Resan från hemmanet där längst upp i Ångermanland och hem till Norrtälje var HEMSK!
Först 30 mil i tät dimma och på såphala vägar. Ibland slog dimman upp på rutan som fick ett tunt skikt av is innan jag hann vrida värmen till defrosterläget.
Sen från Sundsvall och söderut på E4 i mörker och med vindrutetorkarna på i nära 40 mil.

Det gick åt en hel del spolarvätska, ändå var sikten ruggigt dålig i mörkret.

Ett par tankar som dök upp:
• Färdigblandad spolarvätska måste vara en av vinterns stora koldioxid-bovar. Varför transportera en massa vatten med lastbil när man kan späda efter behov i kranen på macken?
Dessutom just efter behov. I dag var det nollgradigt. Den färdiga spolarvätskan klarar minus 18 grader. Alltså för mycket sprit, för lite vatten. Fört dyrt!

• Är det rimligt med alla långtradare? På E4 är det hur många som helst, men nu sprider de sig inåt landet där man bara såg timmerbilar förr.
På gamla landsvägar som definitivt inte tål belastningen.

• Och har ni tänkt på att timmerbilarna inte lastar lika mycket längre? Förr körde nästan alla med övervikt, vilket slet grymt på vägarna. Nu är det ett par stocklager mindre. Kanske för att sågverk och massafabriken inte godtar bilar med överlast längre. Skönt är det i alla fall.

• I Sundsvall var det färska hjulspår rätt genom varenda rondell! Måste ha varit riktigt halt i morse. Trots dubbdäcken.
Eller har Norrlands stockholmare gått över till dubblöst?