Svenskarna säger att det är viktigt med hästutbildningar av hög kvalité, att villkoren för hästföretagare är gynnsamma och att den svenska hästforskningen håller hög kvalité. Det framgår i Hästnäringens Nationella Stiftelses attitydundersökning som presenterades idag vid en politikerträff på Skeppsholmen i Stockholm.

Allra högst i attitydunderssökningen hamnar ett gott djurskydd och ett öppet landskap.

• 88 procent av de tillfrågade tycker att djurskyddet är en viktig fråga
• 83 procent av alla svenskar tycker att det är viktigt med en levande landsbygd

– Båda de här frågorna ägnar vi inom hästnäringen mycket tid och uppmärksamhet åt. Ett gott djurskydd är grunden i vår värdegrund. Vi arbetar aktivt med att bistå djurskyddsutredningen så att vi kan få en ännu bättre djurskyddslagstiftning, säger Stefan Johanson, vd Hästnäringens Nationella Stiftelse (HNS).

De senaste trettio åren har antalet hästar i Sverige fyrdubblats. Hästen är också en viktig del i utvecklingen av en levande landsbygd. Hästen ger viktiga inkomster vid sidan av det traditionella lantbruket och ger möjlighet för människor att kunna bo kvar och verka aktivt på landsbygden. Hästnäringen är det svenska jordbrukets fjärde största inkomstkälla. Det hästarna äter motsvarar ungefär 600 000 fotbollsplaner eller en yta lika stor som halva Skånes åkermark.

Viktigt med gynnsamma villkor för hästföretagare
På frågan om det är viktigt att hästutbildningar håller en hög kvalité och garanterar en hög kompetens i yrkeslivet svarar 76 procent ja. Av de tilltalade svarar 66 procent att det är viktigt att hästföretagare har gynnsamma villkor att driva och utveckla sin verksamhet.
För att hästnäringen ska utvecklas krävs en inhemsk satsning på hästforskning, det har näringen själv slagit fast. Av de tillfrågade svenskarna svarar 63 procent att vetenskaplig hästforskning med hög kvalité är en fråga som är viktig.

– Vi arbetar nu med att hitta lösningar när den statliga medfinansieringen till hästforskningen upphör och då är det extra glädjande att så många uppskattar och förstår hur viktigt det är med hästforskning, säger Stefan Johanson.

– Attitydundersökningen visar också att 55 procent tycker att en konkurrenskraftig hästuppfödning i Sverige är viktig. Jag tycker att det är ett erkännande för alla våra svenska uppfödare som arbetar hårt för att få fram den nya generationens hästar, säger Stefan Johanson.

(Info från HNS)

    Agria Djurförsäkrings första hjälpen-guide för djur i mobilen har fått pris på Swedish e-learning awards. I tuff konkurrens ansåg juryn att Agria identifierat och tillfredställt behovet av snabba råd vid olycksfall till en tydlig målgrupp.
    I september lanserade Agria en första hjälpen-guide för djur i mobilen. Den ger råd och tips om hur man ska agera om djuret blir sjukt eller skadat. Nu uppmärksammar även branschen inom interaktiv utbildning tjänsten genom att ge den 2: a pris i kategorin ”Bästa mobile learning” på den årliga Swedish e-Learning Awards galan som gick av stapeln igår den 17 mars.
    – Det känns otroligt kul att branschen uppmärksammar och belönar vår satsning på kunskap och kommunikation med våra kunder, berättar en glad Cecilia Winter, kundvårdsansvarig på Agria Djurförsäkring.
    Sjukdomar och olyckor händer sällan när man är beredd. Med Agrias Djurguide får du enkelt råd genom mobilen tills du hinner få kontakt med en veterinär. Djurguiden instruerar både med text och bild hur man bör agera.
    – Det här är ett helt unikt sätt att ge råd och förebygga skador. Vi hoppas att många djur snabbare får rätt hjälp och att ägarna känner sig tryggare med denna nya tjänst, fortsätter Cecilia Winter.
    Juryn bedömde bland annat interaktivitet, pedagogiskt nytänkande, upplevelse och måluppfyllelse och juryns motivering löd:
    ”Agria har identifierat behovet av snabba råd vid olycksfall och sjukdomar hos djur och tillfredställt detta för över 10 000 djurägare. En lösning med tydlig målgrupp där mobilen är en utmärkt kanal. En bred lösning som fungerar oberoende av telefonmodell.”
    Swedish e-Learning Awards är en tävling för branschens bästa utbildningsprojekt. Här kan beställare och leverantörer nominera sina bästa utbildningsprojekt i olika klasser.

