Så känns det just nu i alla fall. Först städa hela bilen och putsa all utrustning, se till att alla schabrak är nytvättade och tömma boxen innan jag for iväg till EM. Nu måste jag göra om alltihop efter att jag kommit hem. Enda undantaget att det är transporten istället för boxen denna gång.

Hemma blir det ju också en del. Allt från smutstvätt till oöppnad post. Gjorde faktiskt så att jag struntade i allt ihop direkt när jag kom hem och red ut på Raffe istället.

    Om det var Oprah som visade ett hus där människorna som hade det inte kunde bo där för allt skräp de samlat på sig. Eller just av den anledningen att jag faktiskt varit hemma så mycket när jag är sjuk som gjort att jag nu tagit mig samman och städat skrivbordet lite (man kan se skrivbordsskivan åtminstone runt datorn), vet jag inte. Båda två tror jag.
    Men vad är det för psykologisk fenomen som gör att det tar så emot att få gjort saker? Varför är det inte bara att städa helt enkelt? Det vet man ju hur många som helst som gått hela utbildningar på univeristet. Men sedan klarar de inte av att skriva den där sista uppsatsen.
    Har funderat just över det. Vad beror det på?

    Hinner inte skriva på bloggen denna fm. Har ägnat hela morgonen åt det tråkigaste som finns: Städning! Måste åka och ta in blöta hästar nu. Sedan ska jag rida Pijano. Har tänkt träna galopparbete med honom. Mycket förvänd galopp och så för att stärka honom.
    Skriver mer när jag är hemma ikväll.
Tjingeling så länge!!/Eva