Emma hade kamera med sig till stallet idag. Så nu fick vi ett par riktigt fina bilder på hästarna! =)
Porträttet på oss, från vänster: Uro, jag, Emma och Pijano, är taget av Emmas mamma Johanna.

Här tränar jag WE på Uro. Vi ska ju åka till Katrineholm nästa söndag och tävla.

Ni som sett Waggie: Visst är han KOPIA av henne =) !!
//Eva

Waggie – originalet

Som de flesta av er vet så miste jag ju min gamla fina trotjänare Waggie förra året efter tio underbara åt tillsammans. Hon var 20 år gammal och bröt benet i hagen. Nödslakt fick komma ut och hon behövde aldrig stå och lida. Egentligen det bästa man kunde önska: Hon fick avgå med flaggan i topp!

Under samma tid blev jag erbjuden att ta emot en häst för träning: Den godkända hingsten Uro. Och det är så märkligt: Han är så otroligt lik Waggie. Faktum är att han är så lik henne så han hennes motsvarighet, fast i maskulint format.

Jag köpte Waggie när hon var 9,5 år. Uro blir 9 nu. Han har exakt samma energi, bruna hårrem, otålighet, mängd stöv i ryktskrapan, kliar sig på frambenet med tränset på…. Ja. Han är verkligen en ny Waggie =)

Det går även väldigt bra med Uro och Pijano. Uro ser upp till Pijano som sin största ”idol”. Vem som är hingsten här är ingen tvekan om!! ( =Pijano är kungen!!)

Uro har ju fått ärva alla saker efter Waggie. Allt utan hennes personliga rosa saker. De har jag särskilt lagt undan och har som speciellt minne av henne. Det får ingen annan häst använda. Men sista veckan har jag börjat fundera på om Uro trots allt inte borde få äran att bära rosa benskydd och schabrak. För trots allt är det ju samma rosa som Sportbladet. Och han är manlig nog att kunna bära Sportbladet-rosa precis som sportkillarna här på redaktionen. För han axlar väl titeln som min nya Waggie =) =)

Eva

Ja. På måndag eftermiddag blir det den sista resan jag gör med min gamla Volvo. Jag har fått godkänt lån och lämnar in kärran för att byta till mig en betydligt nyare Citröen. 22.000 mil har jag kört med Volvon. Genom Sverige och Europa med hästtransport. ”Snyft”. Nu blir det sista gången jag sitter bakom den ratten så fort jag anlänt hem till Stockholm från Göteborg.

Bilden tog jag på Penarpsgården i september. Då körde jag hem med tomt släp (utan Waggie). Idag kan jag istället glädjas åt att få rida hennes motsvarighet i det motsatta könet: Uro. Han är så OTROLIGT lik Waggie i precis allt! Jag köpte Waggie när hon var 9,5 år. Uro är lite yngre än det och han är inte lika erfaren som hon var. Men tack vare Waggie så har ju jag erfarenhet istället =).

För att kunna fortsätta köra runt i både vårt avlånga samt andra länder med hästtransport så behöver jag tyvärr också en ny bil. Helt sjukt egentligen: Bilen kostar mycket mer än hästen och jag måste ha den bara för att kunna ha häst. Själv hade jag ju kunnat nöja mig med en liten Golf.

I skivande stund är det totalt snökaos i trafiken. Jag har köpt tågbiljett Stockholm-Göteborg med X2000. Men om tåget blir inställt har jag inget annat val än att ta ”gamla Bettan” och köra till Scandinavium. Jag fyller dessutom år (Hemligt, man frågar aldrig om en dams ålder!) så en bättre fördelsedag än att fira den tillsammans med alla hästar i Scandinavium kan jag inte tänka mig =)

Eva

EM-guld och annat under året känns som ingenting i jämförelse med att mista min fina Waggie efter närmare 11 år tillsammans.

Jag köpte Waggie sent på hösten 1998 efter att ha mistat mitt svarta arabsto Shades of Peace. Peace var f.ö. halvsyster med Pijano. De har båda Bajano som pappa. Ungefär ett och ett halvt år senare köpte jag Pijano och hade då två hästar.

Hade varit orolig för att Waggie skulle bli svartsjuk när jag kom hem med en ny häst. Men hennes reaktion blev helt den motvända! När Pijano satte sina hovar innanför stalldörren blev hon blixtförälskad:

”ÅÅÅ vad du är snäll! Du har köpt en fästman åt mig!!”

