Jag har en, hur ska man uttrycka det, originell stallkamrat som heter Tor. Tor har en gammal pensionerad travhäst och både hästen och Tor har varit aktiva på banan i yngre dagar.

Tor är mycket tävlingsintresserad men förstår inte alltid vad vi gör inom ridsporten. Han frågar mig ofta om mitt träningspass för dagen, vad den innehållit och vad jag fått ut av det. För honom är träna när hästen kommer hem så svettig att det blir blött på stallgolvet, inte att hästen blivit lite varm under sadelgjorden. Ryttares ridpass är inte riktigt träning enligt honom.

Vid något tillfälle skulle jag försöka förklara och sa att ”vi har trimmat”, men det uttrycket verkar inte vara samma för alla ryttare. När jag menar trimma så tänker jag mig som man ställer in intällningarna i en motor på en bil, andra kallar hårdare träningspass för att trimma.

Så jag försökte hitta ett annat uttryck och ”stämma gitarren” blev ett uttryck alla kan förstå vad man menar med. När jag kontrollerar alla inställningar, att hästen svarar lätt för mina hjälper, är lösgjord, att allt fungerar helt enkelt.

Ju mer jag funderat på detta uttryck och när jag satt på Waggie och red skolorna i ridhuset idag så känns det verkligen att det är just det man gör. Ridning ska vara sådant finlir att det kan jämföras med hur lite milimetern på en skruv med en sträng ska vara exakt inställd.