Alla ”vet” att jag är köpt av Volvo.

År efter år har jag skrivit entusiastiska, positiva test-rapporter. Så jag måste ju vara köpt.

Att det handlat om själarnas gemenskap har varit svårt att ta in. Vi har helt enkelt tyckt ganska lika, Volvo och jag.

Vi har båda tyckt att en bil ska vara säker, kännas trygg, vara rymlig inne men kompakt utanpå, snål och ren.

I bland har vi inte varit överens, Volvo och jag, men jo, för det mesta.

Köpt!

Nu är vi inte alls överens längre. S60, V60 och nu senast V40 bryter med Volvos arv.

Och när jag skriver det, får jag då läsarnas gillande? Inte alls! 

Nu är jag oduglig, eftersom jag inte skriver hyllningar som kollegorna.

Läs gärna kommentarer till den första lilla test-rapporten på nätet eller den kommentar som hamnade vid förra blogginlägget om Porschen utan nummerskylt.

Otack är världens lön. Och visst är det härligt uppfriskande!