Jag vet ingenting om dödsolyckan i Gustavsberg, mer än att den har hänt.

Men jag vet att bilar är skyldiga att stanna när en människa ska gå över gatan på övergångsstället.
Och jag vet att många fotgängare tar den skyldigheten,
som en rättighet att själva kliva ut i gatan oavsett om en bil närmar sig övergångsstället.

Jag vet att jag själv många gånger, i allra sista stund, upptäckt fotgängare på väg ut i gatan.

Inte sällan en ung mamma med barnvagnen som murbräcka framför sig.
Med blicken rakt fram. Iskallt. Utan att se mig.

Som om hon och barnet var odödliga.
Som om människor inte var mjuka.
Som om bilar inte var hårda.

Zebra-lagen som ger fotgängare rätten att kliva ut i gatan framför fronten på en bil är ett allvarligt misstag.
De på Vägverket som föreslog lagen har ett tungt ansvar för olyckan i Gustavsberg.
De riksdagsmän som röstade igenom den är medskyldiga.

Både bilisten och kvinnan med sitt barn är offer för en livsfarlig lag som infördes utan eftertanke.