Här i Agadir vaknar jag varje morgon till böneutroparens entoniga röst från Loubnan-moskéns minaret. Och tänker på hur vi svenskar skriver petitioner för att få stopp på klockringningen i våra kyrkor.

För vi tror ju knappt på gud och går aldrig i kyrkan.

Men religiösa är vi likt förbannat. Alltid ska vi tro på något. Och medan marockanerna är vänliga, storsinta alltid med ett leende och ett vänligt ord blir vi närmast fundamentalistiska i vår tro. Intoleranta. Enögda.

Vi tror att lågenergilampor ska rädda världen, och blundar för kvicksilverkatastrofen som lurar runt hörnet.

Vi dyrkar zebralagen och kliver rätt ut i gatan, trots att det är livsfarligt.

Vi lägger ner Saab, för att Trollhättan – i likhet med nästan alla andra biltillverkare – inte bygger världens bästa bilar.

Vi har just slutat tro att etanolen är det bilbränsle som ska frälsa oss från ondo.

Men vi tror fortfarande på vindkraften. Varför? Jo, för att våra överstepräster, miljötalibanerna och politikerna, lurat oss att tro på den outsinliga vindens kraft. Nästan som ett perpetuum mobile. Och vi har inte avslöjat bluffen än.

Några har alltid varit tvivlare. Bland dem föreningen Svenskt landskapsskydd.

Medlemmarna där tycker att vindsnurror förfular landskapet. Jag håller med. Den som myntade begreppet ”Vindkraftpark” var skicklig. Lyssna så positivt ordet låter. Jämför med hur gemene man uppfattar ord som gruvdrift, kalhygge och motorväg. Ändå är ju samfärdsel och basnäringarna det som hittills byggt det svenska välståndet. Järnet och skogen och vägarna som naturtillgångarna transporteras på för att förädlas och exporteras.

Nu när regeringen Reinfeldt/Borg vill ta oss ut ur industrisamhället och vidare in i framtiden ska vi tycka att vindkraften är vägen till fortsatt välstånd.

Så är det förstås inte. Vindkraften levererar en procent av den svenska elektriciteten, i Danmark är det ännu sämre och där stöttar kolkraftverken, de som också förser södra Sverige med el. Trots att kapaciteten är betydligt högre. Men vindkraften är extremt dyr att bygga ut, och det blåser för lite och för sällan.

Här i Sverige vill ”miljövännerna” bygga ut älvarna för att stötta när det är stiltje där uppe bland vindsnurrorna. Och den ojämna tillgången på blåst driver upp elpriset till nya rekordpriser.

När ska vi inse att kejsaren är naken?

Läs mer här.