Jag brukar inte kommentera er som kommenterar på bloggen. Men ibland är det ju så helfel att jag bara måste.
Som signaturen ”Volvo” i mitt senaste inlägg:

”Det där angående att automatlådor ska vara törstigare än manuella är på dagens moderna bilar ENDAST EN MYT!! Dagens automatlådor är så pass väl konstruerade att det inte gör någon skillnad i förbrukning. Skärpning Collin!”

Gå in och titta på tillverkarnas egna uppgifter. Där syns den ökade förbrukningen tydligt. Som minst 7 procents ökning, och som mest upp emot 15 procent.

Problemet är att de alltid slirar lite. De moderna lådor som ”Volvo” antagligen syftar på har ”lock-up” på de högre växlarna. Det betyder att man undviker slirningen. Men så fort lådan växlar, eller på de lägre växlarna slirar det som det alltid gjort.

De nya mekaniska växellådorna med automatisk växlingsfunktion, som de sk Formel!-lådorna eller volvkswagens DSG-låda är snålare, men även de drar mer än en manuell låda.

Nu stänger Scania sina fabriker över jul och nyår. Nästan en månad.
Och tyska Man stänger i 40 dagar i vinter.
Samma sak sker hos flera personbilstillverkare.
Inte för att de bygger ”fel bilar”, utan för att marknaden är stendöd.
Inga kunder får lån, ingen kan eller vågar investera.
Ingen vågar handla.

Men när Volvo personvagnar har problem – då talar alla förståsigpåare om ”fel bilar”.

”Volvo bygger fel bilar. De är för stora och för törstiga. Volvo satsade på stora jeepen XC90 istället för elbilar. Volvo bygger bilar som ingen vill ha…”

Det är ingen hejd på den analytiska förmågan hos politiker, ekonomer, allmänna tyckare och inte minst journalister. Även här på Aftonbladet.

Men Volvo bygger de bilar som kunderna vill köpa.
Jeepen XC90 har varit Volvos bestseller i flera år.
Nya V70 är bästsäljare sen snart ett år tillbaka och V70 behåller sin ställning som Sveriges överlägset mest sålda bil, en tätplats som modellen haft de senaste 25 åren eller mer.
Volvo har också småbilar, med C30 som allra minsta modell. Men de är inte, och har aldrig varit lika populära som de större modellerna.

Och volvos bilar är INTE speciellt törstiga!
Volvo anger ofta en högre förbrukning än konkurrenterna, men den är mer verklighetstrogen.
I tester i alla svenska biltidningar visar det sig gång på gång att Vovons förbrukning under testerna ligger närmare den angivna förbrukningen än konkurrentbilarnas.

I vårt vintertest som publiceras i Biltidningen den 23 december drar Volvo XC60 13 procent mer än den angivna förbrukningen medan Audin, ofta nämnd som särdeles snål och modern, drar 30 procent mer!

Och trots att Volvon har automatväxel och Audi Q5 är manuell är Audin törstigare! (Automatlåda ökar förbrukningen med minst 7 – 8 procent jämfört med manuell låda).

Och nu har jag kört över 100 mil med nya snål-Volvon V50 DrivE.
Trots att jag bara blivit omkörd av sju bilar, men själv kört om flera hundra (så det har inte varit någon anpassad feg-körning), stannar förbrukningen nära den angivna på 0,45.

Kritik ska vara välgrundad Även om Jante-lagen är skriven på ett annat sätt.

General Motors har varit en dålig ägare alla år.
Ända tills de allra senaste åren,  när den nya GM-Europachefen Carl Peter Forster äntligen förstod sig på det speciella i Saabs varumärke.

Nu är flera nya modeller på gång. Men glädjen blev kort.
Finanskrisen kom emellan.
Och nu vill GM göra sig av med Saab.

Det är intressant att GM inte sa någonting om Opel i natt. Den tyska biltillverkaren är ju ett ännu större sorgebarn för GM än Saab och bör sticka de amerikanska kongressledamöterna ännu mer i ögonen.

Men vem vill köpa Saab? Det var svårt för Ford, redan före finanskrisen, att hitta en köpare till Volvo, att nu i värsta krisen på minst ett kvarts sekel hitta en köpare till både Volvo och Saab, och kanske till Opel verkar näst intill omöjligt.

Angela Merkel har redan sagt att hon är beredd att försöka hitta en lösning för Opel (trots att GM alltså INTE pratar om att göra sig av med märket).
Nu måste den svenska regeringen gå in med akutåtgärder för att rädda kvar svensk bilindustri.
Både volvo och Saab måste finnas kvar i Sverige. För Sveriges skull. Inte av något annat skäl.

