I debatten om polisens inställning till (sin egen) bilkörning har det kommit en hel den synpunkter på hur jag själv eventuellt kör och bryter mot regler. Och åker fast.

Så här är ett par klargöranden:

• Jag har inte kört lastbil utan lastbilskörkort.
• Jag har inte blivit av med körkortet.
• Och jag har de senaste tio, tolv åren inte blivit tagen för fortkörning.
• Jag blinkar alltid. Mer än vad lagen kräver.
• Jag släpper över fotgängare i största möjliga mån. Undantag om jag upptäcker fotgängaren för sent, eller, möjligen, om jag har en bil precis i häcken. Jag stannar definitivt om ett par bilar i kön redan passerat utan att stanna.
• Jag försöker underlätta om någon (någon gång) vill köra om mig.

Och till de barnsliga personangreppen:
• Jag tycker inte att ”Robert Jubelobbyn Collin” är en adekvat beskrivning (på polissajten polisman.se)
• Jag har hittills varit förskonad från att fastna med palestinasjalen i en järnvägskorsning.

• Utfästelsen om en belöning till den som tar mitt körkort – som dök upp på polissajten i går – fattas bara – ger mig stort förtroende för polisen.

• Och ni som kommer med exempel på polis i andra länder som har snabbare bilar än ni: Ja visst. Någon eller några enstaka bilar. Men sett till hela vagnparken ligger Sverige i topp.

(Till alla riktiga poliser som jag träffat under åren – fy fan vilkas skithögar till kolleger ni måste dras med.
 Sanera i träsket innan kårandan utvecklas till paramilitära halvhemllga och sektliknande grupper som i Sydamerika och Asien som tar lagen i egen hand!)

Sajten polisman.se har ända fram till nu varit okänd för många äldre poliser. Det påstås att kommentarerna administreras innan de publiceras. Men i så fall blir jag riktigt rädd. Hur såg då de kommentarer ut som inte godkändes?