrandiga och precis ALLT var i blått. Därav namnet det ”Blå Huset”. Vilken inspiration jag fick! Det var verkligen kul att se honom igen, även om det bara var på TV.
Hursomhelst så börjar hans sång stämma in mer än väl nu. Man ser hur allt från hundskitar till cigarettfimpar tinar upp i varje gathörn. Det är bara en tidsfråga innan snön försvinner – även om det känns som en evighet efter denna vinter -. Jag kan dock glädja mig med att jag får spolspilta till mina hästar nästa vecka. Lagom innan leran gör entré =)

Eva

    Tja. Jag vill ju egentligen inte sitta här och klaga. Men vädret är inget vidare för en fibromyalgipatient och på det är jag förkyld så jag måste ha papperstussar i näsan. Oliver och Gizmo håller bokstavligt på att krypa ur skinnet av uttråkning för att jag inte orkar ta med dem någonstans.
    Jag ska strax ta ur denna dator (är uppkopplad via sladd) och ta med den upp i sängen. Jag ställer den på en vanlig bricka för att den inte ska bli varm av att ligga direkt i sängkläderna. Så när jag nu inte är kapabel att rida själv så får jag väl drömma mig till stallet genom att skriva artiklar om ridning.

Eva

Jobbat, ridit, sent i säng. Vaknade av att Oliver slickade mig i ansiktet. ”Min” hovslagare Lars Kärvestedt som ska sko Pijano och Uro är redan i stallet.. Oj. Bråttom. Vi hörs igen när jag kommer hem senare idag.

hälsn Eva

Jag HATAR att ligga i sängen! Så j-vla urless så jag håller på att förgås av tristess. Kan inte ens se på TV  eller läsa en bok pga av mina ögon. Jag kan för kortare stunder gå och kolla nåt mail och gå in på bloggen. Men inte mer.

Och tänk er. Det allra värsta av allt: JAG KAN INTE KÖRA TILL STALLET!!!!! BUUUUUHHHHHH!!!!!

   
    Ligger och drar mig rejält varje söndagsmorgon om jag inte måste iväg på något. Först måste hundarna ut såklart. Men sedan tar jag upp kaffe och hundar på sängen och ligger och ser på morgon TV.
    Hade alltid Bell i sängen och gosade. Oliver och Gizmo har börjat förstå vad det går ut på de med även om det ofta är mer bus än gos. Här fick jag en bild på en gäspande Oliver mellan lakanen.

Jag jobbar sent och har därför svårt att vakna på mornarna. Stress är inte bra att vakna till utan jag tar det lugnt och låter ögonen sakta få vänja sig vid ljus. Allt för att undvika en dag med huvudvärk.
Bästa är en kopp latte på sängen med ifråndragna gardiner så ljuset faller in naturligt. Imorse satt jag så med kuddar bakom ryggen i bästa position. Just som jag ska inta den första munnen kommer Oliver i ett jättesprång rakt på min bröstkorg. Precis som Tiger i Nalle Puh om ni sett det. Så det blev kaffe I sängen istället för på.
Tja, som om jag och tvättmaskinen inte har nog med jobb som det är. Dessutom har busungarna lyckats få tag i en dagstidning och rivit sönder den i småbitar som de strött runt HELA huset.
Jag ger upp. Nu åker jag till stallet istället.

//Eva

   
Men vad är det där? Statyer av antika kvinnor mitt i världscupbanan? Ska det vara så? Va originellt!
    Statyerna började sedan svaja och röra sig till behaglig musik. Rök och spotlights slogs på för att förstärka intrycket. Då förstod jag: detta tillhörde inte världsscuptävlingen utan invigningen av Robert Bronett. Då är det bara att invänta Gabi Dew tänkte jag och skaffade mig en bra plats.
    Gabi kom mycket riktigt in med sin gamle trotjänare Vayo och sångerskan Sofia Källquist. Gabi och Vayo dansade i frihetsdressyr runt hela banan till Sofias skönsjungande sång. Det hela var mycket vackert!
    ”Ja det är bra. Visa dem hur det ska gå till Robert” tänkte jag.
    För när det gäller sådant här, då finns det ingen i hela världen som sätter upp bättre korreografi än Robert Bronett.
    Gabis andra hästar leddes in och tonerna byttes till häftig ABBA-musik. De rutinerade frihetsdressyrhästarna från Levade Noble Horse Gala kunde sin uppgift. De hade alla åkt ända från Frankrike upp till Göteborg för detta nummer. Det enda som är synd i det hela är att de bara uppträdde på invigningen. Idag åker de hem igen. Så ni som missade invigningen: Ni missade den mest fantastika de någonsin haft på Göteborg Horse Show!