Jag körde om ett par långtradare efter Enånger.

Så närmare jag mig Iggesund, saktade ner på 70-sträckorna, och strax hade jag en finsk långtradare två meter bakom mig.

Efter ett par hundra meter duttade jag till lite på bromsen, och jo, han bromsade in en aning. La sig fem meter bakom mig istället.

Så passerade vi skylten med en bild av en stad, den som betyder femti. Och jag bromsade ner till – just det – 50.

Då blev finnen tokig!
Han la sig på alla helljus, tutan, och försökte köra om! Snacka om Sisu!

Han trodde förstås att jag jävlades med honom. Men skylten betyder ju femti. Och va fan.

Jag vevade ner rutan, stack ut handen och visade fem fingrar.

Och, jo då. Han förstod. Och sen blev vi vänner igen. Skönt.

(I övrigt inga incidenter, Utom möjligen en olycka på Norrtäljevägen när jag skulle in till Täby i morse och prata i TV4 om påsktrafiken. Då var det snubblande nära att jag missade mina tre minuter i rutan. Tur att jag hann svänga in på gamla norrtäljevägen.)

Den digitala världen saknar gråtoner. Det är ettor och nollor. På och av.
just så är de vinterdäck jag just kört till Norrland med.

Asfalt = på
Is = av

På E4 var det perfekt med grym stabilitet och snabb styrrespons på nya Mazda 6.
Men när jag svängde av efter Timrå och körde in i landet med fläckvis halka, det vill säga blandat barmark och gammalt vinterväglag var det just på och av.

Nervöst när det kanonfina greppet byts mot noll grepp i en kurva eller ett skuggparti.

Men jag nu är jag framme. Och trots att polisen stod med lasern inne i Hoting har jag både körkort och alla pengar kvar.

(luriga typer, här i Norrlands inland har ju alla människor reflexvästar numera. BRA! Så när man ser en reflexväst stå lutad mot en Volvo 740, vinröd med takbox, tror man ju inte att det är polisen direkt. Men 50 i samhällen, det kör väl alla?)

I dagens Svenska Dagbladet säger Mattias Andersson, trafikansvarig på rikspolisstyrelsen att: ”En positiv effekt av att många har sommardäcken på kan ju bli att det blir lite lugnare på vägarna. Man kan ju hoppas på det.”

Skämtar han oss aprillo?

Antingen är det barmark – och då går ju knappast trafiken långsammare för att folk har sommardäck.

Eller så är det vinterväglag (och det lutar ju åt det hållet). då är det FÖRBJUDET att köra på sommardäck.

Man kan ju hoppas att ingen tar risken.

Nä, nu kör jag mot Stockholm, ska prata påsktrafik i TV4 kl 06.45. Sen bär det av norr ut.
Vi kanske ses längs vägarna. Med vinterdäcken på.
Kör försiktigt.
Så blir det en Glad påsk.

Jag vet inte hur många som kör norr ut på skärtorsdagen.
Jag vet bara att jag är en av dem.

Och jag vet att jag har fel däck på bilen.
•• Helst hade jag haft dubbdäck. De är säkrast. Håller i på snö och is, samtidigt som de är stabila på asfalt.
•• Dubblösa däck, anpassade för vårt vinterklimat hade jag kunnat stå ut med. De är bra på snö och i snömodd. Och de funkar på grov is.
Men svartis, frosthalka är de värdelösa på. Och de är inte roliga på asfalt. De är alldeles för instabila.

•• Men nu är det högfartsdäck anpassade för Autobahn på testbilen.
Såna däck som är ok i 210 på en regnvåt motorväg, men totalt värdelösa på is och snö.

Och hur ser väglaget ut? IS OCH SNÖ. Redan hemma i Norrtälje, och värre blir det.

Och det värsta är att jag inte är ensam om sådana däck.

Jag håller tummarna. För mig själv och för alla andra.

 Så fredar vi våra miljösamveten.                                         Foto Karl Melander

Öppningsbilden i Svenska dagbladets fotoreportage om etanolproduktion i Brasilien blev Årets bild. Välförtjänt!

Jag har fått flera mejl från läsare som vill att jag skriver om bilden.
Här är ett av dem.

