Att köra motorcykel är att inte bli sedd. Inte av oss bilister, i varje fall.

Bilister tittar efter bilar. Inte efter hoj-åkare. I synnerhet nu i början av säsongen.

”Han kom från ingenstans”, ”han måste ha varit dold”, eller i bästa fall ”jag trodde det var en moped…”, är vanliga svar från påkörda bilister när polisen kommer till olycksplatsen.

Den hoj-åkare som inte förstår att han är osynlig lever inte länge.

I dag skedde det igen, den klassiska vänstersvängsolyckan.

En bilist gör en vänstersväng in på en parkeringsplats inne i Lund, på en 50-sträcka. Han tittar säkert framåt längs vägen innan han svänger. Men mannen på motorcykeln är ju osynlig.

Så han vrider om ratten, påbörjar vänstersvängen och när han är mitt i den mötande filen smäller det.

Det bara smäller. Utan förvarning.

Motorcykeln bryts sönder, ena delen slungas över biltaket och stannar tjugo meter längre bort. Den andra stannar kvar framför bilen. Motorcyklisten lever och är vid medvetende när ambulansen kommer. Men när han når sjukhuset är han redan död.

Jag vet inte vad bilisten sa till polisen, men jag gissar på något av ”Han kom från ingenstans”, ”han måste ha varit dold”, eller ”jag trodde det var en moped…” Kanske drog han till med alla tre lösningarna.

Helt klart är att motorcykeln körde betydligt fortare än tillåtna 50 kilometer i timmen. Men helt klart är också att han INTE var osynlig.

Vi bilister måste bli duktigare på att se även annat än andra bilar i trafiken. Och hoj-åkarna måste förstå att de är osynliga. Annars är det här inte sista vänstersvängsolyckan den här sommaren.