I går kväll blev två tonårsflickor påkörda på ett övergångsställe i Karlskoga. De skjutsade varann och cyklade mot rött, rakt över E18.
De är mycket allvarigt skadade.

Ett par timmar innan, klockan fyra blev en äldre dam påkörd på ett övergångsställe i Karlstad. Hon gick mot röd gubbe och avled av skadorna.

Och i morse, medan det fortfarande var mörkt, blev en grabb påkörd och allvarligt skadad när han skulle gå över gatan i Umeå.

Jag blir förtvivlad över olycksutvecklingen.
Och helt vanmäktig över Vägverkets åsikt att det alltid är bilisternas fel.

Tingvalls och NTF:s recept mot döden på övergångsställena är att sänka hastigheten till 30 km/tim.
Men kan ingen vettig människa tala om för dem att 30 inte kommer att fungera.
(För om bilisterna inte ser övrgångsstället, och inte ser att det är folk på väg ut i gatan, hur ska de då se 30-skylten?)

Nej, det är ju fotgängarna och cyklisterna vi måste börja prata med.
Vi måste tala om att vägar och gator är MYCKET FARLIGA platser, där man måste vara extremt uppmärksam.

Och vi måste tala om för cyklisterna att rött betyder rött även för cyklister.
Och för pensionärerna att de inte är unga längre, och inte som förr hinner springa över gatan när det just slagit om till röd gubbe.

Infrastrukturministern Åsa Torstensson har redan hotat med att dra in hälften av NTF:s årliga statliga stöd på närmare 60 miljoner kronor. Det är bra!
NTF ska inte ha några pengar alls om organisationen inte gör sitt jobb.

Snart kommer turen till Vägverkets Trafiksäkerhetsavdelning.
Den gör inte heller sitt jobb.

När ska Åsa Torstensson prata med Tingvall?

En utredning från den statliga Vägtrafikinspektionen som presenteras i dag förklarar varför Nollvisionen misslyckats.
Orsaken kallas ”Motkrafter i trafiksäkerhetspolitiken”.

Motkrafterna är framförallt regionalpolitiska skäl, som att en kommun eller ett län vill behålla 90 på en väg för att pendlarna inte ska behöva för lång tid för att ta sig till jobbet. Trots att 70 skulle vara säkrare.

MEN: utan medierna skulle de här åsikterna inte komma fram, och det är där jag kommer in i bilden.
För det är jag som ständigt kritiserar fartkamerorna och ifrågasätter dem, både som trafiksäkerhetsåtgärd och för integritetskränkningen.

Och jag är mycket stolt över citatet (på sidan 14 i utredningen) från en krönika i BIL-tidningen i somras.
För vad jag vet är det första gången jag får sådan uppmärksamhet i något så stort och viktigt som en statlig utredning.

”Sommarens dödsolyckor har orsakats av slarv, fylla, unga pojkar med dåligt omdöme, dålig koll vid vänstersvängar, oförmågan att känna igen en motorcykel och så vidare. Ingen olycka har orsakats av hastigheten.
På 1960-talet var Sverige världsbäst på trafiksäkerhet, och det var när vi fortfarande hade fri fart på landsväg. (…) Idag plåtas bara de som kör för fort. I Tingvalls nya vision ska ALLA bilar plåtas av ALLA kameror, och så räknar man hastigheten mellan skåpen. Så gör man redan i England. (…)
Men går trafikolyckorna ner? Nej! Storebror ser allt och alla. Trots det fortsätter folk att köra på fyllan, slarva och köra över sin förmåga. Och de fortsätter att dö i trafiken.”

Slutsatsen i den 80 sidor tjocka rapporten är att Vägverket måste visa att åtgärderna fungerar och, i andra hand, göra försök, och visa att försöken fungerar. Först då får man acceptans och först då kan ”Motkrafterna” desarmeras.

Men det är ju det som är problemet: Att ständigt sänka hastigheterna, och att montera upp allt fler kameraskåp fungerar ju INTE!

Klicka här för att läsa utredningen

Man ser ut som en kines när man sitter i en tv-studio. Alldeles gul, för att se naturlig ut i rutan.

