”Under 2007 gjorde polisen 2,5 miljoner utandningsprov. Aldrig tidigare har vi gjort så många rattfyllerikontroller under ett år.”
Det skriver Mattias Andersson som är ansvarig för trafiken på Rikspolisstyrelsen i ett inlägg i DN (söndag 20 januari).

Men han berättar inte hur polisen gör för att komma upp i detta aktningsvärda antal.

Det allra viktigaste är att polisen väljer en plats och en tidpunkt när risken att träffa på ett rattfyllo är minimal.

Tisdag eftermiddag är bra. Då är alla nyktra. Då är det rena löpande-band-metoden.
Stoppa, hälsa, titta slentrianmässigt på körkortet, blåsa och vinka iväg med en vänlig honnör.

Då kommer man snabbt upp i den tilldelade kvoten.

Sena lördagskvällar är inte bra.
Framförallt inte om man ställer sig utanför någon dansrestaurang eller nattklubb.
Och måndag klockan nio utanför Systemet är inte heller så bra.

För då är risken stor att flera bilister är berusade, och då förstörs hela upplägget. För då måste man avbryta och köra in till stationen eller sjukhuset med den misstänkte, och göra ett exaktare prov än ”sållningsinstrumentet” (det heter så, det där som vi blåser i) klarar av.

Visst ser det bra ut med alla 2,5 miljoner blåsningarna. Men jag skulle föredra kvalitet än snygga siffror.