I söndags gick jag upp klockan 4 på natten för att Emma och jag skulle tävla Pijano och Uro i Vingåker. Cecilia Hansson hade arrangerat jättefina tävlingar!! Hade särskilt tränat Uro att stå stilla vid bord och lyfta kannor samt gå igenom alla sorters grindar. Han är ju ännu långt ifrån färdigtränad och det är mycket jobb kvar. Men det visste jag ju och hade inte högre förväntningar på honom än det han borde klara. Dock så ställde han sig på två ben och veva med frambenen när det inte passade honom. Något som är svårbedömt på så här kort tid om det kommer att gå att träna bort helt eller om han inte är pålitlig som tävlingshäst.

Jag fick ju Uro förra året som min sponsorhäst. Jag var överlycklig över den fina hästen och själv skulle jag aldrig ha råd att köpa en sådan fin häst. Waggie dog och jag tog honom till mig som min nya Waggie.

Men under våren här har hans ägare fått väldiga problem. Hon hade ju lovat dyrt och heligt och att jag skulle få rida honom och att han inte skule säljas.

Men vad hjälper det när det uppstår en krissituation. Nu måste han helt plötsligt säljas. Jag som satsat på och fäst mig vid Uro ville naturligtvis köpa honom. Men problemet är att jag har inte så mycket pengar. Speciellt inte om han mentalt inte håller som tävlingshäst. Jag vet att ägaren absolut inte blåst mig med flit! Men i praktiken så har jag ju ändå blivit det. Jag är så ledsen så jag är helt förstörd.

Eva

Igår var vi på Pay & Jump på Lennartsnäs i Kungsängen. Lotta Falck hade byggt en jättefin utebana =). Uro behöver komma ut och miljötränas och få rutin på att rida på olika anläggningar. Han är fortfarande väldigt osäker och tappar lätt koncentrationen. Därför hoppade jag även denna gång endast 50 cm då det inte är hoppningen i sig utan själv grundridningen han först och främst behöver träna på.


Uro har fått ärva Waggies gamla utrustning. Jag hade gjort iordning och lagt undan dem. Pijano kan definitivt inte ha rosa, då skulle alla tro han är en tjej, alternativt transvestit. Men machohingsten Uro kan bära upp rosa likaväl som mina manliga kollegor på Sportbladet. Uro får helt enkelt vara Sportbladet-rosa =).

(De fina fotona är tagna av Johanna Czendes)

En eftermiddag ägnade jag mig åt att miljöträna Uro att stå still bredvid transporten så jag kunde dricka min juice som stod där. Det tog nästan en halvtimme innan han gick med på att det inte fanns några krokodiler därinne som skulle hoppa ut och ta honom!

Jag minns inte vilken man i familjen Rutsk det var, Daniel eller Reinhold, som konstaterade att Uro tror att träningspassen går ut på att träna ryttaren – inte honom själv! Uj vad vi har bråkat idag och i fredags! I fredags skulle jag träna dressyr med honom. Han tyckte jag var en riktig ”kärring” som absolut ville han skulle göra travslutor och galoppfattning från skritt på tygeln.
”Varför ska man hålla på med sådana där jobbiga saker för!!”

Idag hade jag satt upp lite we-hinder för att träna till tävlingen i Katrineholm den 13 juni. Skänkelvikninng över bom, hopp över litet hinder samt halt mellan två slalompinnar och flytta muggen gör han perfekt! För det har vi tränat ordentligt på. Volter runt tunnor är väl sisådär. Han har ännu inte tillräckligt styrka och balans för att göra dem riktigt små och snygga utan vinglar fortfarande för mycket.

Däremot tog jag äntligen itu med att träna öppna, gå igenom och stänga en grind. Tränade lite i vintras men det var så länge sedan. Då missuppfattade han alltihop med att det var ryttaren som skulle hantera grinden. Det var likadant med bordet och flaskan man ska lyfta: Uro hittade istället på en egen gren med att det är HÄSTEN som ska lyfta flaskan och öppna grinden!

Idag tog jag inte fram den riktiga grinden utan gjorde en repgrind mellan två hinderstöd. – Det var INTE uppskattat- . Han måste ha bockat runt med mig i säkert över en halvtimme på ridbanan idag. Men jag ger mig inte för att han försöker kasta av mig. Nej då! Han SKA stå still bredvid hinderstödet, och jag SKA kunna hålla i repet, och han SKA gå igenom, rygga och till sist stå still igen vid stödet så att jag kan stänga repgrinden igen. Jag ger mig inte förrän han gjort det. Men så fort jag hade stängt grinden efter mig hoppade jag genast av, berömde högt och tydligt och tog in honom i boxen. För det är ju så han lär sig: om han bara gör som jag säger slipper han ju sen =)

Det var lite svårt med bilder i ridhuset men något som liknar oss har jag fått från Emmas kamera. Jag red Uro i Lätt B och Emma red Pijano i Lätt A. Det blev en lååång dag men hästarna gick så bra så det var ju ändå huvudsaken.

Uro gör framsteg och bockade inte en enda gång. Däremot var han jätterädd för domarbordet. Huuuh! Men det var nästan de flesta hästar mer eller mindre – förutom Pijano då för han är ju aldrig rädd för nå’t. Uro skötte sig riktigt bra och gjorde inga större dumheteter. Men stannade mitt i andra travvolten för att bajsa. Vissa saker skötte han jättetrevligt men allt som hade med övre kortsidan med domarbordet att göra gick han spänt och en bra bit innanför staketet. Det får jag vara nöjd med att det går framåt. Mer kan man inte begära just nu. Det gäller bara att han få komma ut och vänja sig helt enkelt. Få rutin.

