Hur viktig är en bra sits? Det är det ingen forskare som kan säga. Men Mari Zetterqvist Blokhuis är i full färd med att forska på hur sitsen påverkar hästen. Och en av deltagarna i hennes studie säger att hon hittat sitskänslan – tack vare en pall…

Läs artikeln på Hippson.se

    Att ha en bra sits är grunden för en god ridning. En bra sits ger ryttaren bättre balans, ryttaren blir mer följsam (stör hästen mindre) och ger förutsättningar för att påverka hästen på rätt sätt.
    Det finns tre olika sitsar man pratar om vid vanlig ridning:

Lodrät sits
Den lodräta sitsen är grunden för alla ridgrenar. Axel, höft och häl ska bilda en lodrät linje.
Trepunktssits
Grundsits för hoppning och markarbete med bommar. Ryttaren har fortfarande sätet i sadeln men lutar sig framåt. Axel, knä och tå bildar en lodrät linje.

Tvåpunktssits
Ryttaren står upp i sadeln. Denna sits används för att inte belasta hästens rygg som till exempel vid galopparbete, klättring i backar och hoppning. Kallades förr för fältsits. Utgår från två punkter: att höft och häl ska vara i samma linje. Vid tvåpunktssits är det mycket viktigt att ryttaren står i egen balans (att hålla i manen är helt OK) och inte drar hästen i munnen.

Felaktiga sitsar:
”Räddningssits”: Ryttaren lutar sig framåt och drar tyglarna i magen = dubbla budskap – framåt med kroppen och bak med handen.
När ryttaren kniper med knäet och drar bak skänkeln förlorar ryttaren kontrollen över sporren. Vid nedsittning i trav blir det väldigt skumpigt med denna sits då ryttarens fjädring i ryggen går helt förlorad.

”Stolsits”: Underskänkeln för långt fram och ryttaren kommer i bakvikt vilket stör hästens ryggverksamhet. Med stolsits som grundsits är det omöjligt för ryttaren att kunna arbeta hästen på rätt sätt och följa med i språnget vid hoppning.

Rak över hästen

Ryttaren ska sitta helt rak över hästen. Vikten ska fördelas lika på skrevet och de två sittbenen.

Här sitter ryttaren snett i sadeln. Förutom att vikten blir mer åt ena sidan så blir också skänklar och armbågar i olika positioner. När ryttaren kommer snett i sadeln så blir hjälpgivningen till hästen inte lika på båda sidor. Följden blir ofta att ryttaren då använder mer skänklar och händer för att kompensera den felaktiga vikthjälpen.

Karina Möller är sjukgymnast i grunden, men arbetar numera halvtid som chef inom sjukvården och halvtid ägnar hon sig åt att klämma, känna och titta på ryttare för att hjälpa dem med sitsen.
– Jag ser mig som ett komplement till den ordinarie tränaren. Jag tittar främst på vad ryttaren gör, inte hur hästen rör sig, säger hon.

Läs mer i tidningenridsport.se