Hörde nyheten igår om komikern och skådespelaren Uffe Larssons död. Trodde inte jag hörde rätt först. Läste idag artikeln här i Aftonbladet och tänker på när Uffe tog med och introducerade mig till Täby Galopp.

Året var 2000 och jag hade jobbat här på Aftonbladet i ett år med att skriva om ridsport. Ihärdig som alltid för ridsporten ska få mer uppmärksamhet i media så funderade jag på hur jag skulle bära mig åt. Kom då på att jag skulle skriva om kändisar som rider. För om jag skriver om en kändis och han/hon då berättar om ridsport så får jag ju skriva artikeln (dvs uppnå mitt syfte).

I en fem helsidor stor artikel i Söndagsbilagan hade jag lika många kändisar till häst som berättade om sitt intresse. Sista sidan var inte med någon ryttare, men lika intresserad och engagerad hästägare. Kind mot kind med sin älsklingshäst berättade Uffe Larsson om sitt liv med hästar och galoppsporten.

Uffe var då på toppen av sin karriär i egenskap av programledare för Söndagsöppet. Jag fick hämta honom utanför Sveriges Radio i min egen bil och vi körde tillsammans till Täby Galopp. Där introducerade han mig även för championtränare Micha Kahn och tack vare den kontakten fick jag själv börja träna för Micha med min då nyinköpta arabhäst Pijano.

Varje torsdag morgon körde jag sedan Pijano till Täby Galopp och tränade under Micha’s uppsyn. Tack vare att Pijano tränades från början av ett proffs, så blev allting både rätt och hållbart. Jag startade honom i ett amatörlöp för araber på Blommeröd och han höll måttet och gick jämsides hela vägen med de riktiga championaraberna. ”Trots” att han aldrig ens tränat mot andra hästar och med en ”helamatör” (= mig) i sadeln. Så sent som i somras red jag honom i galopp på ArabSM.

Måste berätta just om Pijano och andra hästar på Täby Galopp. Han var ju vit redan då som fyraåring. Men de engelska fullbloden som var skimlar var yngre och ingen av dem hade utvecklat sin färg mer än till helgrå. Så när jag kom och red med Pijano så blev alla fullbloden jätterädda att ”HJÄLP ETT SPÖKE”. Det fanns helt enkelt ingen som ville rida med mig.

Micha blev så småningom sjuk i cancer. Cancern tog till slut hans liv. Och nu så är även Uffe död. Men jag tackar och hedrar dem båda här för allt de gjort för mig och Pijano.

Tack Uffe, Tack Micha!