Sedan 11 år tillbaka har Marianne Lilja Wittbom varit VD och ägare till bolaget Industriarmatur-ARI i Göteborg, som sysslar med ventiler och styrsystem för ventiler inom fjärrvärme, VVS och industri. Nu byter hon bransch och blir Flyinges nya VD.
 
– Det är dags att gå vidare och ta tag i nya utmaningar – jag älskar nya uppgifter och att göra affärer. Att få arbeta på Flyinge i en så passionerad miljö med människor som älskar det de arbetar för, blir en ynnest. Jag är väldigt glad över att få den möjligheten, säger Marianne Lilja Wittbom.
 
Själv har Marianne Lilja Wittbom en gedigen hästbakgrund och har haft egna hästar sedan barnsben. Under 70-talet red hon i juniorlandslaget i hoppning och som senior har hon tävlat dressyr upp till Intermediaire I. Men det är som hästägare som hon har haft sina senaste framgångar, med flera vinster i Unghästchampionatet på Flyinge och i Scandinavian Open. Hon har för närvarande två hästar som båda står i Tyskland – den ena hos den kände tyske dressyrtränaren Jonny Hilberath. Marianne tycker att det är viktigt att det finns en viss hästkunskap och förståelse för den verksamhet hon ska leda. Detta för att bland annat underlätta kommunikationen och kunna göra ett så bra jobb som möjligt.
 
I grunden är Marianne utbildad lärare och har arbetat som gymnasielärare. Fortfarande har hon ett ben i skolvärlden och intresset för samt kontakterna med skolan har hon behållit genom åren. På Handelshögskolan i Göteborg tog Marianne en MBA (Master of Business Administration) och genom sina yrkesroller har hon en stor erfarenhet av att driva bolag och genomföra förändringsarbete.
 
Marianne Lilja Wittbom vill förtydliga de två kärnområden som hon bedömer att Flyinge är riktigt bra på – avel och utbildning. Men det är hela produkten Flyinge ska stärkas för att bli attraktiv i kundernas, medarbetarnas och övriga intressenters ögon. Hon vill tillföra ny energi och nya infallsvinklar. Att hon blir den första kvinnliga VD:n i Flyinges snart 350-åriga historia, tycker Marianne känns positivt:
 
– Jag har varit första kvinna i flera olika sammanhang eftersom jag jobbar i en teknisk bransch med många manliga förtecken och jag drivs av mångfaldsfrågor.
 
För närvarande bor Marianne med man och dotter i Göteborg. Familjen planerar att flytta ner till Skåne och har redan börjat leta hus runt Flyinge. Hon kommer successivt att börja delta i arbetet på Flyinge, men på heltid att vara på plats från mitten av september.

Rekryteringsarbetet kring en ny VD till Flyinge AB har pågått intensivt under hela våren. Arbetet har skett i flera steg och det fanns många kvalificerade kandidater för tjänsten.
 
– Vi är oerhört glada att knyta Marianne Lilja Wittbom som VD till Flyinge AB, säger styrelseordförande Stefan Johanson. Hennes starka drivkraft tillsammans med bland annat dokumenterade praktiska kunskaper kring företagsverksamhet och förändringsprocesser gör att vi ser henne som mycket lämplig för uppdraget.
 
Fredagen den 9:e juli kl 13.00, finns det möjlighet att träffa Marianne Lilja Wittbom i Flyinges monter, på Falsterbo Horse Show.

(Info och foto från Flyinge)

 
   Ikväll är det hoppträning på Lennartsnäs för Erik Berggren. Erik kommer regelbundet till oss och jag rider i stort sett alltid med. Jag har ridit för Erik långt tidigare på Strömsholm där han var lärare i åtta år.
    Jag har haft problem i kombinationerna på tävlingarna i år. Men Erik som alltid brukar ha svar på allt kunde inte lösa det. Pijano har helt enkelt svårt att räcka till och oavsett hur bra jag kommer in så river han ofta i uthoppet. En bättre häst hade helt enkelt behövts. Suck.
    Min stallkamrat Jill kom och sa ”att va fin Pijano va på Ryttis”. Det var ju jättekul att höra, för det tyckte inte jag. Vi hade två nedslag och det är jag inte alls nöjd med, för jag tycker han borde ha klarat det. Men Jill sa att folk runt omkring hade sagt att ”å vad fint han hoppar den där lilla hästen på de stora hindren”. Så det var en tröst att höra. Men sanningen är ju att han inte räcker till för mina ambitioner. Jag hade hellre hoppat ännu högre.
    Waggie kunde ju det i sina yngre dagar. Men den gamla 19-åringen orkar inte det längre. Så Pijano är den jag har. På veterinärbesiktningen i Botkyrka kom Micke Persson fram och kommenterade: ”Kan han hoppa den där lilla?”. Jo det kan han, svarade jag, men inte så högt.
    Vi stannar allså i samma klass år efter år. Ska jag hoppa högre får det bli med en ny häst i framtiden. Nästa vecka ska vi åka och rida på kor så då har vi en ny utmaning.
    Sedan så har jag ju riddarspelen senare i sommar. Har funderat rent teoretiskt på hur man rider tornéspel i damsadel: normalt sett rider du ju med vikt- och skänkelhjälper när du rider på enhandsfattning. I damsadel ersätter du det med tygelhjälper och ett spö. Om jag då rider i damsadel och på enhandsfattning med lans i handen så har jag alltså inga vikt-, skänkel, spö eller vanliga tygeltag alls. Enbart röst, en halv fot på ena sidan och en hand med tygel. För att lyckas kommunicera måste jag i så fall använda den tygeln jag har och lägga den mot hästens hals på respektive sida när jag vill svänga, ta fram respektive bak handen för att reglera farten. Sedan får jag väl trycka till med foten för galopp. Så ska jag då göra detta i galopp med lans och ta ringar, slå riddare ur sadeln.
    Det blir lite av en utmaning. Så nu har jag åtminstone det att träna på i sommar och få till kommunikationen med Waggie så hon förstår vad jag menar.