Så när Thomas Carlson på NTF och jag skulle sminka av oss efteråt och känslorna inte svalnat nämnvärt fortsatte diskussionen.

Thomas Carlson kom med sin (och Tingvalls) standardkommentar när vi diskuterar trafiksäkerhet.
– Och du som alltid tjatar om Televiken. Löjligt! Har du någonsin ändrat beteende efter en kampanj?

(Bakgrunden är att jag altid förordat kampanjer och information för att lära in rätt beteenden redan på dagis och sen följa upp i skolan medan Tingvall och Carlson enbart satsar på sänkt hastighet och repression: det vill säga allt fler kameror och allt mer böter.)

– Jo, det kan nog ha hänt, svarar jag. Och jag vet att alla företag satsar stenhårt på kampanjer.
– Varför tror du, frågar jag Thomas Carlson tror du att Pampers blöjor är störst?

Men den retoriska frågan får ett svar som väcker ännu fler frågor.

– Dom är väl bäst!

Ojojoj. Han är mediechef på en organisation som får 60 miljoner om året av våra skattepengar och förstår inte att det är för att Pampers lagt mer pengar än alla andra på tv-reklam.
Det vill säga kampanjer. Något som Televinken var världsmästare på.

”Dom är väl bäst”! Hur dum får man bli?

Det var diskussion i SVT:s Gomorron Sverige nyss (kl 06.45). Om rätten att gå över en gata.

Klicka här för att se diskussionen.

I ena soffhörnan satt jag.
I andra hade jag hoppats på Claes Tingvall, arkitekten bakom den livsfarliga lag som gör att fotgängare kliver rätt ut i gatan mitt framför en bil. Eller som andraalternativ Vägverkets generaldirektör Ingemar Skogö.
Men ingen kunde.

Så deras springpojke på NTF, Thomas Carlson kom i deras ställe.

Som väntat hävdade Thomas Carlson att hastigheten vid övergångsställen borde sänkas till 30 (för det sa ju Tingvall redan i förrgår).

Att man kanske borde tala om för fotgängarna att människor är mjuka och bilar hårda, och att bilister, trots de bästa avsikter i världen, ibland gör fel. Nej, det var han inte alls intresserad av.

Jag påminde om att NTF på 1960-talet fick svenskarna att bära reflexer, att gå på rätt sida vägen och att se sig för vid övergångsstället (”titta höger, vänster och sen höger igen innan du går över gatan”) men att man numera har glömt fotgängarna och bara hetsar mot bilisterna.

Fotgängarna är alltid utan ansvar.
Därför har olyckorna på övergångsställena ökat sen den nya Zebra-lagen kom för åtta år sedan.

•••

Jag hann inte ut ur studion förrän en läsare/tittare ringde på mobilen. Han hette Hasse och ringde från Sundsvall.

– Den där andra killen, han hörde ju aldrig vad du sa. Har han körkort? Är han aldrig ute och kör bil?
Ser han inte vad som händer på övergångsställena?
Ser han inte alla fotgängare, oftast yngre, som kliver rätt ut?

Nej. Jag tror inte det. Tingvall har väl aldrig sagt åt honom att titta.

(För övrigt funderar regeringen på att dra in omkring 25 miljoner av det årliga stödet på runt 60 miljoner kronor till NTF.
Helt rätt! Så länge NTF inte gör sitt jobb ska de inte ha några skattepengar.)

Visst ser det ut som en tanke. Att just den  bakhjulsdrivna BMW:n sladdat runt och ut i snön utanför  den plogade testbanan på Gåraträsksjön.

Men ärligt talat så måste det inte bli så här. BMW:n har ett exemplariskt antisladdsystem som förhindrar större sladdar.

Men när man som testförare Martin Ström ska prova med systemet urkopplat, tja, då MÅSTE det ju sluta så här.

Det är ju det vi har testbanan för. Att kunna testa gränserna lite lite tuffare än vi vågar på allmän väg med annan trafik, djupa diken och storstenar.

