Botad från törsten. Jo, det var det viktigaste när Volvo arbetade om sina 5-cylindriga dieselmotorer. Nu är D5:an på 205 hk, och faktiskt snålare än gamlingen på 185 hk.
Dessutom håller automatlådan motorvarvet nere på en behaglig nivå.
Läs mer i morgon, och ännu mer i Biltidnningen om en vecka

Bra! Nu vill Kristdemokraterna rädda landsbygdens bensinmackar.

Den första mars började den så kallade pumplagen gälla även relativt små landsbygdsmackar. Den som säljer minst 1 000 kubikmeter bränsle måste sälja ett alternativbränsle också, i praktiken etanol. Med investeringar på minst 500 000 kronor. Som aldrig går att räkna hem ekonomiskt.
Alltså läggs mackar ner i en rasande fart.
(Alternativet gas är ännu dyrare än etanol.)

Pumplagen drevs igenom av Miljöpartiet 2005, och den nya regeringen har kört på i samma hjulspår.

Bensinmacken i Korpolombolo i Norrbotten har börjat sälja drivmedel till gengasbilar som ett mindre dyrbart alternativ till etanolpump. Vedsäckarna står där med ett garv, ett allvarligt menat försök till skratt.

Nu går Kristdemokraterna vidare på samma linje och föreslår att mackarna på landet ska kunna erbjuda laddning till elbilar.

Lysande!

Hoppas bara att det inte går som med valfläsket om sänkt bensinskatt…
Och att etanolkramaren Maud Olofsson inte säger stopp.

En bit in på 1990-talet hade vi i Sverige fortfarande folk som visste hur man plogar en väg.
De var anställda av Vägverket, eller åtminstone avlönade av Vägverket. De var snabbt iväg med sina plogbilar och hyvlar och de satte ner plogskären direkt mot asfalten.
Ibland kom det en saltbil efter plogen, men aldrig före, som i dag.

För sen började Vägverket snåla in, och för att kompensera usel snöröjning, där saltet ofta får ersätta plogen, sänkte man hastighetsgränserna vintertid.

Jag har just kört 70 mil från Lapplandsgränsen. Och trots att det hade gått många timmar sedan senaste snöfallet låg det snö kvar på vägen. På hela vägen, eller i strängar i mitten med hjulspår att försöka hålla sig i.
Ibland var det slask, ibland svartis på asfalten, när man trodde att det var barmark.

Förrädiskt och svårkört.

Och usel snöröjning blir ännu sämre på vägar med vajerräcken.

För när jag kom upp på E4 blev det ännu värre. Visserligen var det is- och snöfritt på vägbanan, men höga snövallar mot vajerräcket i mitten OCH mot det i många fall onödiga vajerräcket på sidan töade och bildade stora sjöar på vägen.
Stora, djupa vattensamlingar som gjorda för att skapa vattenplaning.
Och för att frysa till is i natt.

Om Vägverket inte har en metod att ta bort snövallarna när vajern tar emot måste sidovajrarna bort. De ställer till mer skada än nytta.

Dessutom måste Vägverkets reglemente göras om så att plogbilarna kommer ut snabbare efter ett snöfall, och det måste plogas mer, och saltas mindre, och plogarna måste sättas an ordentligt, inte gå ett par centimeter ovanför asfalten (lyfta plogblad slits inte, därav fusket)

Jag körde hundra mil i finska Lappland förra veckan. På Europavägar, riksvägar och små länsvägar. Alla var bättre snöröjda än de största och mest trafikerade vägarna i Sverige.

Någon på Vägverket som skäms?
Eller som kanske till och med har en förklaring?

Nu ska även Opel skiljas från General Motors och bli ett självständigt bolag precis som Saab. Bakgrunden är samma som för Saabs del – GM måste kunna hävda infor kongressen i USA att de statliga stödpengarna stannar i USA.

GM-Europachefen Carl-Peter Forster ska nu förhandla med den tyska förbundsregeringen om garantier för ett EU-lån på runt 35 miljarder kronor (3,3 mdr euro) för att rädda Opel och de tyska jobben.

Räkna med att flera tusen jobb ändå måste försvinna i en rekonstruktion som liknar den som Saab just inlett och att flera fabriker måste stängas.

Angela Merkel har tidigare visat en helt annan attityd till de tyska biltillverkarna än den rättframma sågning som Maud Olofsson står för när det gäller Volvo och Saab.

