EM-guld och annat under året känns som ingenting i jämförelse med att mista min fina Waggie efter närmare 11 år tillsammans.

Jag köpte Waggie sent på hösten 1998 efter att ha mistat mitt svarta arabsto Shades of Peace. Peace var f.ö. halvsyster med Pijano. De har båda Bajano som pappa. Ungefär ett och ett halvt år senare köpte jag Pijano och hade då två hästar.

Hade varit orolig för att Waggie skulle bli svartsjuk när jag kom hem med en ny häst. Men hennes reaktion blev helt den motvända! När Pijano satte sina hovar innanför stalldörren blev hon blixtförälskad:

”ÅÅÅ vad du är snäll! Du har köpt en fästman åt mig!!”

Så svartsjuka blev det aldrig tal om. Tvärtom. Mer äkta kärlekspar än Waggie och Pijano blir det svårt att hitta! Pijano var Veckans Häst i SVT Barbacka med Malin Baryard som programledare för en del år sedan. Då är Waggie filmad tillsammans med sin fästman. Ett väldigt gulligt inslag som jag hittade ligger på You Tube.

Waggie medverkade ofta i mina artiklar och böcker. Hon var också med i filmer och TV. I filmen Ondskan är hon häst åt Gustaf Skarsgård. I TV 4 reds hon av Lotta Jankell som intervjuvade Jan Guillou när han red på Pijano. Förra året var hon med i reklamfilmen inför fotbolls EM där Lagerbäck red Pijano som romare: ”On my command”.

Waggies ryttare under filmen var min son Martin som ju ridit Waggie i allsvenska laget div 2 i hoppning.

Det största och vackraste minnet jag har tillsammans med Waggie är ändå höjdpunkten som Champagneprinsessa hos Robert Bronetts fantastiska hästshow Levade Noble Horse Gala. Under 2005 turnerade vi runt i Sverige och sista föreställningen spelades in för TV. Detta visades på SVT runt nyår 2006 och har sedan visats i repris flera gånger. (Klicka på länken, även det finns på You Tube.)

Waggie hade många talanger. Förutom att hon var en snabb och kvick tidshoppningshäst så var hon väldigt duktig i dressyr och tillsammans utbildade vi oss i de högre skolorna som piaff, passage och piruetter. Hon kunde till och med capriolle! Ja, faktum är att vissa skolhingstar skulle bli avundsjuka när denna madam, som kunde hoppa 140 hinder, hoppade rakt upp i luften och sparkade bakut.

Jag tävlade inte så mycket dressyr med henne. Men när jag började med WE så blev jag tvungen då dressyr är ett av momenten. Precis som i fälttävlan. Där rider man dessutom hela svåra programmet – en kür – på enhandsfattning.

I vår kommer min bok om Hästens skötsel ut på ICA bokförlag. Waggie är flitig fotomodell i boken. Inför Roland Thunholms kamera poserar vi och visar flätning av man och svans, lastning och ridbilder.

Samtidigt som jag får vara tacksam att det gick så pass fort när hon gick bort. Att hon aldrig behövde stå och lida länge och att hon fick ”avgå med flaggan i topp”, så blir sorgen och saknaden över att ha mistat henne inte mindre för det. Waggie var en riktig ”lyxhäst” och jag har bara att vara tacksam för att en gång i livet fått äga en sådan fantastisk varelse och vän.

Kommer alltid att sakna dig i mitt hjärta!!
Eva

    I mitt tycke ska hästarnas bästa alltid gå först. Det är för deras skull man fodrar, sopar rent på logen och harvar ridbanan. Tyvärr delar alla inte min uppfattning utan tycker det är ”så jobbigt” om de måste gå två steg och lägga höet under vattenkoppen istället för att slänga det innanför dörren, fylla på vatten i hagen även om man ställt ut en dunke, ta av ett par boots om hästen har benägenhet att trampa sig om den har broddar… Ja. Allt verkar vara ”jobbigt” till slut. Varför håller de på med hästar då?
    Jag kan inte tycka och kommer inte att lyckas övertalas om att det viktigaste, det är att det ska vara så lätt som möjligt för den som fodrar. Inte vad som är bäst för hästarna. Hästar är individer. Alla kan inte skötas om som på ”löpande band”. En häst kan inte stå på halm, en annan är allergisk för hösilage, en tredje rullar sig och fastnar i grimman så han måste vara utan grimma i hagen, medan den fjärde är omöjlig att fånga om hon inte får ha grimman på sig…
    Ja listan kan göras lång. I ett kollektivstall ska alla hjälpas åt. Där betalar man inte någon för att göra vårat jobb. Det trista är att det är alltid samma personer som gör allt det som vi inte betalar för: mockar och skottar ridbanan, sopar logen, städar sadelkammaren…
    I ett fullskötselstall betalar man för dessa saker. Då förväntar man sig att det finns kompetent personal som ger hästarna rätt foder av rätt mängd, att foder beställs i tid så att hästarna inte ska utsättas för onödiga foderbyten, att de släpper ut rätt häst i rätt hage och dessutom kan hantera hästar på ett säkert sätt utan att tappa och trassla in dem i eltråden. Sådana saker.
    I båda fallen anser jag att det är hästens väl och ve som man ska ta hänsyn till först. Jag skiter fullständigt i om man ”varit så stressad så man gjorde fel” eller så ny att man inte fått ordenliga instruktioner.  Det får inte bli fel. Att ge en häst fel foder kan få ödesdigra konsekvenser! Man har hand om andra individer, precis lika mycket som om man jobbar på dagis eller inom sjukvården.