Hej Robert,
har själv blivit påhoppad av gröna bilister i samband med en liten årskrönika jag hade där jag tackade alliansregeringen för att de exporterade miljöproblemen till Brasilien så att vi kan få etanol till våra bilar.
Nu såg jag ett foto som fått priset som årets bild och sägs vara från Brasilien.
Klicka här och läs mer om bilden
 
mvh
Ove Nordström

Maskiner och hundkraft möts vid Lokraningen.

Söndagsutflykt på Tåsjön. Ett urval skotrar av olika ålder och typ (min egen röda Polaris till vänster) och Elsa och Ida som kommer på skidor, med varsin Siberian Husky som hjälpmotor.

Utanför skärmskyddet lagas pytt i panna, grillas korv och varma mackor, kaffet puttrar på elden och hembakta kanelbullar smakar gott i det kalla solskenet.

Sen provar jag sonens nya fyrtaktare, en Polaris FST Switchback och gör samma misstag som en gång när jag var arton och fick provköra en Camaro.
Tyckte den gick illa trots att mätaren bara visade lite över hundra.
Sen förstod jag att det var en miles-mätare.

Så när det blåste överjävligt i ansiktet var det inte nya skoterns vindruta det var fel på, utan milesmätaren. Igen.
80, som jag trodde, var runt 130.
Och sen gick det ännu fortare.
Den gör 0 – 100 på under fyra sekunder.

Omkörning i Norrlands inland

Till slut blev pistmaskinen Frosty trots allt lite för långsam och omkörd av sexhjulingen från Polaris. Utvecklingen går framåt.

Efter ett par dagar med blidväder är vintern tillbaka här uppe vid Lapplandsgränsen. Minus 13 i natt, och nu gassande sol och ett par minusgrader. Perfekt.

Vi har ett par bilar här uppe.
• En Mégane med fina nya Gislaveddäck, men så trist styrning att den knappt går att köra ändå.
• En ny V70 med Hakka 5, drömmenfin och lätthanterlig på snövägarna med fin exakt styrning och bara lätta sladdar bak.
• En Audi Avant Quattro med Hakka 5, tar sig fram överallt.
• Och så en BMW 118 med Centraleuropeiska så kallade vinterdäck. BMW med sin korta hjulbas och bakhjulsdrift behöver riktiga vinterdäck, men enligt BMW ska det INTE vara dubb (det går emot BMW:s miljöprofil), och inte nordiska vinterdäck (för instabilt på asfalt).
Så bilen har däck som är kanon på bar asfalt, men TOTALT VÄRDELÖSA och LIVSFARLIGA på vinterföre.
Det styr inte och det bromsar inte och det driver inte.

Nä, nu tar jag snöskotern istället och åker ut och grillar korv.

(Tyvärr har de senaste dagarnas blidväder, och blötsnö i massor, gjort det omöjligt att köra på testbanan på Gåraträsksjön, men nu är det väder igen, nu ska den plogas upp!)

Jag fick lite känslan att snösvängen gått i ide. I sommar-ide, alltså.
Och det kan straffa sig när stockholmarna ska till fjällen över påsken.

För stockholmare som knappt haft någon halka under vintern är extremt ringrostiga när de ska norrut. Och då gäller det att Vägverket får ut sina gubbar med plogar och sandbilar.

Jag minns för många år sedan en tisdag efter annandag påsk, första dagen när det var förbjudet att köra med dubbdäck.
Det hade inte varit halka på flera veckor, kanske en månad. Och ingen tyckte dat var märkligt att lägga om till sommardäcken.
Men just den där tisdagen kom vintern tillbaka. Jag kom till platsen, alldeles vid Brottby, en kort stund efter olyckan.
Där en ung kvinna med sommardäck fick sladd och halkade rätt över vägen. Hon dog direkt.

Hade hon fått behålla dubbdäcken en vecka till hade det inte hänt.

Nu till påsk är det inget problem med sommardäck (annat än med eventuella utlänningar som ska till våra svenska fjäll), men plötsligt vinterföre kan bli förrädiskt.

Så fort jag tagit bilden på snöovädret norr om Tönnebro ringde jag radions trafikinformation och larmade om vädret. Kvinnan som svarade var totalt oförstående: ”Ingen annan har ringt”, svarade hon. Men jag fick för mig att de tänkte kolla saken närmare. En halvtimme senare, fortfarande inte ett knyst i trafikradion.
Då ringer jag igen. ”Nä, men det är fortfarande bara du som ringt. Och på kartorna syns det ingenting.”

 Hoppas det inte händer något.