Jag var just runt lite på Hornsgatan på Södermalm i Stockholm, den gata där borgarrådet Ulla Hamilton vill rädda stockholmarnas liv genom att  inte tillåta dubbdäck.

Inga dubbdäck – inga partiklar, säger Hamilton. Men när jag gick körde och gick runt lite såg jag något annat som är mycket värre än dubbdäck. Jag såg sand. 

Det måste ligga flera ton med sand på gatan och varje gång det kör förbi en bil krossas ytterligare några tusen sandkorn och blir några miljoner partiklar. Som, om man ligger åt det hållet, kan befaras att döda ytterligare några stockholmare.

Ulla! Ut med sopbilarna fort som fan! Sanden måste bort innan mätstationen slår i taket.

På gatorna runt omkring ser det lika illa ut. Massor av sand som i värsta fall blir partiklar som flyger förbi mätstationen (den gula lådan på bilden) och ger nya argument till att dubbdäcken måste förbjudas.

Om politikerna menar allvar med att partiklar dödar undrar jag stillsamt hur de har samvete att låta sanden ligga. Någon som förstår? eller kanske till och med någon på miljö- eller trafikförvaltningen som har något att säga? Eller till och med Ulla Hamilton själv?