(Info från AGRIA)

 

    Har varit på kurs i första hjälpen. Kan ju detta sedan tidigare men att jag gick kurs för närmare 20 år sedan gäller inte längre. Så nu har jag varit och uppdaterat mig och kommit hem med nytt fint diplom =)

    Läraren frågade särskilt vad det finns för förstahjälpen i ridhus. Ärligt svarat så har jag sällan sett det. Men att det brukar finnas i stallet. Hon frågade också efter om varje anläggning har en person som är ansvarig för att förstahjälpenlådan/skåpet alltid är uppdaterat. Det finns det inte alltid heller kunde jag konstatera.

    Så gå och kolla nu i era stall och ridhus och fråga efter det så allt finns på plats om olyckan skulle vara framme.

 

hälsn Eva

På torsdag den 5 november är det dags för Patrik Kittel att ta över manegen på Flyinge under ca två timmar. Till sin hjälp har han Birgitta Kjellin och Maria von Essen som kommer att rida Security, 4 år, e. Sandro Hit ue. Donnerhall och Pinoccio, 4 år, e. Metall ue. Briar. Patrik kommer också själv att rida Vision, 7 år, e. Briar ue. Vivaldi och Grand Prix hästen Dry Sack e. Don Shufro ue. Stanford.

Clinicen kommer att vara praktiskt informativ där Patrik visar vad han anser är viktigt i de olika grundläggande delarna i utbildningen av dressyrhästar. Under kvällen kommer Patrik att tala om hur man utbildar och inte minst motiverar sin häst och vad du som ryttare kan göra för att komma vidare när du kör fast och det blir fel. Han kommer också att ge praktiska tips och övningar på hur du kan träna hemma. Frågeställningar från publiken lyfts gärna upp. (Så här finns ju möjlighet för alla som har frågor eller synpunkter på  Roll-kür. Ett utmärkt tillfälle  ansikte mot ansikte, inte via  internet,  att be honom förklara själv!)

Patrik Kittel är svensk landslagsryttare med eget stall och verksamhet i Tyskland och har utbildat mer än 30 Grand Prix-hästar. Patrik har ridit OS, vunnit Nordiska mästerskapen och har mer än 50 segrar i Grand Prix på 10 olika hästar.

Clinicen äger rum i Flyinges Stora ridhus 18.30-20.30 Biljetter säljs på plats. Mer info på www.flyinge.se

Det säger landslagsryttare Jens Fredricson som även är en av lärarna på Flyinges Kungsgårds hästutbildningar. Hästnäringen är idag enormt stor och växer ständigt och det finns stora möjligheter att kunna arbeta med sitt intresse – men det behövs en bra utbildning. Under tre tillfällen i november håller Jens med studenter från Flyinges utbildningar clinic och visar grunderna för unghästutbildning.

– Är du ung och vill jobba med hästar ska du absolut ta chansen att få veta mer om hästutbildningarna på ett av Sveriges största hästsportcentrum, säger Jens.

Det är fri entré på Flyinge och fri entré t o m 23 år i Plönninge och Vreta. Över 23 år –  100 kr, säljes på plats.
Plönninge den 10/11 kl 19.00-ca 21.00

Vreta den 11/11 kl 19.00-ca 21.00.

