Hur berusad är en vuxen karl med 0.2 promille alkohol i blodet? Inte särskilt.
Är han för full för att kunna köra bil? Nej, inte alls.
Men det är förbjudet. I varje fall i Sverige.
I grannländerna Danmark och Finland är förbudsgränsen 0,5 promille.
0,5 är den vanligaste gränsen i Europa men en del länder har fortfarande 0,8 medan många före detta Öststater har 0,0. Gamla Östtyskland hade 0,0 under kommunisttiden, men fick höjd gräns till 0,5 när Öst- och Västtyskland blev ett rike igen.
Var promillegränsen hamnar är mer en politisk fråga än betingat av fakta.
Bilförare med mindre än 0,5 promille orsakar aldrig några olyckor. Statistiken visar att de är inte farliga i trafiken.
Riskerna börjar upp emot en promille och de flesta rattfyllon som orsakar olyckor har långt över en promille.
Och de är oftast alkoholister eller unga pojkar som tappat omdömet efter en fest.
I de flesta civiliserade länder är det både tillåtet och socialt godkänt att köra hem efter en bättre middag. Och så skulle jag gärna se att vi hade det även i Sverige. En öl till förrätten, ett par glas vin till maten, kanske hoppa över avecen till kaffet och sen hem med egen bil är helt i sin ordning på andra sidan Öresundsbron och jag har gjort det många gånger själv.
Men i Sverige är det kriminellt. Och inte nog med det. Man blir uthängd som en dålig människa, tvingas till pudlar och blir kanske av med jobbet. För att man är ”ett dåligt föredöme”.
Men låt oss lämna den pryda ankdammen Sverige för en stund till. I Tyskland är det fri fart på Autobahn. I Sudan är det förjudet för kvinnor att gå i byxor. I hela Saudiarabien måste kvinnor ha slöja, men i norra Saudi duger bara heltäckande med titthål. I Italien är det snarast en fördel för äldre manliga – gifta – politker att ha unga älskarinnor.
Det handlar om lokala sedvänjor, om politik, religion, attityd, patriarkat och fundamentalism. Men knappast om absoluta fakta. Det är precis lika lite vetenskap som vår 0,2-promillegräns.