Rätt fordon i skoterleden?

Nu tar bilbloggen lite semester. Lämnar asfalten och fartkamerorna. Varvar ner ute i naturen.

Händer det något riktigt angeläget hör jag av mig. Men annars får bloggen – vila över sommaren.

Ha det så skönt själva.

Har ni något på hjärtat. Som jag borde veta. Så kollar jag mejlen med ojämna mellanrum. robert.collin@aftonbladet.se

(Baby-Hummern är redan utbytt mot en lika vältajmad bilnyhet – BMW X6. Sportkupé-jeepen som världen tvingats vänta på ända tills nu!)

Just nu springer världens bilindustri åt ett håll – mot riktigt snåla bilar.
Toyota som är störst och mest lönslamt, förra årets vinst var 120 miljarder kronor (jämför med hela General Motors börsvärde på 40 miljarder) och leder kapplöpningen.

Små tillverkare som Volvo ligger en bit efter. Dels för att de inte har råd att ligga först, dels för att de inte har råd att göra fel. Och det kan vara så trivialt som att komma med rätt produkt lite för tidigt, innan marknaden vill köpa bilen (jämför med VW Lupo och Audi A2, tokrätt i dag men minst fem år för tidigt på marknaden).

För nu vill alla köpa snåla bilar. Stora bensinmotorer är stendöda.
I USA står handlarna och tillverkarna med tiotusentals osäljbara stadsjeepar och pickuper.

Och handlarnas lager begagnade stora törstiga bensinbilar är omöjligt att sälja.
Priset spelar ingen roll. Bilarna går ändå inte att sälja.

Här i Sverige har problemen just börjat. Det är de handlare som säljer Audi, BMW, Mercedes, Volvo och Saab som kommer att få det riktigt jobbigt.
Priset på en begagnad Volvo XC90 rasar hos Bilia. BMW X5 går till fyndpris. Stora Mercedes-modeller går lika trögt.

Ingen vill ha dem.
När går första handlaren i konkurs?

Varför drabbas inte de tyska konkurrenterna Audi, BMW och Mercedes lika hårt av den svaga dollarn som Volvo?
Varför måste inte tyskarna dra ner på produktionen och säga upp personal?

Det finns två skäl. Dels hemmamarknaden. Och dels hemmamarknaden.

Tyskarna har en gigantisk hemmamarknad. Där säljs varje år över tre miljoner bilar, i Sverige bara lite över 200 000.
Så även om Volvo har ett bra gepp om den svenska marknaden, mer än var femte bil som säljs i Sverige är en Volvo, så är det för lite när försäljningen, och lönsamheten, i USA rasar.

Men så är det hemmamarknaden! I Tyskland är den solidarisk med den inhemska industrin. När det går dåligt för tysk industri i USA så ställer tyskarna upp och köper tyskt!

Vad gör vi svenskar? Jo, vi ställer oss upp som en man och öser galla och kritik. Volvo tillverkar fel bilar, har fel motorer, fel attityd, har missat miljötåget och så vidare – och så köper vi något importerat.

Sen är det ju spännande med Volvos modellprogram. Vi svenskar (vi svenska journalister och debattörer i alla fall) tycker att Volvo ska tillverka små, snåla bilar.
Men det är ju de stora Volvo-modellerna som alla vill köpa, och som Volvo tjänar pengar på.
Värstingen XC90, den stora miljöboven, är Volvos best seller sen den introducerades och i USA där de flesta säljs tycker folk att den är liten!

Nya numret av Bil finns ute idag. Med test av Ford Mondeo mot Volvo V70. Dessutom skön sommarläsning – inte minst vårt test av fem sköna cabbar. Hur det testet gick kan du se lite om i klippet ovan. Allt gick inte som det skulle… 

Stackars Daniel Carlsson.
Jag brukar inte ömka med rattfyllon. Men den här gången är ett undantag.

Daniel ringde mig i onsdags. Han var överlycklig för nu var allt klart: Hans projekt ”környkter.nu” hade avtalet klart med sommarens stora rallyfest, Midnattsolsrallyt.
Rallybilarna skulle ha környkter.nu-dekaler i vindrutan, bästa sponsorplatsen, och äntligen skulle hans livsprojekt få lite större uppmärksamhet.
Han ville att jag skulle skriva om avtalet i Aftonbladet.

Och jag förklarade verkligheten. Det finns väldigt lite plats för positiva nyheter. Tidningssidorna går åt till allt elände; katastrofer, mord och andra våldsbrott – och till undgomar som ställer till det när de kör på fyllan.

Till en rallyförare som vigt sitt liv åt att få ungdomar att köra nyktra finns ingen plats…

Men jag lovade att skriva om grejen på bloggen.

Fast sen dog mobilen. Jag kom utanför täckningsområdet.
Och sen kom midsommar…
Den helg som svensken har så svårt att ta sig genom nykter.

Och Daniel fick sina rubriker. Helt enligt den journalistiska manualen: När han ställde till elände. Inte när han gjorde gott.

