Trafiken ut ur och genom Stockholm står still.

Det är fredag eftermiddag, och då är det alltid kaos, även om alla försöker göra rätt. För att infrastrukturen inte räcker till. De som påstår att Stockholm klarar sig utan den planerade Västra förbifarten är i bästa fall okunniga, eller så har de en dold agenda – de tycker inte om bilar. Troligen för att de bor i Stockholm innerstad och inte ens har en bil.

Men nu står trafiken helt still. Och den kommer att stå still eller snigla sig fram på smågator ända till kvällen. Med mångmiljonkostnader för privatpersoner, företag, samhället – och miljön. Plus all stress och frustration.

Anledningen – en lastbil körde för fort i en skarp kurva. Den fick sladd och välte. Och så var det stopp. 

I onsdags körde jag Söderleden söderut. Tolv i två på eftermiddagen svängde jag av för att köra ner mot Söder Mälarstrand. Två minuter efter mig kommer en lastbil. Föraren uppmärksammar inte varningsblinket att hans bil är högre än 3,20 meter och alltså för hög för tunneln, som för övrigt dessutom svänger så tvärt att hans långa ekipage troligen ändå inte skulle klara sig fram.Sen uppmärksammar föraren inte heller att släpet dånar in i den tunga järnbalken som är en sista varning före totalstoppet.

Jag vet inte vad han sysslade med. Inte körde han bil i alla fall. Lyssnade på radion? Pysslade med telefon? Eller vad vet jag. Men körde bil gjorde han inte. Det var totalkaos i Stockholmstrafiken ända till kvällen.

Förra veckan välte en bil lastad med jord på E18 utåt Bålsta. Bilen la sig rätt över motorvägen som fick stängas av ett par timmar.

På vintern blockerar lastbilarna det svenska vägnätet om och om igen, i söder och i norr, överallt. För att åkarna inte bryr sig om att sätta på vinterdäck.

Vad är det som händer? Vad är det för fel på lastbilsförarna och på åkerierna? För ingen kan väl påstå att det som sker är normalt?En total nonchalans, en slapphet och en hänsynslöshet mot allt och alla runt omkring, skulle jag säga.

Förra veckan, en bagatell i sammanhanget, men ändå symptomatiskt. Jag kör norrut från tidningen i City och hem till Norrtälje med en sprillans ny testbil värd en bra bit över 300 000 kronor. Ett par mil före Norrtälje kommer jag ikapp en lastbil med sand på två flak. Och sanden står som en kvast efter lastbilen.

Det smattrar till och min huv, båda flyglarna, kofångaren och rutan är blästrade med massor av ”stenskott” i olika storlek.

Jag ringer föraren, namn och nummer till åkeriet står på bilsidan.

– Det är lugnt, säger han, det är åkaren själv som kör bilen. Skriv en skadeanmälan och lämna in bilen på lack så tar min försäkring kostnaderna.

Fint, säger jag. Men varför kör du utan kapell?

– Det är trasigt, jag har ett nytt nästa vecka. Då är det lugnt igen.

Men va fan. Ställ undan bilen då, tills kapellet är fixat. För det är inte du som får alla problem med att fylla i blanketter, ordna tid på lacken och bilglasmästaren, vara utan bilen en vecka eller mer, och sen upptäcka att färgen inte stämmer exakt. Och det är jag och alla andra som får högre försäkringspremie för att du inte gör ditt jobb på ett korrekt sätt.

Dra kapellet över gruslasten eller låt bilen stå. Parkera bilen på vintern, eller skaffa riktiga däck. Somna inte på motorvägen (det var väl det som hände i Bålsta). Titta framåt så syns varningsblinken för hög last utan problem och anpassa hastigheten till kurvor och väglag. 

”Utan lastbilen stannar Sverige” är en gammal fin devis. I dag vet vi bättre. För nu är det precis tvärtom: ”Det är lastbilen som stoppar Sverige!”

Vi är många som börjar tröttna på det nu.

Maud Olofsson säger till Aftonbladet i dag att  ”Så här långt har vi gjort allt Saab har begärt”.

Ett häpnadsväckande uttalande för alla som följt krisen på nära håll. Och ett slag i ansiktet för dem som jobbar på Saab.

För det är ju precis tvärt om. Om Maud Olofsson gjort någonting alls så är det att baktala Saab (och Volvo, för den delen). Regeringen har aldrig ställt upp för den svenska bilindustrin, inte en enda gång. Inte med ett enda initivativ. Och då tänker jag inte ens på sådana självklarheter som att regeringen borde köra svenska bilar, både i tjänsten och privat (som regeringarna gör i alla andra länder med egen bilindustri).

Nej, jag tänker på hur regeringen agerat i frågorna kring olika lån och stöd. Mantrat vi känner till är ”Vi ska inte riskera skattebetalarnas pengar”, och därmed har dörren varit stängd.

En del kanske tror att Saab och regeringen varit i fortlöpande kontakt de senaste två åren.

Inte alls. Saabs ledning och Maud Olofsson har träffats tre(!) gånger de senaste ett och ett halvt åren. TRE GÅNGER!

