Ja. På måndag eftermiddag blir det den sista resan jag gör med min gamla Volvo. Jag har fått godkänt lån och lämnar in kärran för att byta till mig en betydligt nyare Citröen. 22.000 mil har jag kört med Volvon. Genom Sverige och Europa med hästtransport. ”Snyft”. Nu blir det sista gången jag sitter bakom den ratten så fort jag anlänt hem till Stockholm från Göteborg.

Bilden tog jag på Penarpsgården i september. Då körde jag hem med tomt släp (utan Waggie). Idag kan jag istället glädjas åt att få rida hennes motsvarighet i det motsatta könet: Uro. Han är så OTROLIGT lik Waggie i precis allt! Jag köpte Waggie när hon var 9,5 år. Uro är lite yngre än det och han är inte lika erfaren som hon var. Men tack vare Waggie så har ju jag erfarenhet istället =).

För att kunna fortsätta köra runt i både vårt avlånga samt andra länder med hästtransport så behöver jag tyvärr också en ny bil. Helt sjukt egentligen: Bilen kostar mycket mer än hästen och jag måste ha den bara för att kunna ha häst. Själv hade jag ju kunnat nöja mig med en liten Golf.

I skivande stund är det totalt snökaos i trafiken. Jag har köpt tågbiljett Stockholm-Göteborg med X2000. Men om tåget blir inställt har jag inget annat val än att ta ”gamla Bettan” och köra till Scandinavium. Jag fyller dessutom år (Hemligt, man frågar aldrig om en dams ålder!) så en bättre fördelsedag än att fira den tillsammans med alla hästar i Scandinavium kan jag inte tänka mig =)

Eva

Jag har inte kunnat rida på grund av min värk =). F-n vad jag HATAR att ligga i sängen!! Lyckades trotsa värken en dag och åka till ridhuset och titta på när Karin löshoppade flera hästar. Passade då på att fråga om hon kunde ta Uro på en gång. Det kunde hon- till Uros stora förtjusning =).

Karin driver ju eget stuteri, Hagbyholms stuteri, och hon löshoppar både egna och andras hästar varje vecka. Hon har flera egna hingstar och det kändes tryggt att sätta en så stor och ”vild buse” i hennes händer.

Efter att ha lett honom runt i skritt fick han lösgaloppera först i korridoren innan hon byggde några hinder. Eftersom han inte blivit riden på hela julen så var han FULL av energi.

Bra kondition har han kunde jag i alla fall konstatera. För efter 15 minuters i stort sett oavbrutet galopperande var han fullständigt oberörd.

Tillslut la Karin ut lite bommar som han nästan ”attackerade”. Sedan byggde hon upp hindren på låg höjd.

Vi ville ju inte gå för tufft fram så några högre höjder lät vi honom inte hoppa. Han fick nöja sig med denna oxer innan han fick gå ut på promenad. Men några högre hinder behövdes ju inte för att vi skulle kunna se om han kunde hoppa eller inte. Kolla in stilen, vilken kuse =).

Hej. Jag har ju skrivit och berättat om att jag har fått den stora äran att rida Sveriges bästa lusitanohingst: URO =) =). Uro har högsta avels- och brukspoäng och ambitionen är att han ska upp och tävla i svår klass.

Har äntligen fått hästen i fråga på bild. Synd bara att han dreglar så mycket på fotot… Det är Karin Lindberson som har Hagbyholms stuteri i Sigtuna som håller i honom.

”Eva var en stalledräng”, sjöng min farfar när jag var liten.

Ja. Han hade rätt. Har jobbat som en riktig stalledräng och förberett allt i med hästarna så att allt är klart inför julen. Har tvättat alla täcken och schabrak. Lagt in extra mycket strö och satt på dem rena och röda termotäcken så de är riktigt julfina.

Pijano har jättefint julpyntat. Har alltid haft pyntat och fint till mina hästar. Saknar såklart Waggie då detta är första julen utan henne på tio år. Känns väldigt tomt fast jag har både Raffe och Uro att ta hand om också. Tråkigt nog går det inte att julpynta till någon av dem. De är helt hopplösa!! Hade satt bara lite grand utanför boxarna. Men de lyckas få så långa läppar så de kan få dem genom ett galler, ut på andra sidan och nå någon liten, liten del och totalförstöra minsta lilla tomte =(.

Men under julen ska jag faktiskt inte rida någonting alls. Måste vara lite ”hemmadräng” och umgås med släktingar under de röda dagarna. Vi firar alltid mycket och stora jular i vår släkt. Dessutom är vi så många att alla inte får plats utan vi får dela upp oss och träffas i olika hus. Om ni kommer ihåg så firade jag och Waggie våra födelsedagar (vi fyllde jämnt båda två) i februari i år i stallet. Det behövdes ett helt ridhus för att få plats med hela tjocka släkten på en gång =).

Hade gjort Uro fin med pälsglans i hans tjocka svans, flätat pannluggen och satt på Waggies vita fin-damasker inför premiärturen idag. Wow vad läcker han blev. Tittade på honom och undrade hur det kunde bli sant att jag ska få rida den där hästen.
Det är ett stort ansvar att ha hingst. Jag är visserligen van och har ridit och hanterat massor av hingstar i mina dar. Rädd är jag inte. Men man ska ha respekt! Även om han är snäll så håller jag hårt på alla säkerhetsdetaljer. Likadant med Karins hingstar. Med det menar jag att man inte får bli nonchalant, utan alltid ha extra koll.
Jag hade nytta av att ha åkt och ridit Mads stora dressyrhästar under hösten. För jisses: Vilka gångarter!! Jag som är van att rida Pijano och Raffe tycker jag rider på i bra tempo. Och då tycker Mads jag ska rida på och öka ännu mer!
När jag red där i ridhuset på Uro så kände jag verkligen att ja, det är sant: Här sitter jag och rider Sveriges finaste lusitanohingst =)