Vi biljournalister kommer ganska nära cheferna inom bilindustrin. Vi träffar dem på bilsalongerna och när nya modeller presenteras.

Cheferna som större delen av året är omöjliga att komma åt är plötsligt närvarande och öppna.

Jag har alltid haft en bra relation till GMs förre chef Rick Wagoner, för att inte tala om GM Europachefen Carl Peter Forster. Han var en extremt sympatisk och kunnig företagsledare. Och dessutom bra för både Opel och Saab. Och för att förbättra färhållandet mellan svenska och tyskar.

Men Fritz Henderson kom jag aldrig nära. Visst, vi pratade med varandra, han svarade på frågor, men jag litade aldrig på honom. Kände att han inte var uppriktig. Jag fick alltid en känsla av obehag. Ja, så är det med en del människor.

Forster avgick till följd av Opel-affären, sas det. Men det kan lika gärna vara för att han fick nog av Fritz Henderson (som han arbetat nära med i Europa i flera år).

Hur som helst. Knappt någon kommer sörja Henderson. Inte jag i alla fall. Nu kan det bara bli bättre. Om GMs största ägare, Barrack Obama, är modig gör han Forster till ny GM-chef. Som den förste ickemerikanen på den posten kan göra underverk.