Flyinge den 14/11 – öppet hus alla utbildningar kl 11.30-16.30. Jens Clinic kl 13.00-

För program se www.flyinge.se

 

Hästkluster? Aldrig hört talas om det ordet. Men jag läste om det i Upsala Nya Tidning

När jag lade ut ”Ridit mig trött” så skrev en läsare in följande inlägg:

”Det är märkligt. Vi svenskar får lära oss att sitta och klämma på våra hästar. Dags att det blir en uppryckning på grundnivån… Framåtbjudning, uppmärksamhet och samarbetsvilja. Att det ska vara så svårt…”

Ja varför får folk lära sig det? Jag ställde den frågan till Jens Fredricson som svarade:

– Det är en missuppfattning i så fall. Det handlar bara om dålig ridning och dåligt ridna hästar. Man ska alltid rida med sitshjälperna i första hand.

– All träning och grundridning baseras på ridinstruktion Ridlära 1 och 2. Där står exakt. Om folk gör och lär ut fel så har de inte läst ordentligt.

Så här står det i Ridhanboken 1, citerat:

”Ju mjukare och mer stilla ryttaren sitter, desto bättre reagerar hästen för vikthjälperna. Ryttaren måste i alla rörelser kunna bibehålla sin egen tungdpunkt så att den överensstämmer med hästens tyngdpunkt. En sådan ryttare är för hästen lätt och angenäm att bära. Svårigheten består i att tyngdpunkten ständigt förändras (dynamisk jämvikt) och att ryttaren måste anpassa sig efter detta. En ryttare som inte sitter i balans och som inte kan följa med i hästens rörelser stör hästens gång och form, och detta påverkar framåtbjudningen negativt.”

Jens fortsatte vidare att hänvisa till utbildningsskalan:

Grundläggande fas: Takt, Lösgjordhet

Utveckling av påskjutet: Stöd, Schvung

Utveckling av bärighet: Rakriktning, Samling

tillsammans ger detta Genomsläpplighet (ridbarhet)

Men då bad jag honom förklara varför det står ”stöd”? Det är ju hur vanligt som helst att folk sitter och rider och att instruktörer lär ut att hästen ska ridas med ett ”stöd”. Vad menas med det i så fall? Jens själv lär ju ut att hästen ska bära sig själv utan stöd?

– Om du istället tar det englelska ordet för ”stöd” = ”connection”. Från hästens bakdel genom kroppen via hästens mun som ska fortplanta sig till en ”connection” i ryttarens hand.

Mitt spontana förslag efter hans svar blir att man borde ändra den svenska översättningen till ”kontakt” istället för ”stöd”. Det skullle ju onekligen bidra till mindre missförstånd för alla som inte läser varenda sida i Ridhandboken.

– Det viktigaste är att ryttaren har koll på vikthjälpen. Vikten handlar om en bra sits. Jag lägger noll fokus på var den har huvudet, det som är viktigt är att hästen bjuder framåt. På engelska heter det ”decire to move”.

– Jag får aldrig bli stark i mina hjälper. Gör det istället smart för dig. Om jag rider en häst och ska försöka få den att svänga. Men hästen förstår inte. Vad gör jag då?

– Jo jag har en snäll fru som heter Malin. Då ber jag henne ställa sig där jag ska svänga, och då svängde hästen: Duktig häst!

– Hästutbildning måste ta sin tid. Hästarna ska ridas bakifrån och framåt. Hoppning är för mig helt ointressant förrän de är självbäriga. För är de inte självbäriga måste ju jag bära på dem. Mycket problem med unghästar kommer just av att de inte är självbäriga för handen.

 
   Fick äntligen en bild på Big Hope. Lite tokigt med frisyren bara. Jag har flätat henne för att skydda man och svans när hon rullar sig i sin leriga hage. Men nu börjar det torka upp så det är dax att ta bort dem nu.
    I början när jag började rida ”dressyr” med henne fick jag i stort sett endast jobba på att rakrikta henne. Jobbade igenom det rätt ordentligt och det sitter kvar =) Stor skillnad har det blivit. Idag red vi på utebanan och fick till en jättefin trav! Då menar jag alltså en ridmässig trav där hon jobbar i rätt form på tygeln, inte travar som en travhäst.
    Hon har lånat Waggies grejer. De passar bra.

