Det är snart 20 år sedan, ungarna var små och vi hade just kommit till Los Angeles. Jag vakande av sirener, fler och fler. Till slut väckte jag ungarna. ”Klä på er, vi måste se vad som händer”, och så hoppade vi i bilen och följde ljudet.

Det var precis som i Kalle Anka, ett par kvarter bort hade en liten Honda kört på en vattenpost och nu sprutade en tio meter hög fontän rätt upp.

Ingen skadad, men vi fick alla ett perspektiv på de tidigare obegripliga seriestripparna. Och ingen av oss funderade ett ögonblick på att Kajsa saknades där vid vattensprutet. Allra minst föraren som tydligen somnat bakom ratten i den tidiga timmen.