På medeltiden tog alla städer med självaktning tull av dem som passerade stadsporten. Men redan för flera hundra år sen ansågs tullarna otidsenliga.

Men nu kommer de tillbaka – i form av bilrullar. Varför just biltull? Jo, för att bilister ska plågas så mycket att de kräks. Men inte så mycket att de dör. För då tappar man ju bort sjävka mjölkkon.

Biltullarna i göteborg ska vara med och finansiera nya vägprojekt i stan.

Här är förslag på andra tullar.

Pool-tull, perfekt att låta villagäare med pool vara med och betala när vattenverket måste byggas ut.

Cykeldäckstull, perfekt om man vill ha råd med cykelbanor. Varje nytt cykeldäck kostar en tia extra. Det kan ju inte bli bättre.

CO2-skatt på gasolgrillar. Alltså inte bara på gasolen, utan på själva grillen. Kan användas för att bekosta nästan vad som helst. Varför inte en årlig gasolgrill-skatt som komplement?

Skatt på tomter med havsutsikt. Nej, visstja, det finns ju redan.

Men det finns nog fler idéer om man är kreativ.

Och framförallt borde Norrtälje införa biltullar. Det ska kosta lite för stockholmarna att köra ut på landet (bussen kör ju gratis, förstås!) Och Strömsund. Tänk att ta upp tull från alla som kör på väg 45. Grymt! (Hoting, självklart ska det vara tull där också. En glad överraskning fem mil norr ut)

Angela Merkel lovar 45 miljarder kronor i statliga garantier till Opel – om Magna tar över.

Varför? Jo, för att hon är mån om de tyska jobben, mån om den tyska bilindustrin och säker på att Opel har en framtid med rätt ägare. Det är jag också.

Och nu är det dags för Maud Olofsson att växla spår. Det är dags att släppa Koenigsegg – utan att överge Saab.

Visst, Maud har sagt att både Saab och Volvo tillverkar fel bilar, vilket knappast är uppmuntrande vare sig för eventuella köpare av bilarna eller för spekulanter på tillverkarna. Och det kan ge trista vibbar om hur Sverige ställer sig till bilen och bilens framtid.

Men om Maud tänker om, och tittar ut i världen och ser att hela bilindustrin har problem, och att hennes kolleger ute i världen gör allt för att rädda sin bilindustri, ja, då kanske både Volvo och Saab har en chans.

Ring upp Magna och prata med dem! Säg att vi vill ha kvar Saab, och att du är villig att ställa upp med garantier, som Merkel, om Magna räddar Saab också.

På kort sikt är nog Saabs största chans att överleva om företaget stannar kvar i samma familj som Opel.

Nästa 9-3-modell är ju redan på projektstadiet, och den baseras på samma teknik som nya Opel Astra.

Måste Saab börja om från början förlorar man ytterligare ett par år innan avlösaren är klar.

Ring Magna direkt, helst före helgen. Och säg helt att ni struntar i det där med att alla jobb måste till Trollhättan.

Magna får gärna bygga vidare på cabben i Österrike, och vi kan till och med gå med på att 9-5 byggs i Rüsselsheim, hos Opel. Förmodligen är det en betydigt bättre affär (jo då, för alla parter, även för Saab och för skattebetalarna).

Och så får Trollhättan de nya 9-3-modellerna, det vill säga även 9-2 som ju baseras på samma teknik.

Ring genast, det är bråttom nu!

Stora företagsaffärer kan vara svåra att sätta sig in i. Det är miljarder hit och miljarder dit. Och lån, och avtal om samarbete och leverans av produkter.

Det är lättare om man ska köpa en liter mjölk. Säg att den kostar en tia. Ja, då plockar man upp en tia, ger den till kassörskan, och går hem med mjölken.

Det är sällan man säger till kassörskan att, om du ger mig tre kronor i rabatt, så ska jag försöka fixa fram ett lån på fyra och femti, så får du det jag har på mig, få se nu, jag har 72 öre. Då saknas det bara tre kronor. Vad säger du? Är det ok.

NEJ! DET ÄR INTE OK, säger kassörskan.

