Ibland är det omöjligt för oss bilister att undvika olyckor. Men ofta sker olyckorna för att vi är slarviga, okunniga och fantasilösa. För att vi saknar förmågan att kalkylera med risker.
Det hände ett par gånger under midsommarhelgen att jag blev prejad mot mitträcket i slutet av en sträcka med två körfält. Bilen som jag skulle köra om tyckte att nu fick det vara nog, nu var 400-metersskylten passerad och nu fick det vara färdigomkört. Båda förarna var medelålders män. Att de riskerade både min och sin egen säkerhet och totalt trafikkaos var inget som oroade dem.
Och flera gånger, jag skulle säga ofta, hände det märkliga att just när jag närmade mig en bil för omkörning på motorväg eller på vajervägens två-fältsträckor så drog bilen jag skulle köra om ut åt vänster, flera gånger med vänster hjulpar en bit över körfältsmarkringen.
Några gånger räckte det att jag själv väjde ut åt vänster, men ett par gånger var det nära en olycka.
Hur går det till? Vad är det som händer? En normal motorväg rymmer gott och väl tre personbilar i bredd på två filer, ändå denna längtan att hålla så långt åt vänster att det knappt ryms två.
En gång vid Iggesund, alldeles nära den plats där en person som försökte byta ett punkterat däck dödades för ett par år sedan av en ouppmärksam förare håller samma sak på att hända igen.