    Här har vi en bild på husse också. Tor är mycket nöjd med hennes utbildning så här långt. =) =) =)

    Efter Big Hope åkte jag och red Raffe. Red den övning med cavaletti som ni ser i  föregående inslag med Lotta Schultz. Jag red uteslutande i lätt sits och han fick jobba upp med ryggen.
    Resultatet blev slående! Har aldrig känt sådan ryggverksamhet på honom förut. Vilka växlar i gångarterna han fick efter att ha ridit över bommar! Va kul. Mina hästar rids ju så ofta (regelbundet varje vecka) i markarbete med bommar så där känner man inte en sådan skillnad med en gång.

Det är viktigt att ge den unga hästen en bra grundutbildning. Det krävs kunskap och mycket arbete. Men lägger man en bra grund har man något att bygga vidare på för att en dag nå upp till de stora målen.

Jag följde med Jens Fredricson till en clinic på Såstaholm för unghästar som ska utbildas med mål att bli goda hopphästar. Clinicen började med att en av deltagarna; Anna Fyrberg fick visa ett 2-årigt sto e. Quite Easy som tillhör familjen.

– Vad kan man göra med en 2-åring? Jo man kan leda den, lasta den och komma hit. Men man ska inte hoppa den så mycket och inte högre än knähöjd. Den får hoppa om den vill. Den ska få en trevlig upplevelse och tycka det är kul att hoppa, börjar Jens.

– Om en 2-åring hoppar bra eller dåligt är svårt att säga. Det kan vara jättebra hästar men att de är väldigt okoncentrerade.  Det gäller att inte stressa på utan ta det lugnt.

Anna får leda hästen några gånger först runt ridhuset och över ett par bommar innan de släpper den.

– Hästar har en stark och en svag sida. Kan man tänka på att på ett unghästtest kan en häst hoppa 2 poäng bättre i det varv den har sin starka sida.

– En tvååring som inte vill hoppa, den travar runt lite och är inte särskilt begeistrad, den ska inte hoppa den dagen. En 2-åring ska komma in, bocka, busa, ta sig an hindret och tycka det är skitkul. Hoppa hindret två gånger och sedan är det bra. Den blir framförallt mentalt trött. Man ska aldrig jaga dem över utan alltid motivera dem.

Anna Fyrberg får fortsätta ta ytterligare en av familjens hästar, ett 3-årigt sto e. Cortez.

– Det finns en mängd bra hästar idag. Det svåra är inte att hitta en bra unghäst utan att utbilda en unghäst bra!

Också den hästen får Anna leda över bommarna innan den får hoppa själv.

– Man vill få hästen att slappna av, för en spänd häst kan vi inte se hoppningen på.

Så tas det 4-åriga stoet Quie B, e. Quidam de Revel, in i ridhuset och Jens sitter själv upp i sadeln.

– Det här är en häst som mamma och pappa har fött upp. Pappa har ridit in den själv och jag har aldrig suttit upp förut.

– När man rider unghästar händer det att man ramlar av. Det får man räkna med, annars sitter man och rider defensivt. Ett bra hjälpmedel är en halsrem, tycker Jens och ser till att hästen får en sådan på sig.

– Om jag tappar balansen och drar i tygeln, vad händer då med förtroendet hos hästen?, ställer Jens som en ledande fråga och svarar själv:
– Så ta i remmen eller i manen istället.

– Det jag tänker lägga fokus på här är det gymnastiserande arbetet, vilken man kan kalla dressyr.

Jens pratar mycket om att hästar en svag och en stark sida, och hur detta påverkar arbetet.

– Den sidan häst är mjuk i är hästens svagaste sida. Den sida hästen går emot är den starka sidan.

– Det står i Arméns Ridinstruktion att när hästen går på tygeln ska ”hästen oavlåtligen vara i framåtbjudning, eftergiven i mun, nacke och hals, god ryggverkan, aktiva bakben”.