Saab ringer och försöker på alla sätt få igång en diskussion med näringsministern, men icke. Nej. DET BLIR INGA MÖTEN! Hon vill inte. Kan inte. Bryr sig inte. Förstår inte ämnet. Är allmänt inkompetent att ta hand om svensk industri.

När hon i dag säger till Aftonbladets reporter att ”Så här långt har vi gjort allt Saab har begärt” är det en skam för hela regeringen. För det är ren lögn.

Båda heter Vladimir. Båda är ryssar. Båda har kommit upp sig efter Sovjetunionens fall.

Och båda är händelsevis i Sverige samtidigt.

Vladimir Putin, som har samlat på sig mest pengar, kanske hundra miljarder kronor, under de senaste åren har redan hunnit besöka kungen och Fredrik Reinfeldt. Ingen frågar varifrån miljardförmögenheten kommer.

Den andre Vladimir, han som heter Antonov, och som bara lyckats dra in ett par, eller högst tio miljarder om man räknar optimistiskt, vill ingen i regeringen ta i med tång.

Nej, fy, tänk om hans förmögenhet har kommit till med maffians hjälp?

Själv har jag svårt att tro att någon enda ryss har dragit in sina pengar alldeles hederligt. Inte den ene Vladimir, inte den andre och ingen annan heller. Och ärligt talat är jag inte ens säker på att det angår oss i Sverige.

I så fall kanske vi skulle kolla upp hur våra egna miljardärer byggde upp sina förmögenheter under krigsåren för 70 år sedan, eller kanske skulle vi undersöka baggbölarna, de som lurade av bönderna skogen, i början av förra seklet. Deras ättlingar är finfina familjer nu när de tvättat blodet från sina händer.

Och när vi ändå är inne på Putin, hur hårt har Italiens Silvio Berlusconi tvingats slita för att bygga upp sin multiförmögenhet? Jag tror inte ens att han blev svettig, och inte tror jag att han skäms för sina affärer.

Men en sak skiljer de här herrarna, och det är att han som har den minsta förmögenheten, och troligen minst blod på sina händer, är den som vill rädda Saab. Och det får han inte!

Jag undrar om det är en slump att Putin är här samtidigt som Antonov är i slutförhandlingarna om Saab.

Jag tror knappast det.

Nej, jag gissar att Putin är minst lika intresserad av Saab-afären som Antonov. Precis som den kinesiska staten står bakom den nyrike Li Shofu och Volvo-affären tror jag att den ryska staten vill gernomföra Saab-affären.

Antonov har ju flera gånger pratat om att han vill öppna en Saab-fabrik i den ryska enklaven Kaliningrad vid Östersjön. Och Ryssland behöver både jobben och bilarna.

Jag tror att Vladimir fixar affären. I sista stund. Jag håller tummarna.

Varför är Sverige så fientligt till sin bilindustri?
Inte i något annat land i världen arbetar en regering så aktivt för att lägga ner sin biltillverkning. Inte i något annat land står befolkningen upp som en man och skanderar ”lägg ner skiten!”.
Bara i Sverige.
Jag blir gråtfärdig över den totala avsaknaden av kompetens, analys och kloka, långsiktiga beslut.
Vart är vi på väg? Vad är nästa steg? Att slå igen gruvorna (miljömyndigheterna jobbar hårt på den linjen)?, stänga basindustrin? Stoppa det småskaliga fisket i Östersjön?
Men vad ska vi leva på då?
Näringsministern Maud Olofsson (C) har på fullt allvar föreslagit att Saab i Trollhättan ska börja bygga vindkraftverk! Ett politiskt inlägg utan saklig grund, men som får en otrolig slagkraft när det är näringsministern (= regeringen) som säger det.
Sverige är ett konkurrenskraftigt industriland som står sig bra i förhållande till jättar som Tyskland och Frankrike, både när det gäller produktivitet och kostnader.
I Tyskland och Frankrike gör regeringarna allt de kan för att rädda sin bilindustri, de går in med statliga stödmiljarder långt innan krisen är ett faktum. Och ingen skränar om att ”riskera skattebetalarnas pengar”, alla är ense om att det är just med sådana satsningar som man i det långa loppet RÄDDAR SKATTEBETALARNAS PENGAR”.
Volvo såldes ut till den kinesiske entreprenören Li Shufu. Men det tragikomiska i affären är att den kinesiska staten gick in med de kinesiska skattebetalarnas pengar för att finansiera hälften av köpet. Så viktigt tyckte kommunistpartiet i Kina att affären var.
Hur länge kan vi tillåta att regeringen utarmar Sverige som industriland?
Vem tar ansvaret för att regeringen just nu är på väg att tvinga Saab i konkurs?

Hörde just att tv:s Aktuellt och Rapport erfar att regeringen ska satsa flera hundra miljoner extra i år på att rusta upp järnvägen.

Men flera hundra miljoner är ingenting. Det räcker för att klara upp Saabs problem de närmaste veckorna, tills samma regering tillåter ryssen Antonov att rädda företaget. Må det ske fort!

Järnvägen däremot behöver flera miljarder, flera tiotals miljarder för att bli något att lita på.

