När vi svenskar har problem med ekonomin kan vi försöka få ”skuldsanering”. Det går ut på att vi lovar samhället att bli mindre ekonomiskt lättsinniga, att vi ska anstränga oss att ta tag i privatekonomin, och har vi tur så löser samhället oss från en del av våra skulder.

Och vi kan börja om på nytt, utan att alltid ha kronofogden efter oss.

Nu är de amerikanska bilföretagen i samma situation. De vill ha samhällets hjälp för att lösa sina ekonomiska problem, och måste då lova att göra sig av med olönsamma affärer.

Volvo är en olönsam affär för Ford.
Här hemma brukar vi skriva att Volvo pumpar in miljarder i vinst varje år till Ford, men riktigt så bra har det aldrig varit.
Visst, Volvo har gått bra. I många år. Men mest tack vare att Ford har pumpat in ännu mer pengar i Volvo än vad Volvo betalat tillbaka.

Nu har Ford inga pengar mer till Volvo.
Och ska man blidka kongressen att betala ut mångmiljardstödet, helst före jul, måste man lova att göra sig av med Volvo.

Fordchefen Alan Mulally har antytt en försäljning en längre tid. Kanske är det läpparnas bekännelse, för att få med sig motsträviga amerikanska politiker, kanske menar han allvar.
Ingen vet riktigt säkert.

Det enda vi vet är att spekulanterna inte står i kö. Europeer, kinesrer, indier, alla är lika kallsinniga.
För att de har nog med problem själva.

Det finns bara en tänkbar köpare. Och det är vi svenskar.
Vill vi ha kvar vår bilindustri, som trots allt är spjutspetsen inom vårt näringsliv, då måste vi kanske ta tag i saken själva.
Även om det känns ovant. Att ta tag i probblemet själva, alltså.

Regeringen måste gå in som kortsiktig köpare, svenskt näringsliv och vi privatpersoner får ta nästa steg och på sikt kan Volvo (och även Saab, för den delen) bli konkurrenskraftiga aktörer igen.

Men utan bilindustrin riskerar Sverige att utarmas.