Den grundläggande gymnastiseringen är inte så lätt.

– Den kräver känsla.

Det är viktigt att ryttare rätt använder sina vikthjälper.

– Vikthjälpen är nummer ett! Om jag tar tillbaka yttre axeln hamnar mitt yttre sittben mitt i sadeln och hästen vänder därmed inåt. Om jag tar ett ledande tygeltag blir hästen tvungen att lägga tyngden på sitt inre bakben, och det blir jobbigt tycker den.

– När man börjar skola den unga hästen är vikthjälperna A och O. Tyglarna vet hästen inte vad det är, men vikthjälperna vet alla hästar vad det är. Precis som i lumpen när man skulle packa ryggsäck, så packar man inte så allt tungt ligger på ena sidan eller högt upp.

Jens demonstrerar genom att rida hästen på en volt enbart på vikthjälperna.

– Så lägger man till ytterskänkel och ledande innertygel när man vänder hästen. Då är det viktigt att jag har god kroppsuppfattning så jag inte sitter och lutar mig utåt när jag ska svänga.

Vissa exteriöra saker kräver en skicklig ryttare som gör grundridningen, en häst som släpar bakbenen efter sig till exempel. En häst som rör sig bra och är lätt att samarbeta med är lättare för en vanlig amatörryttare att utbilda och komma någon vart med.
Jens tycker det är viktigt att hästarna gymnastiseras och inte smiter undan arbetet:

– Då kan vi rida här i tio år utan att bli ett dugg bättre.

Jens jobbar mycket på att hästen ska bli lika stark i båda sidorna. Att den inte ska få sätta över ryttaren till ena sidan för att avlasta sin svaga sida.

– En del hästar är så sneda att man får klättra som en liten apa på dem för att få dem på rätt ställe. Var otroligt noga med vikthjälperna hela tiden.

Jens visar också hur viktigt det är att alltid ge eftergift.

– Så fort jag gjort halt måste jag lätta på handen så jag inte sitter och drar. Så rider jag fram för skänkeln.

Så börjar Jens påverka hästen mer genom att korta steget och länga ut det igen. Så ger han efter, alltid, och mjuknar.

– Helst ska hästen börja söka huvudet framåt, neråt. Förr sa man att man förstör den unga hästens skritt om man rider den på tygeln, men det är om jag är stum i handen och drar.

De flesta unghästar har fin mun men många blir förstörda av att ha ryttare som sitter och drar i dem.

– När man har kortat steget så vill hästen ofta själv sträcka ut, stretcha, halsen framåt-nedåt. Det här är grunden till att hitta överlinjen. En häst som blir stum i ryggen blir aldrig en bra hopphäst, som ju måste vara elastisk i ryggen.

– Locka fram bjudningen i hästen. Bjudning och springa fort framåt är inte alls samma sak, hästen ska bjuda framåt i båda tyglarna. Övningar för att hitta det här kan vara att trava över cavaletti eller trava långsamt i uppförsbacke.

De primära musklerna för att bygga upp överlinjen är den långa ryggmuskeln samt magmuskeln.

– Jag sitter väldigt upprätt för att hästen ska lägga mer vikt på bakdelen. Man ska inte luta sig framåt och dra i tyglarna.

För att kontrollera: Är det här bra eller dåligt? – Släpp tyglarna och springer hästen iväg är det dåligt, går hästen kvar är det bra.

– Ju längre hals utan att hästen springer iväg, desto bättre är det. Ifall hästen är i balans, har självbärighet som man säger, kollar jag genom att ge hästen tygeln.

Jens gjorde så detta i trav, sedan i galopp.

– Hästen ska söka ett stöd långt fram med nosen. Gör han inte det får man göra en halvhalt, lägga till skänkel fram till handen. Detta är jättebra träning för ryggmuskulaturen.

