En stallbrand som bröt ut vid lunchtid på tisdagen spred sig vidare till skogen vid Bälinge utanför Alingsås. Först vid 16-tiden fick brandmännen branden helt under kontroll.

Läs nyheten i Göteborgs-Posten

    I det stall jag stod innan jag flyttade till Lennartsnäs stod ett gammalt halvblodssto. Varje dag hade hon sådan kolik att hon inte kunde äta upp sin mat. Hon var sjuk, enligt min prognos som utbildad equiatriker helt klart magsår. Hon varv väldigt halt och hovslagare kom en gång i halvåret. Sedan fick hon gå så tills skorna ramlade av.
    Ägaren till hästen var mycket aggressiv. Folk var rädda för henne, inte minst stallägaren som av någon anledning som kunde säga vad han tyckte till mig, men aldrig sa ett ord om vad han tyckte till hästägaren. Det hette att ”man ska inte lägga sig i, det finns lika många sätt att sköta en häst som det finns hästägare” sa han när jag pratade med honom om saken.
    I början när jag flyttade in i stallet ringde jag hem till henne och berättade att hennes hästa hade kolik och inte kunde äta upp maten. ”Jag vet” blev svaret. Själv hade jag kastat mig i bilen och ringt veterinär om någon hade ringt och sagt så om min häst. Hon brydde sig inte ens om att komma ut. Jag erbjöd henne även flera gånger att använda min hovslagre vilket hon avböjde.
    Egentligen så ska en stallägare ta detta ansvar. Jag skulle aldrig någonsin ha låtit en person ha en häst i mitt stall på detta viset. Problemet för mig var att jag var i beroendeställning. Jag hade båda mina hästar där och att få så billiga stallplaser med stora gröna hagar bara tio minuter från hemmet är inte så lätt i Stockholm. När jag tog upp ämnet om den sjuka hästen med stallägaren blev även han aggressiv och hotade mig med uppsägning om jag anmälde. Jag ville såklart inte vara kvar på ett sådant ställe. Men hade för mina hästars skull inte möjlighet att flytta då. Det är en sak att flytta med en häst. Men att få stallplats på samma ställe, med egen gräshage, en stallhyra jag har råd med mm är lättare sagt än gjort.
    För att skydda mig själv och mina hästar tog jag av de tre täcken ägaren hade på stoet (vid plusgrader), som hon hade för att dölja den utmärglade hästen. Så tog jag bilder på stoet och informerade stallägaren att om han sa upp mig skulle jag publicera bilderna.
    Som tur var blev kvinnan anmäld ändå. Hon fick tillsägelse men hela sommaren gick innan den avlivades.
  Jag har kvar bilderna vilka togs med vanlig papperskamera då jag inte hade digitalkamera på den tiden.
    Med att berätta detta vill jag gärna att ni läsare ska berätta om vad Ni upplevt. Var går gränsen?

   
Min stallkamrat Tor är så oerhört imponerad över Bells arbetsinsatser i stallet.
    – Se hur hon går runt och kollar in i boxarna att alla hästarna är på sin plats. Det är så roligt att se hur hennes lilla huvud arbetar, tycker Tor.   
    Bell är ju avlad vallhund. Hon tar sin uppgift med att ta in hästar från hagen på stort allvar. Följer med ut till hagen och in till boxen för varje häst. Hela Lennartnäs ( typ 40 hästar eller mer?).
    – Har du sett att hon kikar in i dörrspringan på varje box när jobbet är klart. Ingen har gett henne order, men hon har full koll på varenda häst. Hon är ordningsvakt här.

(Bilden är från i julas, därav rosetten. Men det är just så där hon går och kikar upp på varje häst. I detta fall kollar hon in Waggie.)

 
   Önskar alla mina läsare Happy Valentine. Waggie har en vit nalle med rosa hjärta på magen och Pijano har en grön krokodil med stora hjärt-formade solglasögon på sina boxdörrar.
    Florint hade en brun apa som höll i ett hjärta. Den ligger i mitt skåp som ett minne av honom. Med tanke på Florint och även P och W så hade jag önskat att jag själv hade lika stor plånbok som jag har hjärta. Då kunde jag ha behållt Florint.
    Jag vill ju så gärna ta föl på Waggie men jag har ingen lösning på hur jag skullle kunna försörja ytterligare en häst när den ungen kommer. Visst kan man kanske skicka iväg Waggie att bo långt utanför Stockholm för en billigare slant. Men jag vill ju i så fall vara med och delaktig i henne och fölet. Inte bara kunna komma och hälsa på en gång varannan vecka.
    Varför är jag inte rik och kunde ha haft dem allihop? Så säger mitt hjärta i alla fall!

Femtio meter från stall och hästhagar existerar knappt några allergiframkallande ämnen alls från hästar.

Det visar nya rön från allergiforskning i Uppsala som nyligen publicerats i en vetenskaplig tidskrift i Schweiz.

Läs hela rapporten i Corren.se

När kylan tränger sig på kan det bli smärtsamt att vara ute i stallar och ridhus. Med det finns små enkla medel att ta till för att stå emot kylan bättre.

Ett tips för att inte frysa är att försöka klä sig rätt. På agria.se följer några råd om vad du kan tänka på för att inte frysa.

En kvinnan i Herrljunga kommun åtalas för djurplågeri. Kvinnan själv hävdar att hon inte alls plågat några djur utan att allt handlar om en schism med ägare av det stall hon använde.

Kvinnan har varit föremål för anmälningar och utredningar som gäller brister i djurhållningen sedan 1999. En distriktsveterinär undersökte 2006 en av hästarna. Enligt dennes rapport höll en häst på att svälta ihjäl då den hade så dåliga tänder att den inte kunde äta. Veterinären ansåg och att djuret skulle avlivas högst någon vecka efter den aktuella undersökningen.

Läs mer i Borås Tidning.

   
Anna och jag försökte slå våra kloka huvuden ihop och beskriva i text och bild hur man mockar en box steg för steg till en artikel för Hästmagazinet. Inte så lätt visade det sig.
    ”Man för ingrepen i spånet…” Nej, så kan man väl inte skriva heller…
    Hur som helst så har vi gjort en artikel om mockning nu. Nu återstår att ”Ridsoprtens svar på Jan Guillou” (enligt Hippson) Robert Solin blir nöjd. Robert är sträng men rättvis. Inte minst mycket duktig vilket gör att det är så givande att jobba tillsammans med honom.