Cykelbusen ovan jobbar på budfirman Ryska Posten.

Det är vår. Och då kommer cykelmarodörerna fram.

Jag kör in till stan från Norrtull. Stannar som första bil vid rödljuset i korsningen Sankt Eriksgatan/Karlberegsvägen. Efter en liten stund står vi där ett par, tre bilar, och en mamma med barnvagn och ett par pensionärer börjar gå över gatan.

Då, när övergångsstället är fult med folk kommer från ingenstans en cyklist som inte saktar in, men som sicksackar sig fram mellan fotgängarna och sen korsar Karlbergsvägen mellan två bilar.

Jag gissar att hans hastighet är i närheten av 50 km/tim.

Strax efter kör han mot ytterligare ett rödljus, nu utan fotgängare i riskzonen, och strax ett till.

Vi bilister stannar snällt vid rött men är ändå ikapp cykelmarodören vid Bonnierhuset på Torsgatan.

Det är ett cykelbud som jobbar åt budbolaget Ryska Posten.

Jag stannar och frågar om han inte tycker att hans framfart är farlig.

– Jag har bråttom, svarar han, hämtar upp en ny bag med bud från en kollega i en Ryskapostenmålad bil och fortsätter i samma hastighet mot City.

Som en parentes: Det är 30-gräns på Torsgatan, men han är snabbt uppe i långt över den tillåtna hastigheten igen.

Om Ryska Posten jobbar oseriöst och trafikfarligt  borde kunderna välja andra budfirmor. Kanske ändrar man då sin policy att bryta mot alla tänkbara trafikregler med motiveringen att det är bråttom.