Vilka parhästar!! Helena Wiklund på Waggie och jag på Pijano.
   Kulla Vreta gård stod för riduppvisning mellan match ett och två. Helena Wiklund bjöd då in två hästar från Robert Bronetts Levade Noble Horse Gala. Ni har säkert gissat vilka…
    Waggie och Pijano!
    Romantiskt i vitt. Kandaret har Waggie fått i present av charismahorse.se men Helena insisterade på att Pijano skulle ha det och det passade verkligen honom fin-fint också. Vi ville ha den romantiska looken och hade därför utläppta hår och manar. (Helenas hår är ännu längre än mitt, hon kan till och med sitta på det. Fuskigt! Mitt nordiska hår växer inte en centimeter till.)

    Helena har en rysk farmor av vilken hon ärvt sin vita hy och sitt långa korp-svarta hår. Hon påminner om en rysk docka eller Snövit, tycker jag. Just det att hon är mörk och jag är ljus är något vi anspelade på i valet av hästar och kläder.
    Helena är en ryttare som delar samma visioner som mig. Annars skulle jag inte velat låna ut Waggie till henne heller. Hon är mjuk och lyssnar till hästen. Hade hon varit annorlunda skulle Waggie för den sakens skull inte vilja rida någon uppvisning med henne. (Så det så, hon har också sina åsikter den gamla damen.)
    Jag började faktiskt skratta mitt i programmet. Pijano som ju älskar sin Waggie över allt annat (möjligtvis inte mig =) blev faktiskt svartsjuk på henne därinne! Han la öronen bakåt och jag fick hålla honom ordentligt mellan skänklarna varje gång vi red emot varandra.
    ”Det här är faktiskt MIN uppvisning”, tyckte han och ville ha hela publiken för sig själv.
    Snacka va! Och ni ser väl hur STOLT han är på alla bilder, så ni kan själva se att jag talar sanning. På den översta bilden när vi rider bredvid varandra ser till och med Waggie mindre ut än honom. Det är hon inte, hon är ett halvblod och större. Det är bara det att han sträcker så på sig och blåser upp sig =)
    Jag har sett en lipizzanare som gjorde det bredvid en stor dressyrhäst en gång på en uppvisning. När de kom emot publiken såg de lika stora ut. Men från sidan sedan såg man att lipizzanaren var mycket mindre.
    Piaff   
    Vi bjöd publiken på i ordningen: skänkelvikning i trav i olika mönster, serpentiner i galopp med galoppombyten, skrittvolter med halvpiruetter, piaff och passage.

    Passage
    Jag kände mig så STOLT över mina hästar när vi åkte därifrån. Jag vet att jag bryter mot Jante-lagen, men varför kan man inte få glädja sig över något man slitit så mycket med? Tänk alla ÅR jag suttit och gnetat på dessa två hästar. Det arbete jag lagt ner går inte att räkna, eller ens förstå.
    Så med detta resultat tycker jag mig ha rätt att att vara stolt. Lite som en skulptur: Ett hantverk av mina egna händer.