Och nu lämnar råttorna skeppet.
Så här skriver en av Daniels samarbetspartners, Motorförarnas helnykterhetsförbund, i ett pressmeddelande:

Tom Bjerver, vd MHF:
”MHF är djupt besvikna på Daniel Carlsson. Hans agerande gör att vi tappat förtroendet för honom i den roll han tills nu fungerat som förkämpe mot rattfylleri.”

Fan, vilka jävla ynkryggar. Det är ju nu som Daniel själv behöver allt stöd. Och då sviker de frireligiösa ynkryggarna.

Jag är inte förvånad.
Bara ledsen.

Konceptbilen 9-X Bio Hybrid som avslöjar att nästa 9-3 krymper, jämfört med dagens modell. Den blir snäppet större än VW Golf. Foto: Anders Deros

För fem år sen hade jag värsta diskussionerna med Bob Lutz och Rick Wagoner, de två högsta cheferna inom General Motors. De ville flytta hela Saab-tillverkningen utomlands, ja 9-5 skulle till och med bli bakhjulsdriven(!).
Jag sa: Saab förlorar hela sin trovärdighet. Saab måste tillverkas i Trollhättan och Saab kan inte vara bakhjulsdriven. Diskussionen blossade upp varje gång vi träffades, så där tre, fyra gånger om året på olika bilmässor eller i mer direkta GM-samanhang. Men varje gång – för döva öron.

Så blev tysken Carl-Peter Forster chef för GM Europa. Han kom från BMW och förstod sig på ”trovärdighet”. Det var han som tog beslutet att ge Trollhättan en helt ny, mindre modell, 9-2, som Aftonbladet kunde avslöja för tre, fyra år sedan. Forster insåg att Trollhättan måste bygga åtminstone en av Saabs volymmodeller, just för trovärdighetens skull.

Men i USA fortsatte Bod Lutz som om ingenting hänt. Han beslutade om att sätta Saab-dekaler på Subaru Impreza (Saab 9-2X) och amerikanska ram-byggda stadsjeepen Chevrolet Trail Blazer dekalerades 9-7X. Pinsamt för GM men besluten applåderas till och med av en del av biltidningskollegerna här hemma. (Fast båda modellerna blev ju floppar, vem trodde något annat?)

Men nu ser det mesta bra ut för Saab. Ja, bättre än någonsin kanske.
Visst, det är trist att flaggskepet 9-5 hamnar i Opel-nästet Rüsselsheim, men bilen växer i storlek och lär inte bli samma storsäljare som hittills (Jo, det där med att den ska växa känns inte riktigt seriöst, men det har jag också tjatat om under åren).
9-3 är ”tillbaka” i Trollhättan (trots att vår kollega auto motor och sport hävdade motsatsen så sent som tidigare i veckan!) och får sällskap av 9-2.
De modellerna lär bli ryggraden i framtida Saab.
Samtidigt kommer stadsjeepen 9-4X att byggas i Mexiko. Bra, för den modellen får sin största marknad i USA och då är det bättre att bygga på ett ställe där även kostnaderna är den billiga dollarn.

trist

Först rostade E-klass. Överallt.
Och trist nog på ”fel sätt”. Fel sätt för att den 30-åriga rostskyddsgarantin skulle gälla. Enligt Mercedes.

Nu har turen kommit till nya A-klass.
Det handlar om nära en halv miljon bilar och rosten beror på att en tätningsmassa tryckts på den rena plåten i dörrar och motorhuv INNAN plåten rostskyddsbehandlades.

Så nu när det gått ett par år, och massan börjar släppa kommer rosten som ett skott.

Om den 30-åriga rostskyddsgarantin gäller?
Nej, självklart inte. Det handlar ju om rost som kommer på ytan, inte rost som kommer underifrån. Och då gäller ju inte garantin.

Ett råd till alla ägare: Kolla dörrarnas nederkanter och motorhuven direkt. För det är billigare att fixa lätta rostangrepp.

Men innan ni börjar fixa rosten själva – ring till Mercedes och klaga.
Och skriv till bloggen och berätta.

Som vanligt stod fotografkollegan Lasse Allard i valet och kvalet. Skulle nya tjänstebilen bli en Volvo eller en Saab? Förrförra Volvon var en trasselbil, men den förra gick felfritt. Så det fick bli en V70 igen. Trots att Lasse hatar elektriska handbromsar. Idag, efter 1300 mil med nya bilen, hände allt han fasat för på en gång. Kopplingen gick inte att trampa ner, växlarna gick inte att få i och när han lagt i elektriska handbromsen gick den aldrig mer att lossa. Och den elektroniska nyckeln vägrade bestämt. Efter en timme kom bärgningsbilen.
– Jo, sa bärgaren, vi har goda tider nu. Och 80 procent av alla fel har med elektroniken att göra.

Det är ett hårt jobb – men någon måste göra det. Shiatsu-massagen bak i Lexus LS 600h funkade som den skulle efter en dag på STCC.