Polisen gör sina blåskontroller vid fel tillfälle och på fel ställe.
Jag har skrivit om det flera gånger – men först nu är det sant. För nu visar en utredning att det är just precis så.
Polisen gör fyllekontrollerna på förmiddagen när alla är nyktra. För det är viktigt att komma upp till 2 miljoner utandningsprov per år, som rikspolischefen bestämt. Och försöker man få lite kvalitet i arbetet går det på tok för sakta.
För det tar en evinnerlig tid att ta in en misstänkt till stationen för exakt promille-prov.

Jag debatterade saken i radion P1-morgon i morse med trafikpolischefen Inge Karreman i Sörmland.
Han påstod att det var bra att polisen ”visar upp sig”.
Men det måste väl vara ännu bättre att ta fast rattfyllona. Innan de orsakar en olycka.
Att bara visa upp sig för folk som ändå kör nyktra ger ju inte så mycket.

Senast hans Nyköpingspolis gjorde jätterazzia och stoppade all trafik på E4 fick närmare 2 000 personer blåsa. 4 gav utslag på ”sållningsinstrumentet”, som det heter.

Men när dessa fyra fick blåsa på riktigt inne på stationen i Nyköping hade alla halkat under 0,2 promille, och fick en artig ursäkt och bilnycklarna tillbaka.

”De enstaka vi tar i våra rutinkontroller ligger alltid strax över 0,2 promille. Men de som orsakar olyckorna ligger alltid över en promille”, säger en Sörmlandspolis till Bilbloggen.
”Vi tar skräpfisken, medan de stora laxarna går fria”.

När ska polisen värdera kvalitet högre än kvantitet?
Dags för nytänkande nu?

När vi svenskar har problem med ekonomin kan vi försöka få ”skuldsanering”. Det går ut på att vi lovar samhället att bli mindre ekonomiskt lättsinniga, att vi ska anstränga oss att ta tag i privatekonomin, och har vi tur så löser samhället oss från en del av våra skulder.

Och vi kan börja om på nytt, utan att alltid ha kronofogden efter oss.

Nu är de amerikanska bilföretagen i samma situation. De vill ha samhällets hjälp för att lösa sina ekonomiska problem, och måste då lova att göra sig av med olönsamma affärer.

Volvo är en olönsam affär för Ford.
Här hemma brukar vi skriva att Volvo pumpar in miljarder i vinst varje år till Ford, men riktigt så bra har det aldrig varit.
Visst, Volvo har gått bra. I många år. Men mest tack vare att Ford har pumpat in ännu mer pengar i Volvo än vad Volvo betalat tillbaka.

Nu har Ford inga pengar mer till Volvo.
Och ska man blidka kongressen att betala ut mångmiljardstödet, helst före jul, måste man lova att göra sig av med Volvo.

Fordchefen Alan Mulally har antytt en försäljning en längre tid. Kanske är det läpparnas bekännelse, för att få med sig motsträviga amerikanska politiker, kanske menar han allvar.
Ingen vet riktigt säkert.

Det enda vi vet är att spekulanterna inte står i kö. Europeer, kinesrer, indier, alla är lika kallsinniga.
För att de har nog med problem själva.

Det finns bara en tänkbar köpare. Och det är vi svenskar.
Vill vi ha kvar vår bilindustri, som trots allt är spjutspetsen inom vårt näringsliv, då måste vi kanske ta tag i saken själva.
Även om det känns ovant. Att ta tag i probblemet själva, alltså.

Regeringen måste gå in som kortsiktig köpare, svenskt näringsliv och vi privatpersoner får ta nästa steg och på sikt kan Volvo (och även Saab, för den delen) bli konkurrenskraftiga aktörer igen.

Men utan bilindustrin riskerar Sverige att utarmas.

Vägverkets chefläkare Lars Englund tror att över hundra dödsolyckor i trafiken varje år orsakas av sjukdom.
Inte plötslig sjukdom, utan sjukdom som bilisten redan vet om att han har.
Englund vill att läkarna, och kanske familjen, tar sitt ansvar för att få bort de farliga förarna.

Men jag gissar att det blir som vanligt: Tingvall föreslår sänkta hastigheter. En universalmedicin som fungerari alla väder.