Jag var just runt lite på Hornsgatan på Södermalm i Stockholm, den gata där borgarrådet Ulla Hamilton vill rädda stockholmarnas liv genom att  inte tillåta dubbdäck.

Inga dubbdäck – inga partiklar, säger Hamilton. Men när jag gick körde och gick runt lite såg jag något annat som är mycket värre än dubbdäck. Jag såg sand. 

Det måste ligga flera ton med sand på gatan och varje gång det kör förbi en bil krossas ytterligare några tusen sandkorn och blir några miljoner partiklar. Som, om man ligger åt det hållet, kan befaras att döda ytterligare några stockholmare.

Ulla! Ut med sopbilarna fort som fan! Sanden måste bort innan mätstationen slår i taket.

På gatorna runt omkring ser det lika illa ut. Massor av sand som i värsta fall blir partiklar som flyger förbi mätstationen (den gula lådan på bilden) och ger nya argument till att dubbdäcken måste förbjudas.

Om politikerna menar allvar med att partiklar dödar undrar jag stillsamt hur de har samvete att låta sanden ligga. Någon som förstår? eller kanske till och med någon på miljö- eller trafikförvaltningen som har något att säga? Eller till och med Ulla Hamilton själv?

Sanden på Hornsgatan ligger i tjocka lager längs hela gatan. Självklart måste den sopas bort om Ulla Hamilton menar allvar med att partiklarna är så farliga att till och med dubbdäck måste förbjudas.

Passa på att sopa nu medan det fortfarande är fuktigt på gatan. Och – börjar det snöa igen – det gör det säkert – är det bara att köra ut med sandbilarna igen. värre är det inte.

Om man menar allvar. Och inte bara vill jävlas med bilisterna.

Nisse Swärd som skrev om Volvo V60 R-Design i senaste numret av ams svarar på min kritik i blogginlägget nedan.

Han hade ju citerat mig på fyra ställen och hävdat att jag har ”fel” om köregenskaper och komfort på vinterväg.

Problemet är att jag aldrig kört den modell som ams skriver om.

Nu skriver Nils att ”eftersom R-design är ännu hårdare än det standardmonterade ”Dynamiska” chassit (som jag kört) kan jämförelsen göras, och – Collin har fel.

Självklart är en sådan jämförelse extremt oseriös. Det handlar ju om två helt olika chassisättningar med olika för- och nackdelar. Med i vissa avseenden helt olika egenskaper.

Till råga på allt elände har ju bilarna inte ens samma däck, Jag körde på dubbade Hakka 7, Ams på högfartsdäck utan dubb.

Vad ska jag säga. Att jag är, eller inte är, förvånad?

Aftonbladet citeras på första sidan i nya Auto motor och sport. ”Aftonbladet har fel”, står det.

Och inne i tidningen, i själva provkörningen av Volvo V60 R-design ingår namnet Collin både i rubrik (i rött!), i ingressen och i själva texten.

Jo, kollegan anser att jag har fel när jag skriver att nya V60 är stötig, bullrig och saknar skärpa på vinterväg.

Problemet är att jag aldrig kört den bil som Auto motor och sport testar, det vill säga V60 ”R-design”. Så jag har inte en aning. Men är ändå smickrad över uppmärksamheten.

Och när jag ändå håller på, om man ska briljera med utländska så ska det helst bli rätt, i rubriken på uppslaget efter Volvo-jobbet står det ”Enfin un bon suite” (franska, ungefär äntligen en god fortsättning). Men suite är femininum och det heter alltså ”Enfin une bonne suite”…

Nu ska jag till TV4 och prata om Saabs ettårsdag och framtid. kl 08.20 i rutan

Fotografen Lasse Allard och jag kom till Dallas i går eftermiddag. Till ett iskallt Texas i vinterns fasta grepp. Här finns ingen snösväng över huvudtaget, inga plogbiar, inget salt, ingen sand.

Så stan var lamslagen av isiga vägar. Allt var stängt, inte en människa ute. Och vägarna nästan tomma.

De få bilisterna körde extremförsiktigt på sina sommardäck.

Det tog timmar och vi såg säkert hundra polisbilar som försökte hålla den lilla trafiken igång.

Vaknade just upp på ett motorvägsmotell mellan Waco och Austin. Till CNNs lika otäcka som oroväckande direktrapporter från Kairo.

Plötsligt dök det upp Mubarak-anhängare. Och de båda sidorna, kallade utan urskiljning mobb, trupper, och demonstranter. Efter en halvtimme eller mer kommer en kort passus om att Al Jazira antyder att Mubarak-anhängarna kan vara poliser. Men det temat släpps snabbt.

Nere vid frukosten sitter ett medelålders par bakom oss. ”Egyptierna har blivit tokiga, säger mannen, de har fått rabies.”

Jag frågar var han tror att Mubarak-anhängarna kommer från.

”Egyptierna har fått rabies”, är hans klara analys.Som svslutas med ett skratt.

Det finns 200 miljoner till av hans slag.

Som har åsikter om Mellanöstern, äter frukost på frigolittallrikar, dicker kaffe i frigolitmuggar och slänger allt i den osorterade soptunnan.