En del biltillverkare bygger säkra bilar. Andra bygger bilar för att få toppbetyg i Euro Ncap!
De franska tillverkarna är typexempel på dem som lägger all energi på att vara säkra på just det som Euro Ncap mäter.
De insåg blixtsnabbt att Euro Ncap kunde tvätta bort den livsfarliga stämpeln och det hände faktiskt i Euro Ncaps begynnelse på 1990-talet att en fransk bil kunde få toppbetyg, samtidigt som en Volvo bedömdes som mindre säker.
För hos Volvo gjorde som vanligt, byggde bilar som var säkra i varje tänkbar situation.
Men det fungerade inte. Toppbetyg i Euro Ncap var det enda som räknades.
Euro Ncap har tre standardkrockar. Framifrån på ett visst sätt, från sidan på ett visst sätt, och in i en stolpe på ett visst sätt. Och alltid vid en viss hastighet.
Men i verkligheten kan man ju krocka på tusen olika sätt, och vid alla olika hastigheter.
Euro Ncap är det största som hänt för att tvinga fram säkra bilar. Men mindre seriösa tillverkare sparar miljarder på att anpassa säkerheten enbart till Euro Ncaps standardkrockar.
Volvo och Saab är numera ledande även i Euro Ncap. Men ta pisksnärtskydden i stolarnas ryggstöd som ett exempel. Svenskarna såg problemet och jobbade på att lösa det. Volvo var först, Saab kom strax efter med varsin pisksnärtstol. Men ända tills nu kan vilken bil som helst få toppbetyg i Euro Ncap trots uselt pisksnärtskydd.
Citroën, Ford, Peugeot och flera andra femstjärniga biltillverkare har uselt pisksnärtskydd. För att de inte behöver vara bättre i krocktesterna.
Nu blir stolar som skyddar vid påkörning bakifrån ett krav. Det är bra. Men hur många andra säkerhetsproblem kan de som Euro Ncap-optimerar klara sig undan?