Men när vi åker iväg ut i världen för att köra en ny bil, då är vi proppmätta. Från morgon till kväll.
Dagens måltider (hittills) ser ut så här: Frukost hemma halv fyra i morse. Frukost på planet till Köpenhamn (men då sov jag, och hoppade utan problem över maten). Tidig lunch på planet till Barcelona. Buss till hotellet fem minuter från flygplatsen. LUNCH! Supergott småplock, tapas. Paella, skaldjurssallad, goda korvar, goda kalla korvar. Och massor mer. Äntligen börjar själva körningen.
Efter två timmar på varierande vägar på katalanska landsbygden: FIKA! Små kakor, bakelser, salta bakverk. Tja, om man skulle känna sig hungrig alltså.
Nu är vi tillbaka på hotellet. Om en timme är det dags för de obligatoriska drinkarna före MATEN.
Det utlovas också goda viner från vingården där vi hade fika-pausen (men inte drack vin!).

Tja, ungefär så där är det varje gång. Bilindustrin tar väl hand om oss. Det går definitivt ingen nöd på oss.

Men hur var det med det gamla talesättet? Hungriga vargar jagar bäst. Och mätta vargar, eller journalister, hur jagar de?
Hur ivriga är de att skärskåda kritiskt? Att se igenom pr-männens dimridåer?

Nä, nu ska jag duscha av mig vägdammet. Sen en drink! Och nu börjar jag bli riktigt sugen på middag. Vi hörs.