Markus Fuchs red för sista gången i Göteborg.
– Jag rider våren ut. Sedan lägger jag av, berättar världscupryttaren.
    ”Varför då?” undrar jag.
– Jag är för gammal…
    ”Inte då! Se på John Whitaker för att inte tala om Hugo Simon.”
– Jag har en svacka med hästar och det skulle ta så pass mycket att bygga upp allt igen. Så jag slutar heller nu.
    ”Med flaggan i tipp så att säga.”
    Markus nickar instämmande.
    Så checkade jag av att jag hade kvar hans mobilnummer.
– Det är samma som jag haft i tio år, svarade han.
    Vi tänkte nog på samma sak. På första gången vi träffades. Det var här i Scandinavium. Han hade vunnit över Rodrigo Pessoa och de skulle rida världscupfinalen i Liepzig. Jag presenterade mig och berättade att jag tyvärr inte skulle åka till Liepzig, men frågade om jag kunde få hans mobilnummer så om han vann så kunde jag i så fall ringa honom för en intervju. Men jag gjorde tydligt för honom att jag ringer bara om han vinner.
    Han tittade på mig och sa kvickt:
– In that case I hope I win!