När Jonas Bladh samtidigt körde av med Audin var det annorlunda, och lite mera oförutsägbart.
Audin har breda (alldeles för breda) däck som greppar fint på isen, men tappar fästet på tok för lätt på lössnön.
Så när Jonas fick ut ett par däck i snökanten gick det – just det. Rätt ut i snön!

(Benjamin, som satt den riktigt lömska Mondeon ute i snön dagen innan är det som plåtar sin olycksbroder i BMW:n)

Egentligen borde jag inte bli förvånad. Men det är svårt att ta till sig hur fantasilös den mannen är. Tingvalls bot mot döden på övergångsställena är sänkt hastighet till 30 km/tim.

Och när det inte fungerar (för det gör det ju inte) – då har jag ett tips redan i dag: Stopplikt!
Självklart måste stopplikt vid alla övergångsställen vara det optimala.
Då kan ju ingen bli påkörd.

Eller? Nej, det kanske inte heller fungerar.
För visst händer det flera gånger varje år att bilister orsakar olyckor just för att de inte uppmärksammat stoppliktsskylten.

Nej. Det är INTE sänkt hastighet som är lösningen.
Det enda som fungerar på sikt är INFORMATION.
Kampanjer. Information. Och mer information.

Vi måste börja redan på dagis, sen i skolan. Och på gymnasiet. Och parallellt massiva kampanjer i tidningar, radio och tv – som förr i tiden.

Visst. Vi bilister ska fortfarande ha skyldigheten att stanna och släppa förbi fotgängare. Det är helt rätt.
Men fotgängarna måste lära sig lite om bilisternas förutsättningar.

De flesta bilister vill göra allt rätt, men gör ändå fel ibland. Kanske för att de sitter i andra tankar. Kanske för att de inte uppfattar situationen vid övergångsstället. Kanske för att det helt enkelt inte SER att någon är på väg över.

Och en del bilister skiter i allt. Kanske för att de är berusade. Arga. Påtända. Eller bara för att de vill impnera på kompisarna.

Såna bilister kan man aldrig lite på.

Därför finns det bara en enda regel som man kan lita på: LITA ALDRIG PÅ ATT BILEN VERKLIGEN SKA STANNA.

(I går, dagen efter olyckan på övergångsstället i Gustavsberg, kommer jag körande genom Norrtälje.
Vid Societetsbron kommer en farmor med barnbarnet i handen. De går i rask takt.
När farmor är på väg att sätta ner foten i gatan kastar hon ett snabbt öga mot mig och gör tydligen bedömningen att jag ska stanna.
Den lilla flickan, kanske sex, sju år är inte alls inblandad.

Förr i tiden stannade man alltid som vuxen, tittade tillsammans med barnet åt båda hållen, minst en gång, innan man gick över.
Vart tog det sunda förnuftet vägen?

Vad tror du Tingvall? Är det inte dags att börja informera igen?)

Jag vet ingenting om dödsolyckan i Gustavsberg, mer än att den har hänt.

Men jag vet att bilar är skyldiga att stanna när en människa ska gå över gatan på övergångsstället.
Och jag vet att många fotgängare tar den skyldigheten,
som en rättighet att själva kliva ut i gatan oavsett om en bil närmar sig övergångsstället.

Jag vet att jag själv många gånger, i allra sista stund, upptäckt fotgängare på väg ut i gatan.

Inte sällan en ung mamma med barnvagnen som murbräcka framför sig.
Med blicken rakt fram. Iskallt. Utan att se mig.

Som om hon och barnet var odödliga.
Som om människor inte var mjuka.
Som om bilar inte var hårda.

Zebra-lagen som ger fotgängare rätten att kliva ut i gatan framför fronten på en bil är ett allvarligt misstag.
De på Vägverket som föreslog lagen har ett tungt ansvar för olyckan i Gustavsberg.
De riksdagsmän som röstade igenom den är medskyldiga.

Både bilisten och kvinnan med sitt barn är offer för en livsfarlig lag som infördes utan eftertanke.

Vintertest i nordligaste Ångermanland. I Norråker precis på gränsen till Lappland och ett av de få ställen som redan har riktig vinter.

