Jag stannar när jag kan
avBloggen om unga flickor som kliver rätt ut i gatan, bara för att de tycker att de har rätt till det, på övergångsstället, får många kommentarer.
Och visar hur svårt det är med samspelet i trafiken.
Jag stannar alltid för fotgängare som står vid ett övergångsställe.
Med ett par förebehåll.
1. Jag måste ju se människorna för att kunna stanna.
2. En person som kommer joggande, eller plötsligt viker rätt ut i gatan utan förvarning, kan vara svår att hinna med. I synnerhet om det ligger en annan bil strax bakom mig.
Alla, även vi biister, vill att det ska funka vid övergångsställena. Men utan samspel går det aldrig.
Och glöm inte: Bilar är hårda, människor mjuka.
Det är en grundlag som bästa vilja i världen inte kan ändra på.