– Så bygger man på det här, så hästen blir starkare och starkare. Gör man det här rätt hela vägen, så blir en bra stammad häst en bra hopphäst upp till svår klass. Men vad ser man inte idag titt som tätt, felaktigt använda gramantyglar.

Jens tycker att skänkelvikning är en utmärkt övning:

– Då rubbar vi hästens balans vilket är väldigt lösgörande.

– Börja flytta hästen med vikten, led hästen åt vänster, trampa i stigbygeln åt vänster och lägg till höger skänkel.

Ex på övning: rid in på kvartslinjen, skänkelvikning tillbaka till spåret.

– Hästen får inte använda ryttarens hand för att hitta balansen. Hästen ska vara självbärande. Hela tiden ska man ha hästen framför sig.

– Många unghästar har fin mun men blir förstörda av att ha ryttare som sitter och drar i dem.

– Det allra viktigaste är att man inte drar hästen bakåt med tygeln. När hästen ligger på, flytta den i sidled, så kan du rida igen. Så får du den självbärig.

– Om ryttaren drar hästen utan att den är eftergiven belastar man knäleden, den svagaste leden i bakdelen. Hästen kan bli halt och måste åka till veterinären.

Sedan får vi se Jens rida en 6-åring. Han rider lite kortare steg med den hästen och sedan länger han den och försöker få hästen att söka framåt- neråt.

– Är hästarna utbildade i ett sådant här system behöver man bara krama, stänga fingrarna, möta upp med skänklarna, så kommer ryggen. Så tycker hästen det är skönt att sträcka huvudet framåt-nedåt sedan.

– En häst som är utbildad på detta sätt rider man inte sönder. Egentligen skulle försäkringsbolagen tänka på det. Tänk så mycket veterinärer som får behandla dåligt ridna hästar! Då är det roligare att vara ridlärare för då kan man ju påverka, tycker Jens.

– En 6-åring ska vara så utbildad att den är rätt rakriktad, men det är något som man får jobba med hela tiden.

– Jag börjar aldrig med att tänka på var hästen har huvudet. Det är helt ointressant, utan jag jobbar på att hästen ska komma igång med sin rygg och sina bakben så får hästen hålla huvudet var den vill till en början.

– Om hästen frustar och släpper på spänningar är det ett gott tecken.

Man ska locka fram bakdelen under hästen.

– Börjar hästen springa iväg så måste jag hämta hem bakbenen igen. Hitta bakbenen genom halvhalter, då kommer självbärigheten och så mjuknar man i handen. Annars blir det bara att man sitter och drar.

I hoppning är det viktigt att hästen hittar självbärigheten.

– Jag tänker trampa i innerstigbygeln och inte hjälpa henne utan bjuda henne att själv hitta balansen. Det är så nyttigt för henne, säger Jens och galopperar runt med vikten i innerstigbygeln.

När hästen har hittat sin balans kan man börja hoppa.

– Vad gör de flesta ryttarna när hästen börjar springa? – Drar den i munnen!
– När hon blir lång, vad gör jag då? Jo sätter bakbenen på plats genom att driva, inte genom att dra!

Så rev stoet ganska så grovt på ett hinder, då vände Jens och hoppade om det samma:

– Då red jag på och gav henne full frihet igen. Hon är  tillräckligt rädd om sig för att inte göra om misstaget, men tillräckligt modig att hoppa igen.

”Ryttarens högt uppsatta mål kan ej påskynda hästens gång” 

– Hoppning är väldigt mycket mentalitet. Har du ingen hoppmentalitet är det ingen hopphäst.

En bra stam, bra grundridning, vad är det som avgör om det blir en riktigt bra vinnarhäst?:
Mentaliteten, att de är fighters!

Av Eva Eternell Hagen

Vill du veta mer om Jens Fredricon eller få kontakt med honom kan du göra det via Tränarportalen.com

Idag, måndag, inleds den rättegång där 44 kvinnor kräver skadestånd sedan de sållats bort till förmån för manliga sökanden vid intagningen till veterinärutbildningen.

Läs mer på ATL.nu