Som ni såg mitt blogginlägg sist så har det hänt en del tragiska händelser. Då mina tankar är dystra så blir det svårt att skriva och berätta om andra saker för er. Det blir liksom fel att sitta och berätta hur jag spelat in och tränat in en helt ny kür. Hur uppspelt Pijano blev och att han gjorde sina bästa galoppiruetter någonsin. För tankarna går hela tiden tillbaka till de personer jag berättade om.

Överhuvudtaget har detta tagit väldigt hårt på mig. När jag läste nyheten om den 11-åriga flickan som dog så byttes bilden av min döda Bell i min armar mot en 11-årig död flicka. Kunde inte få bort bilden på hela dagen. Jo, Waggie lyckades tillfälligt distrahera mig med att göra ett strålande kürprogram och jag hade något att vara glad för. Men när jag ledde ut henne till hagen kom bilden tillbaka av en död 11-åring i min famn. Jag riktigt kände föräldrarnas fruktansvärda förtvivlan.

Nej usch. Men vill läsa någon som håller på och skriver sådär. Ska försöka komma igen med något reportage imorgon. Fast det går ju inte heller. För jag kommer inte ut på min dator och det är ju där jag har alla bilder och allt. Skriver från en lånad dator just nu och den är jättejobbig för musen slirar hela tiden så pilen är helt omöjlig.

Livet e bara skit. Känns det som.