Pijano önskade jag mig mer av. Han kan ju precis allt och betydligt mer än Lätt A. Men han kan vara en luring. Bli het, springa i skänkelvikningar man hindrar honom från att dra iväg, piaffera i halterna och varför inte galoppombyten i varje?

”Ser’u domar’n, värsting alltså!”, säger han precis som seriefiguren Mulle. Bara det att det ska varken vara byten i varje eller piaff i de här programmen…

Jag lät nu Emma få rida Pijano som läromästare. Och jag blev tok-stolt när han kom in som värsta lipzzanerhingsten med flickan på ryggen och visade hela ridhuset var verklig dressyr är för något! Han gjorde inte en enda av sina ”luringar”, har aldrig gått så bra och de fick hela 66,8 procent och blev tvåa i klassen =) =) =) =)

Eva

Det bor kor på gården i Knivsta. De andra hästarna (förutom Pijano förståss för han diggar såklart kossor) tycker inte alls om dem. Men en häst är fullständigt FASCINERAD av kor. Vilket inte är så konstigt med tanke på att han är avlad i antal hundratals år för tjurfäktning:

URO.

Koskötaren Peter jämförde Uro direkt med sin Australienska vallhund. Hästen har full koll, öronen spetsade mot och följer mer än intresserat precis allt som har med korna att göra. Ja precis som hunden är avlad för att valla boskap så är även denna häst avlad för detta. Det sitter i honom, oavsett om han aldrig sett en ko tidigare eller inte.

Uro fullständigt DRAR sig mot korna. Han försöker gå bakom deras ladugård och vill inte alls rida ut på den fina rakbanan som de andra hästarna tycker är jättekul att få galoppera på. Nej då. Inte ens det nyfödda fölet och brunstiga ston går upp mot en flock äkta KOR!

– Jag ska inte släppa ut dom!, konstaterade Peter förskräckt när han såg Uros enorma ko-intresse.

Måste få till att ta med mig kameran så ni får se honom när han står och ”stirrar” på dem. När jag försöker gå hem till stallet igen blir han jättearg och protesterar våldsamt. Så till den milda grad att han ställer sig på bakbenen och vevar i luften. Att jag lutar mig fram och försöker dra/hänga ner honom i tygeln bryr sig den starka hingsten inte ett dugg om. Så han får lugna sig lite ett par dagar innan jag förstör en kamera (och kanske mig själv).

Felicia fick lite bilder på Uro från Working equitation tävlingen i Katrineholm i söndags =).

Ta lansen ur tunnan går bra. Det känner han sig helt trygg med.

Storslalom. Fast inte med byten. Vi har inte hunnit träna så långt än..
– Men vänta bara!!

Skänkelvikningen över bommar har vi tragglat mycket med fram och tillbaka. Övning ger färdighet. Vi fick 7:or på båda bommarna.

Ett hinder till Uro kände sig tvärsäker på: Halt mellan pinnarna och flytta muggen. Dock övervägde jag publicering av bilden då kavaljen åker upp ända upp på ryggen vilket gör att min bak ser ännu större ut än vad den redan är….

Felicia plåtade mig och Uro lite i torsdags när vi tränade inför tävlingen i söndags. Rent ut sagt: VILKEN J-VLA HÄST =) =) =)

Eva

Emma och jag gick upp 4 respektive 5 igår morse för att åka och tävla med Pijano och Uro på regional tävling (medelsvår) WE i Katrineholm. Emma och Pijano placerade sig trea i sin debut – GRATTIS!!

Jag vill tack domaren Charlotta Ingvarsdotter för de fina poängen och bedömningen av Uro. Det var Uros första tävling på två år och första överhuvudtaget i WE.

hälsningar Eva

Äntligen har jag fått Uro och mig själv på bild =). Det var Johanna som hade kameran med sig en dag och plåtade i ridhuset. Här tränar jag Uro att på enhandsfattning gå skänkelvikning över en bom.

Allt han har på sig (även ryttaren…) har han fått ärva efter Waggie. Visst håller ni med om att han bär upp det med en äran =)

Eva

Waggie – originalet

Som de flesta av er vet så miste jag ju min gamla fina trotjänare Waggie förra året efter tio underbara åt tillsammans. Hon var 20 år gammal och bröt benet i hagen. Nödslakt fick komma ut och hon behövde aldrig stå och lida. Egentligen det bästa man kunde önska: Hon fick avgå med flaggan i topp!

Under samma tid blev jag erbjuden att ta emot en häst för träning: Den godkända hingsten Uro. Och det är så märkligt: Han är så otroligt lik Waggie. Faktum är att han är så lik henne så han hennes motsvarighet, fast i maskulint format.

Jag köpte Waggie när hon var 9,5 år. Uro blir 9 nu. Han har exakt samma energi, bruna hårrem, otålighet, mängd stöv i ryktskrapan, kliar sig på frambenet med tränset på…. Ja. Han är verkligen en ny Waggie =)

Det går även väldigt bra med Uro och Pijano. Uro ser upp till Pijano som sin största ”idol”. Vem som är hingsten här är ingen tvekan om!! ( =Pijano är kungen!!)

Uro har ju fått ärva alla saker efter Waggie. Allt utan hennes personliga rosa saker. De har jag särskilt lagt undan och har som speciellt minne av henne. Det får ingen annan häst använda. Men sista veckan har jag börjat fundera på om Uro trots allt inte borde få äran att bära rosa benskydd och schabrak. För trots allt är det ju samma rosa som Sportbladet. Och han är manlig nog att kunna bära Sportbladet-rosa precis som sportkillarna här på redaktionen. För han axlar väl titeln som min nya Waggie =) =)

Eva