Så svartsjuka blev det aldrig tal om. Tvärtom. Mer äkta kärlekspar än Waggie och Pijano blir det svårt att hitta! Pijano var Veckans Häst i SVT Barbacka med Malin Baryard som programledare för en del år sedan. Då är Waggie filmad tillsammans med sin fästman. Ett väldigt gulligt inslag som jag hittade ligger på You Tube.

Waggie medverkade ofta i mina artiklar och böcker. Hon var också med i filmer och TV. I filmen Ondskan är hon häst åt Gustaf Skarsgård. I TV 4 reds hon av Lotta Jankell som intervjuvade Jan Guillou när han red på Pijano. Förra året var hon med i reklamfilmen inför fotbolls EM där Lagerbäck red Pijano som romare: ”On my command”.

Waggies ryttare under filmen var min son Martin som ju ridit Waggie i allsvenska laget div 2 i hoppning.

Det största och vackraste minnet jag har tillsammans med Waggie är ändå höjdpunkten som Champagneprinsessa hos Robert Bronetts fantastiska hästshow Levade Noble Horse Gala. Under 2005 turnerade vi runt i Sverige och sista föreställningen spelades in för TV. Detta visades på SVT runt nyår 2006 och har sedan visats i repris flera gånger. (Klicka på länken, även det finns på You Tube.)

Waggie hade många talanger. Förutom att hon var en snabb och kvick tidshoppningshäst så var hon väldigt duktig i dressyr och tillsammans utbildade vi oss i de högre skolorna som piaff, passage och piruetter. Hon kunde till och med capriolle! Ja, faktum är att vissa skolhingstar skulle bli avundsjuka när denna madam, som kunde hoppa 140 hinder, hoppade rakt upp i luften och sparkade bakut.

Jag tävlade inte så mycket dressyr med henne. Men när jag började med WE så blev jag tvungen då dressyr är ett av momenten. Precis som i fälttävlan. Där rider man dessutom hela svåra programmet – en kür – på enhandsfattning.

I vår kommer min bok om Hästens skötsel ut på ICA bokförlag. Waggie är flitig fotomodell i boken. Inför Roland Thunholms kamera poserar vi och visar flätning av man och svans, lastning och ridbilder.

Samtidigt som jag får vara tacksam att det gick så pass fort när hon gick bort. Att hon aldrig behövde stå och lida länge och att hon fick ”avgå med flaggan i topp”, så blir sorgen och saknaden över att ha mistat henne inte mindre för det. Waggie var en riktig ”lyxhäst” och jag har bara att vara tacksam för att en gång i livet fått äga en sådan fantastisk varelse och vän.

Kommer alltid att sakna dig i mitt hjärta!!
Eva

”Eva var en stalledräng”, sjöng min farfar när jag var liten.

Ja. Han hade rätt. Har jobbat som en riktig stalledräng och förberett allt i med hästarna så att allt är klart inför julen. Har tvättat alla täcken och schabrak. Lagt in extra mycket strö och satt på dem rena och röda termotäcken så de är riktigt julfina.

Pijano har jättefint julpyntat. Har alltid haft pyntat och fint till mina hästar. Saknar såklart Waggie då detta är första julen utan henne på tio år. Känns väldigt tomt fast jag har både Raffe och Uro att ta hand om också. Tråkigt nog går det inte att julpynta till någon av dem. De är helt hopplösa!! Hade satt bara lite grand utanför boxarna. Men de lyckas få så långa läppar så de kan få dem genom ett galler, ut på andra sidan och nå någon liten, liten del och totalförstöra minsta lilla tomte =(.

Men under julen ska jag faktiskt inte rida någonting alls. Måste vara lite ”hemmadräng” och umgås med släktingar under de röda dagarna. Vi firar alltid mycket och stora jular i vår släkt. Dessutom är vi så många att alla inte får plats utan vi får dela upp oss och träffas i olika hus. Om ni kommer ihåg så firade jag och Waggie våra födelsedagar (vi fyllde jämnt båda två) i februari i år i stallet. Det behövdes ett helt ridhus för att få plats med hela tjocka släkten på en gång =).

Fick rida min favorithäst hos Mads idag: det svarta sagolika stoet Diadora.

Diadora är en riktig dröm! Hon är så känslig att det bokstavligt talat räcker med att TÄNKA vad man vill. Helt fantastisk häst – helt i min smak. Saknade dock min gamla Waggie… Hon var ju också så här fin =(. Ju mindre man gjorde desto bättre gick hästen.