Och risken är att den tyska bilindustrin får leva vidare. Med EU-lån som vi svenskar också är med och finansierar (varifrån kommer annars EUs pengar, om inte från medlemsländerna?) medan Maud Olofsson tycks ha som enda mål att lägga ner svensk biltillverkning.

Det är riktigt riktigt sorgligt.

Skitig Jaguar.
Men bilden gör inte bilen rättvisa. För den är SKITIG.
Redan efter 20 mil på E4 på väg norr ut var sikten genom höger ytterspegel noll, sen blev det svårt att se genom vänster spegel också. Och Vid Sundsvall gick det inte att titta ut genom sidorutorna.

Har Jaguarteknikerna glömt att kolla hur karossen drar upp skit på sidorna?

(Men bilen har mycket trivsamt också. Fast mer om det senare)

För ett par dagar sedan bloggade jag om Maud Olofssons bilar, en etanol-Ford Focus privat och BMW i tjänsten. Och jämförde med andra länder där det är självklart att politiker och myndigheter kör hembyggt.

Och nu har Volvo kollat upp hur mycket svenskt svenska myndigheter köper: 26 procent. Resten är importbilar.
Motsvarande siffra är 88 procent inhemskt i Tyskland och 98(!) i Frankrike.

Och när Maud Olofsson fick kommentera i TV4 sa hon som vanligt, ungefär:
– Volvo bygger fel bilar. Och det gäller även Saab. För stora och för törstiga.

Volvo som har tigit still börjar bli irriterade över ministerns okunskap, eller ovija, vilket det nu är. Och skickade i dag ut en presskommuniké.
Där man berättar att det finns sex bilar i Maud Olofssons Focus-klass som är miljöklassade och att det kommer ytterligare tre inom kort.

Och ännu fler till sommaren.

Visst, Volvo vaknande sent. Men hur många miljöklassade bilar kräver näringsministern innan hon slutar med sitt eviga mantra om ”Fel bilar”?

När andra länder stöder sin industri, och lägg märtke till – redan före krisen, än mer i dag, gör Maud Olofsson allt för att sänka den svenska.

Vad har hon för dold agenda?
Vart vill hon driva Sverige?
Ska vi lägga ner industrin?

Bra hotell i Pajala

Min hyr-Golf är en etanolbil.
– Är det etanol i den, frågade jag biluthyraren.

– Inte en aning. Det beror på vad förra kunden tankade i den. Men den har motorvärmaren i, annars startar den inte. Om det nu är etanol i tanken.

Shell-macken i Pajala där jag alltid stannar och tankar och snackar en stund har inte etanol. Och hoppas på att få dispens. Annars går det drygt en halv miljon i investeringar. Och det bär sig inte. Och fortfarande finnns ju inga etanolbilar på trakten, utom några enstaka hyrbilar med miljöprofil.

I Korpolombolo, nära fem mil söder ut, dit jag inte ska, har de miljöbränsle. Men inte till etanolbilar. Bara till gengasbilar.
Och det finns det ju inte heller några.
Men då säljs veden som brasved.

Jo då, duktiga OK i Pajala har etanol. Men jag vill inte ha någon.
Och sen när jag tankar i Ivalo är ju etanol något som enbart säljs på Alko. Koskenkorva är mest populärt.

Sen jag skrev min krönika i Biltidningen har det hänt mycket.
Skojaren Per Carstedt, som kläddes av så elegant i SVTs Dokument inifrån lägger av.

Han slutar som VD, Sekab drar ner på forskningen kring ”andra generationens etanol” (ni minns, svensk skogsråvara) och Sekab lägger ner i Polen och Tanzania.

Vad säger Per Carstedts kompis Maud Olofsson nu? Och vad gör Peter Eriksson i Kalix?
Tvingar fler mackar att lägga ner?
Eller förstår de att etanolen var en extremt kort och kostsam parantes?
För svenskarna, för privata mackägare i glesbygden  och för bilindustrin.

Världen närmar sig. Och livet blir lite tristare.

Fast just här har jag fortfarande bara mött den där Volvon vid Inari och bara kört om den där snöskotern.

Det är något att fundera på, när man sitter still på Essingeleden.

(fast sen kan man ju fundera på om Kittilä är världen)

Snösakoterföraren som jag körde om för tio minuter sedan är precis på väg in i bilden, långt där borta.