Men det är just den affären Christian Koenigsegg försöker göra med Saab.

Han påstår, senast i Dagens Nyheter i dag, att han ordnat 70 procent av finansierigen, sju miljarder kronor av tio som han beräknar att affären går lös på.

Men han bluffar. i reda pengar har han bara skrapat ihop 720 miljoner.

Och – jämförselsen med mjölkpaketet haltar. Till Koenigseggs nackdel.

För om du lyckas snacka omkull kassörskan så har du ju din mjlölk. Och kan njuta av innehållet.

Men när Koenigsegg köpt Saab börjar det riktiga jobbet: Att få företaget på fötter.

Och det kräver ytterligare många tiotals miljarder kronor de närmaste åren.

Och, en detalj till: Det där lånet på fyra och femti, som du sa till kassörskan att du hade fixat, det gällde ju inte själva mjölkköpet. De pengarna hade du ju lovat att använda för att utveckla mjölken och göra den bättre. Sen du väl köpt den.

Lånet på 4,5 miljarder som Koenigsegg sökt hos Europeiska Investeringsbanken ska ju gå till investeringar i mer miljövänlig teknik – nya snåla motorer helt enket.

Men, tydligen inte så enkelt, vare sig för Koenigsegg eller för ekonomijournalisterna.

Nu är det klart. GM säljer Saab till Koenigsegg.

Eller?

Någon gång måste väl ändå Koenigsegg visa upp pengarna.

Inte bara de tre miljarder kronor som saknas för själva köpet. Utan framförallt de tio miljarder som behövs för att utveckla nästa 9-3. Och de kanske fem miljarder om året i ett par års tid som behövs för att betala Saabs årliga förluster, löner och andra drivtkostnader.

Än så länge har Koenigsegg-gruppen bara skrapat ihop 720 miljoner kronor. Ett skämt. Ett spott i Mississippi. Mindre än ingenting.

Man kan ha många konspirationsteorier om affären.

En är att GM genom försäljningen till Koenigsegg helt enkelt och cyniskt slipper ifrån allt ansvar för Saab i framtiden. Man slipper ta hand om en konkurs/nedläggning med allt det betyder. Stora kostnader för att stänga Trollhättan och minst lika stora för att göra sig av med återförsäljarnätet.

För Koenigsegg kan affären vara ett sätt att komma åt det med skattepengar garanterade lånet från europeiska investeringsbanken på 4,5 miljarder.

Men – visa mig Koenigsegg-gruppens pengar så ska jag i alla fall försöka tro på affären.

Minns ni Koenigsegg-febern veckan före Midsommar? Det var då alla medier blev berusade av en cocktail blandad av Christian Koenigsegg. De svenska medierna gick i värsta ruset i nationalistisk yra över att lilla sportbilstillverkaren Koenigsegg i Ängelholm skulle rädda Saab.

Själv kände jag mig som en nykter, men trist landsförrädare som aldrig gick igång på idén.

Var fanns pengarna? Ingen visste riktigt, men de skulle visst finnas hos några amerikanska finansiärer som Koenigsegg och norske äventyraren Bård Eker knutit till gruppen.

Skojare hela bunten, gissade jag, och nu ryktas det från regeringskansliet att affären är på väg att spricka. ”En del av Koenigsegg-gruppens delägare tyckte att det blev för mycket uppmärksamhet runt affären och vill dra sig ur”, säger statssekreterare Jöran Hägglund till Göteborgsposten.

Jaha, och varför vill de dra sig ur? För att hela upplägget var bluff och bedrägeri från första början!

Det krävs miljarder kronor varje år de närmaste åren för att få Saab på fötter. Men Koenigseggarna hade hoppats på statligt garanterade 4,5 miljarder från Europeiska investeringsbanken utan att satsa några egna pengar.

Miljarder som med all sannolikhet snabbt skulle skingras med vinden.

Vi får väl se, men mitt tips från första dagen jag hörde talas om Koenigseggs intresse för Saab står fast: Bluff!

(Jo, det är länge sedan jag skrev på Bloggen. Har försökt, och faktiskt lyckats, att ha lite semester i sommar. Det var skönt!)