Lanthandeln är navet, både för testlaget och de 200 själarna i byn.

Men isen på Gåraträsksjön ett par kilometer norr om byn och de fina vintervägarna är viktigast. Där kan vi testa bilarnas vinteregenskaper redan i början av december.

Den här gången handlar det om Volvo V70 och de viktigaste konkurrenterna. Audi A6, BMW 5-serie, Ford Mondeo, Saab 9-5 och VW Passat.

Saab kändes riktigt gammal när vi testade på sommarväg tidigare i höst.
På vinterväg, i mörker och i kyla växer den och är med i leken igen.

För Ford Mondeo är det tvärtom…

Hur det går för V70?
Jo, tack. riktigt bra!

Men vi är inte klara med alla betyg än.
Vi jobbar för fullt med slutresultatet och blir färdiga en bit efter nyår.

(Det är Rolf Sparby, Norråkers hustomte, som tagit bilden av testlaget. Han kom förbi på sparken och ställde upp som fotograf.)

(Lägg märke till tomten och renarna ovanför ingången. Både tomtar och renar finns naturligt i området)

Vintertestet uppe Norråker höll på att sluta illa. För plötsligt var kollegan Jonas och fotografen Fredrik försvunna. Med en av testbilarna..

Vi höll på med det allra sista testet, att köra en slinga krokig vinterväg på gränsen mellan Ångermanland och Jämtland. Det var kolsvart. Inte ett hus på flera mil. Bara strålkastarna som lyste upp snön. Och knappt några möten.

Bilbyte varje mil. I bokstavsordning. Efter Audi BMW, Ford, Saab, Volkswagen och Volvo.

Och total disiplin. Kör inte fortare än du klarar av, även om bilen framför drar ifrån. Och I vägskälen, vänta på bilen bakom så den vet vart vi ska.

Jag som hittar kör först.
Tills efter ett bilbyte när några kolleger kör iväg fore mig.

Jag jagar ikapp och ropar på radion: Sväng av till höger efter den smala bron vid Svansele, och in på vägen med “Här slutar allman väg”. Och glömmer, jo så är det, att jag kanske inte är sist.

Och vid sista bilbytet fore Norråker är en bil borta. Passaten.

Jag har nödtorftig kontakt med GSM-nätet. Men Jonas är utanför. Inte ens Telia har täckning in i dalgångarna här uppe.

Vi vänder tillbaka för att leta. Vi hoppas att han har kört fel. Men han kan ju ligga i ett dike också.

En timme senare lyser ett par mötande strålkastare upp skogen. Jonas och Fredrik?

Jo. Det är dom.. “Vem är det som brukar predika om att vänta in bilen bakom i vägskälet frågar Jonas. Och vem var det som inte gjorde det? På Fredriks Video verkar det som om du var siste man…”

Jag förnekar. Tills jag ser filmen och är överbevisad.

Sen körde vi hem till Norråker och åt renskav.

Jag är inte mycket för monopol. Därför gillar jag tanken med att slopa bilprovningsmonopolet.
Men avregleringen måste skötas med varsamhet.
När taxi avreglerades blev det Vilda Västern och trots att åren går, och alla numera inser problemen, blir det ingen bättring.

I Danmark avreglerades bilprovningen för ett par år sen: Nu är det Vilda Västern med total överetablering utan att vare sig kvaliteten gått upp eller priserna ner.

Sverige har numera en riktigt bra bilprovning. Vi bilister har ingen större anledning att klaga. Det går att få tag i en tid och priserna är bland de lägsta i Europa.
Och inte minst – bilprovningen finns ”överallt”.

Om man släpper in nya aktörer, det står engelsmän och tyskar i rad, är risken att de etablerar sig i södra Sveriges tättbebygda trakter medan Norrlands inland blir utan.

Men om Svensk Bilprovnings lönsamma stationer i storstadsregionerna blir mindre lönsamma på grund av ökad konkurrens, vem ska då finansiera stationerna ute på landsbygden?

Avregleringen måste skötas på ett sätt som garanterar fortsatt hög kvalitet och tillgänglighet.
Annars kan vi lika gärna behålla monopolet.