I går kväll kom jag hem från vintertestet. Det gick fint. Läs hur de sju stadsjeeparna klarade sig i nästa biltidning, den 23 december.

Men nu ska jag till Göteborg, och köra hem en Volvo Drive, de nya snåla dieslarna.
Vi får se hur snåla de är. Egentligen.

En del biltillverkare bygger säkra bilar. Andra bygger bilar för att få toppbetyg i Euro Ncap!
De franska tillverkarna är typexempel på dem som lägger all energi på att vara säkra på just det som Euro Ncap mäter.
De insåg blixtsnabbt att Euro Ncap kunde tvätta bort den livsfarliga stämpeln och det hände faktiskt i Euro Ncaps begynnelse på 1990-talet att en fransk bil kunde få toppbetyg, samtidigt som en Volvo bedömdes som mindre säker.
För hos Volvo gjorde som vanligt, byggde bilar som var säkra i varje tänkbar situation.
Men det fungerade inte. Toppbetyg i Euro Ncap var det enda som räknades.
Euro Ncap har tre standardkrockar. Framifrån på ett visst sätt, från sidan på ett visst sätt, och in i en stolpe på ett visst sätt. Och alltid vid en viss hastighet.
Men i verkligheten kan man ju krocka på tusen olika sätt, och vid alla olika hastigheter.
Euro Ncap är det största som hänt för att tvinga fram säkra bilar. Men mindre seriösa tillverkare sparar miljarder på att anpassa säkerheten enbart till Euro Ncaps standardkrockar.
Volvo och Saab är numera ledande även i Euro Ncap. Men ta pisksnärtskydden i stolarnas ryggstöd som ett exempel. Svenskarna såg problemet och jobbade på att lösa det. Volvo var först, Saab kom strax efter med varsin pisksnärtstol. Men ända tills nu kan vilken bil som helst få toppbetyg i Euro Ncap trots uselt pisksnärtskydd.
Citroën, Ford, Peugeot och flera andra femstjärniga biltillverkare har uselt pisksnärtskydd. För att de inte behöver vara bättre i krocktesterna.
Nu blir stolar som skyddar vid påkörning bakifrån ett krav. Det är bra. Men hur många andra säkerhetsproblem kan de som Euro Ncap-optimerar klara sig undan?

I morgon kör testlaget norr ut. I sju bilar som ska vintertestas..
Ruggigt väder, men det gör ju att vi kan börja testa redan i Stockholm.
Fast det lär bli en rätt seg resa, 70 mil i snökaos.
Vi har spadar, bogserllinor, reflexvästar och varma kläder med oss. Om snön skulle bli för svår. För oss eller för någon annan.

Själv inleder jag dagen med att snacka lite om Toyota IQ i TV4. Klockan kvart i åtta och sex minuter framåt.
Jag gillar bilen grymt. Den är liten, ser bra ut, har kanonkomfort och fina köregenskaper.
Men snål – nej, det är den inte.

Är ni vakna 07.45 ses vi då, annars hörs vi från vägen norr ut.

Moderna bilar med sidorutor utan ram har en finess. Rutan öppnas en centimeter när dörren ska öppnas eller stängas. Så att rutan kan skjutas upp innanför gummilisten. Så att det inte ska brusa från rutan när man kör.

Men har systemet aldrig provats i kyla?
I morse fick jag bända upp dörren, och sen gick den inte igen.

När Volvo Personvagnar tappade försäljning och varslade om uppsägning i september var parhästarna Olofsson och Littorin snabba med analysen.

”Man behöver inte vara hjärnkirurg för att förstå att Volvo bygger fel bilar”, sa arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin.
Och ett par timmar senare stämde näringsminister Maud Olofsson in: ”Volvo bygger fel bilar. De är för stora, för törstiga och för dyra.”

Nu väntar vi bara på den fortsatta, lika skarpa analysen av svenskt näringsliv:

”Sandviks stål biter inte längre.”
”Världen har blivit immun mot pillren från Astra.”
”Volvo AB bygger för små lastbilar.”

Och när krisen förvärras om någon månad:

”Ikeas möbler känns gamla”.
”H&M borde lyssna mer på konsumenterna.”

Eller varför inte:

”ICA  och Konsums mat är svårsmält.”

(För övrigt var det just varslen inom Sandvik som gjorde att det inte blev något inslag i TV4 om Toyota IQ i morse, lessen.)

(Vet du inte vilka Bill och Bull är? Jo, de var de dumma katterna i elake Måns följe i Gösta Knutssons böcker om Pelle Svanslös.)