Senaste veckan har jag varit med om detta (plus mycket mer som jag inte kommer på i brådrasket):

• En lastbil körde ut på Norrtälje-motorvägen så att jag var tvungen att bromsa, trots att han hade 100 meter kvar på påfarten. (Jag kunde inte svänga ut i vänsterfilen, där låg det en annan bil.)
• Jag fick köra nästan utanför asfalten för att en tjej som fnulade med telefonen vingade ut i min fil norr om Sundsvall (Nej, hon pratade inte, hon hade den lutad mot ratten och letade efter ett nummer eller sms:ade).
• En ung pojke i en lite äldre BMW (välvårdad svart bil, sänkt, med riktigt feta däck) tyckte att trafiken på Essingeleden gick för långsamt. Men genom slalomåkning à la Stenmark tog han sig snabbt fram med hjälp av alla fyra filerna.
• Den vita 745:an framför mig norr om Gävle körde med öppen baklucka minst två mil innan han upptäckte eländet. Bagaget var fullastat! Ren tur att inget flög ut.
• En grusbil på Södertörn blästrade min motorhuv.
• En grå Golf gasade friskt förbi när jag stannade vid ett övergångsställe på Norrmalm för att släppa fram en tant.
• Ca 2 000 bilar har svängt framför mig utan att blinka.
• En kvinna framför mig på Bergsgatan i Norrtälje tvärnitade när det slog om till gult.
• Ett par cykister trodde att de hade rätt att cykla rakt ut framför mig på ett övergångsställe.
• En motorcyklist drog upp hojen på bakhjulen i filen brevid mig på E4 vid Järva Krog.
• En Toyota Avensis körde om en timmerbil nära Hoting, jag som kom i motsatt riktning fick köra ut i dikesrenen och stanna.

Tja, och en massa mer.

Men var stod polisen?
Jo, de tog Kenny Bräck när han körde för fort på nya motorvägen utanför Örebro.
Det fick världskrigsrubriker.

Vardagsbuset mitt i värsta trafiken har vi blivit så vana med att ingen bryr sig längre.