Mina funderingar kring silikonbröst hos ryttarinnor började när jag fick höra att en av våra mest kända ryttarinnor stoltserat i linne med sina nya bröst på Falsterbo härom sommaren. Hur kan man vilja ha STÖRRE bröst när man är ryttare?
Det är definitivt opraktisk att ha D-cupa när man är ryttare. Bysten skumpar och det gör ont. För att överhuvudtaget kunna rida måste man trycka ihop dem i dubbla Bh-ar och får ont i axlarna istället. Hur kan någon som är begåvade med lagom för denna sport frivilligt utsätta sig för detta obehag?
Jag har inte tagit mod till att gå och fråga henne. Faktiskt. Jag erkänner. Men jag har fått reda på massor sedan dess om silikonbröst, ganska oväntat från – män! En av dessa män är en tränare som rider tävlingshästar åt en mycket rik kvinna. Han berättade att eftersom brösten inte är äkta utan konstgjora så gör det inte ont i dem. Dessutom så är de i den stöpta formen oavsett vad hon gör. Hon kunde t.o.m. rida ridlektioner i bara T-shirt utan Bh för honom eftersom silikonbröst inte skumpar som riktiga bröst gör. Alltså hon behöver ingen Bh!
Så uppenbarligen är det mycket mer praktiskt att operera in silikontuttar om man rider än att ha riktiga.
Numera är det så vanligt med kvinnor som inte har äkta att folk ifrågasätter om man verkligen har äkta eller inte. Jag fick åtminstone den frågan på Globen sist. Men i mitt fall är dekoltaget äkta vara.
Man kan ju undra varför kvinnor opererar sina bröst. I ovannämnda fall har kvinnan redan en man. Så det kan ju inte vara det. Och söt e hon så hon behöver inte bekymra sig om det heller. Framgångsrik också och knappast dåligt självförtroende.
Men min egen teori är att man kanske vill känna sig mer kvinnlig? För bröst är ju ändå en stor symbol för kvinnlighet. Åtminstone är det varför jag inte drar mig för att ha en urringning som visar ”bomberna”:
För jag är kvinna och jag är stolt över att vara det!