Finns det någon som har bättre och mer engagerade läsare än jag?
Jag tror knappast det.

Att ni skulle bli arga av Tata-Nano-bloggen var självklart.
Men ni blev ännu argare.
Riktigt provocerade av av tanken att vår Golgata-vandring i säck och aska här hemma i Svedala inte förmår att påverka den globala miljön det allra minsta.

Den är en symbolhandling.
Och det är viktigt med symboler.
Symbolerna får oss att tänka till lite. Ändra attityder och kanske, på sikt, kan våra handlingar här hemma smitta av sig. Men bara kanske.

I morgon flyger jag till Detroit och årets första bilsalong.
Jag är nästan säker på att miljön blir det dominerande temat. Och att till och med Chrysler undviker allt för hästkraftstinna konceptbilar.

Kanske, men bara kanske sansar sig den amerikanska bilindustrin och krymper motorerna till säg, max 500 hk. Men det är bara kanske.

Och kanske slipper vi se ännu större jeepar och pickuper än förra årets rekordstora broilerbilar. Men bara kanske.

Jag missunnar ingen att åka bil.
Inte de nästan 300 miljoner amerikanerna.
Och inte den indiska medelklassen som består av 350 miljoner personer.
Och inte den kinesiska medelklassen som är ännu större.

Ni som inte bara läser Bil-bloggen, utan även biltesterna jag skriver vet att jag inte är en vän av stora starka bilar.
Jag har i alla år propagerat för mindre bilar och framförallt för mindre motorer.

Och ni som är engagerade i miljöfrågorna borde bli lika oroade som jag när 350 miljoner indier plötsligt byter bussen, lastbilsflaket eller mopeden mot en bil.