Han var inte särskilt intresserad av bilar. Han kunde ingenting om bilindustrin. Han saknade passion. Och han saknade visioner.

Men han var svensk. Därför fick han jobbet som högste chef för Volvo personvagnar för tre år sedan.
Fredrik Arp var fel man från början och jag blev förvånad när han fick jobbet.
Han kom från Trelleborg som gör gummidetaljer, bland annat till bilindustrin.
Till synes enkla gummiprylar som är extremt komplicerade och högteknologiska. Men ändå – helt befriade från känslor.
Bilindustrin däremot handlar lika mycket om känslor som mode-, design- och upplevelseindustrin.
Och där brast det.

Jag har träffat Fredrik Arp många gånger. En glad, social människa som är lätt att snacka bort en halvtimme med.
Men jag blev alltid lika sorgsen.
För han pratade aldrig om det jag ville höra.
Aldrig om vart Volvo är på väg.
Aldrig om hur en Volvo ska se ut om tio år för att fortsätta konkurrera med finbilsmärken som BMW och Audi.
Aldrig om snåla motorer, lättviktsbyggen eller ”down sizing”.

För han visste ju inget.
Kunde inget.

Det var alltid med en lite sorgsen känsla jag lämnade våra möten.
Sorgsen för Volvo och faktiskt sorgsen för Fredrik Arp själv. Vad hade han där att göra?

Det tog inte mer än ett år förrän snacket började på Volvo: När måste Arp gå?

Sen dess har dollarn rasat, vilket gör det näst intill en förlustaffär att sälja bilar i USA (små bilar med basbetonad utrustningsnivå är rena förlusten, lite större och bättre utrustade ger fortfarande en liten förtjänst. Alltså – Volvo tjänar pengar på XC90, men inte på nyligen lanserade C30.)

I dollarrasets spår har världsekonomin backat och bilförsäljningen minskar på alla gamla etablerade marknader.

Men nya marknader som Kina, Ryssland och Indien växer så det knakar. Därför har råvarupriserna rusat i höjden. Vilket gör det DYRARE att bygga bilarna, samtidigt som billig dollar gör att bilarna måste säljas för billigt.

Arp har haft omständigheterna emot sig. Precis allt har varit emot honom.

Men ändå. Med mer kunskap om bilindustrin, med passion och visioner hade läget för Volvo personvagnar varit bättre i dag.

Därför att det bra att han slutar.

Efterföljaren, engelsmannen Stephen Odell har emot sig att han är gammal Ford-man, och att han inte är svensk.

Men han lär ha alla talanger som Fredrik Arp saknat.
Det bådar trots allt gott för framtiden.