Diadora tävlar i Intermediere dressyr. Hon placerade sig där tvåa nyligen. Ja suck. Den här hästen hade jag inte tackat nej till!

Orkar inte. Körde hem hela dagen från Skåne. Med tom transport. Måste. Foten på gaspedalen. En mil till..

Kan men klarar inte berätta.

Ville inte ta något sista kort på henne heller när hos stod där och väntade med hela benet i bandage. Jag ser den bilden ändå hela tiden framför mig. Det jag vill minnas och visa av henne är hur fin hon var. Som på den här bilden när vi red i Levade. En riktig primadonnahäst!!

Var uppe och och tog stallet imorse. Kändes som det bästa att göra något så enkelt och fysikt som att mocka. Ensam med bara min tankar.

Ett steg i taget. Lyckades ta mig igenom. En sak. Tillslut så hade jag gjort klart hela stallet och måste ju ta hand om Pijano och Raffe. Ingen lust men vad ska jag göra? Sadlade Raffe och han blev överlycklig! Så red vi ut i skogen och han har blivit en riktig ”Eva-häst” med att busrida på mjuka skogsvägar =). Tror aldrig Tina ridit honom på det viset… Men han har lärt sig mitt sätt och blivit likadan som Pijano: ”Åh den gräsvägen kan vi galoppera”. Full kareta för att direkt det blir stig eller stenar omedelbart skritta försiktigt. Så ny väg eller backe runt kröken…

Känner igen känslan från när mitt älskade marsvin dog när jag var 11 år. Jag vet inte var jag fick krafterna ifrån. Men jag flyttade hela min stora garderob och ställde den där buren stått. Kunde inte se den tomma platsen.

Sitter och är jätteledsen. Waggie blev inte dräktig trots alla försök. Lene ringde idag och bekräftade det. Så nu blir jag inte ”mormor” som jag längtat så länge efter =(

Det var ju mest för hennes skull jag flyttade ut till Hagbyholm Stuteri. Nu kommer jag inte att behöva någon fölbox. Så alla Karins söta föl som jag träffar varje dag och tänkt att jag ska få en egen med min Waggie. Hon och jag tillsammans. Det finaste vi skulle kunna få efter tio år tillsammans.

Tänker inte vänta och försöka nästa år igen. Det känns ingen idé. Om hon inte blivit det efter alla undersökningar och semineringar som Lene gjort i år så blir det knappast bättre om den redan gamla hästen blir ännu äldre.

Så nu är jag jätte, jätte ledsen!!

Ringde och pratade med Lene. Waggie mår bra och går på sommarbete hos henne. Hon är veterinärundersökt, spolad och ska semineras igen.

Längtar så efter henne. Tänker varje dag i stallet på henne när jag håller på med Pijano och Raffe. Saknar att hon inte är där också.

Lene bjöd in oss att komma och bo och hälsa på, på vägen hem från EM när vi kör genom Sverige. Dock kommer Pijano inte att få träffa henne utan han får stå i utebox. Detta av säkerhetsskäl pga smittorisk när han varit ute och tävlat. Ska inte blanda honom med ett eventuellt dräktigt sto då.

Men jag får träffa Waggie och krama och pussa på henne =). Men hon får bo kvar där hela augusti säger Lene så hämtar jag henne i egen transport lite längre fram.

    Har ridit Waggie idag för första gången på flera veckor. Har ju varit borta med Pijano så det är ju så det blir då. Har haft medryttare som tagit väl hand om henne. Men visst kändes det att hon saknat sin matte. Hon la hela huvudet i min famn och bara gosade när jag kom hem igen.
    Hade tänkt rida henne redan i lördags. Men det är ofattbart hur trött jag var efter resan! Först idag hade jag krafter att sadla och rida henne. Hade räknat med att hon skulle vara stel; 19 år som hon är. Men de som ridit henne har gjort ett bra jobb medan jag var borta för hon kändes jättefin.
    Sedan så ska jag börja med min nästa bok för Min Häst bokklubb. Har bokat in ett ponnyekipage på torsdag som ska posera framför kameran. Jag vill gärna ha ryttare som stämmer in på deras målgrupp. Inte bara vuxna på halvblod. Så har jag blivit tipsad om ett stall på Ekerö med ponnyryttare som rider SM. Så jag ska ta och höra av mig till dem och kolla om jag får komma dit.