Kaoset är i full gång redan när jag sitter med frukosten i Göteborg.

Jättekrock på E20, som är avstängd på Västgötaslätten, så jag väljer bort den vägen hem, massor av avåkningar runt om i södra och mellersta Sverige.

Lite senare är det en masskrock på E4 norr om Stockholm. Men då är jag redan på väg.

En människa på Trafikverket påstår i Dagens Eko, och blir inte emotsagd, att det är regnets fel. Regn på kalla körbanor som spär ut saltet och till slut är saltblandningen så utspädd att det fryser på.

Ja, men. Varför saltade man inte en gång till?

Och hur många av dem som krockade/körde i diket hade dubbdäck? Det enda som fungerar på blixthalka.

Vid Sillekrog på E4 norr om Nyköping hänger en jeep över räcket. En Suzuki Grand Vitara. Den hade tydligen fått sladd, slagit runt, fått taket helt intryckt och sen parkerat uppe på stålräcket till vänster med nosen rätt ut i omkörningsfilen.

Jag blir ju alltid lite nyfiken på däcken. Får man verkligen sladd, som inte går att hantera om bilen har bra dubbdäck?

Troligen inte.

Men den här föraren hade inga vinterdäck alls. Han körde på slitna sommardäck!

Han ska vara glad att det inte var någon i vägen i en liten småbil…

Men vad får han nu för straff?

Polisen hade mycket att göra i går, och som en polisman sa till mej: I såna här lägen prioriterar vi andning, blödning och chock. Det är inte säkert att en avåkning utan personskador ens blir en notering hos oss. Och då kanske inte heller försäkringsbolaget upptäcker saken.

Tja, då är det vi runt omkring som dels utsätts för livsfara, dels får betala skadorna med våra premier.

Vill vi ha det så?

Den fyrhjulsdrivna stadsjeepen prydligt parkerad över mitträcket på E4 vid Sillekrog.

Dubbdäck? Nej! Bra odubbade vinterdäck? Nej! Slitna sommardäck? Ja! Ärligt, det är fär jävligt! Bilen ägs av ett Stockholmsföretag inom miljöbranschen.